En lärare skriver historia - men hur?

 

Från Karlstads universitets forskarskola för yrkesverksamma lärare kommer en ström av avhandlingar. I ämnet historia har Jessica Jarlhall i år presenterat en licentiatavhandling som ska belysa historielärares tankar och uppfattningar om sin egen undervisning. Författaren inskärper flera gånger att det inte handlar om hur det verkligen går till i klassrummen. Jarlhall har intervjuat fem lärare och de kommer från två skolor, en med många invandrare och med elever från undre medelklass och en med elever från medelklass och övre medelklass. Jämförelser görs mellan lärarna och mellan skolorna och författaren har synpunkter på hur de talar och tänker om sin undervisning.

Jarhall, Jessica (2012). En komplex historia. Lärares omformning, undervisningsmönster och strategier i historieundervisning på högstadiet. Licentiatavhandling. Karlstad University Studies, 2012:11

Författaren använder intervjuer för att studera av hur lärarna talar om sina undervisningsidéer och avhandlingen visar upp fem lärare med både personlig och gemensam lärarstil. Några anser sig ha mycket bra kunskaper i historia, medan någon annan har en mycket tveksam inställning till sin egen insikt i ämnet.  Den ämnesdidaktiska anknytningen är svag hos lärarna och omformningen från ämneskunskap till pedagogisk ämnesframställning tar flera vägar. Omformningsfaktorer är bl.a. läroboken och kolleger. Innehållet i intervjuerna är mycket intressant och förmodligen givande för verksamma historielärare att ta  del av och Jarhall kommenterar föredömligt och kunnigt de reflektioner som kommer fram.

Hela avhandlingen bygger således på intervjuer och vid något tillfälle så undrar författaren hur pålitlig den metoden är. Hon borde ha undrat lite mer över den saken. Tyvärr är det så att kvalitativa avhandlingar och uppsatser som använder intervjumetodik nästan aldrig problematiserar förfarandet. Ändå finns det en myckenhet av forskning som pekar på att de svar man får ofta är färgade av förväntade och socialt accepterade svar.  Lärare som utfrågas om sina föreställningar rörande sitt arbete kan därför rimligen förväntas anpassa sina svar till den som intervjuar.  Känsliga spörsmål ger mer ärliga svar i enkäter än i intervjuer, visar forskningen. Att uttala sig om sin dagliga yrkesverksamhet kan åtminstone för vissa kännas som ett känsligt område,  där bl.a. prestationskrav  och yrkesetik aktualiseras. Kanske lite underordnad i detta fall men ändå viktigt att ha i åtanke är frågan om hur väl vi har kännedom om de processer som styr vårt handlande. Modern psykologisk forskning har visat att omedvetna föreställningar om omvärlden i hög utsträckning styr oss. Fördomar, förutfattade meningar och s.k. förförståelse har inflytande på oss på detta omedvetna plan. Detta gör det svårt att befria sig från de väl etablerade ”sanningar” som vi härbärgerar. Man kan således av flera skäl inte ta intervjusvar som rena rama, nakna sanningen.

Till detta kommer den allmänt utbredda metoden att samma forskare gör datainsamlingen och sedan finns med i tolkningsprocessen och skrivprocessen. Detta gör att den effekt som intervjuaren kan ha haft på sina undersökningsdeltagare beständigas och förstärks.

Sammanfattningsvis så har Jessica Jarhall skrivit en levande och fin avhandling om fem historielärare på en ort i Sverige.  Avhandlingen är välskriven och detaljrik. I bakgrundsdelen

går Jarhall noga igenom tidigare forskning på området och redogör bl.a. för den transformation

som överförandet från ämnet till pedagogiken innebär. Avhandlingens resultat är ju inte alls representativt för lärare i Sverige, vilket ju är en svaghet som alla kvalitativa undersökningar brottas med. Men de fem lärares officiella uppfattning om hur de tänker och talar om sin historieundervisning får vi grundligt och skickligt utredd. 

Jarhall säger sig ha använt abduktiv metod men det är svårt att förstå när och hur den använts.  

Det saknas en tydligare koppling mellan datainsamling och resultatredovisning i form av använt tillvägagångssätt.