Universitet i samarbete

 

Jag har ofta kritiserat de olika lärarutbildningarna. Nu meddelas att lärarutbildningarna  vid Stockholms och Umeå universitet ska börja samarbeta om kvaliteten

en på t.ex. uppsatsarbeten och på didaktikområdet.  Det är ett mycket gott initiativ som ledare vid de båda lärosätena kommit fram till. Det hade dock varit ännu bättre om de samarbetat utanför utbildningsområdet. Risken är nu att den kvalitativistiska inriktningen befästs ytterligare när Stockholm och Umeå granskar varandra. Att bli landets bästa lärarutbildning är ju ett gott mål, men bättre kan man nog....

http://www.su.se/lararutbildningar/organisation/nyheter/samarbete-ska-ge-landets-basta-lararutbildning-1.88991

Ny begåvning i psykologi!

I Lotta Strömsten har vi fått en ny begåvad forskare i psykologi som dessutom behärskar statistik. I sin avhandling More Or Less Than Human. The Influence of Shame on Psychological Distress behandlar hon suveränt begreppet skam och relaterar det till psykiska besvär, men separerar det noga från upplevelsen av skuld. Skam är nära knutet till detta att vara till, medan skuld är kopplat till att göra. Skam blir i samband med en undvikande personlighet ett sårbart drag hos en individ. För övrigt utreds skambegreppet på ett mycket grundligt sätt.

Möjligen skulle Strömsten ha hoppat över någon eller några av de många variabler som ingår i avhandlingen bara för klarhetens och åskådlighetens skull, och kanske några faktorer i studie I har en lite för hög samvariation, men annars är det bara att lyckönska

Umeå till en ny strålande forskare.

Forskningen i Strömstens avhandling är tillkommen genom medel från svenska bidragsgivare. Avhandlingen är i sin nuvarande form förmodligen knappast tillgänglig ens för Strömstens alla studiekamrater än mindre för gemene man.  Det är lite sorgligt att den kunskap som förmedlas genom denna avhandling inte kommer flera till del. Egentligen skull varje forskare tilldelas medel för att kunna skriva populariserande om sina fynd, men när så inte är fallet så får man hoppas att Lotta Strömsten skriver lite lättsammare om detta ämne någon annanstans.

Elevers attityder till naturvetenskap - en lic.avhandling

Jag har ofta nämnt hur lärarutbildningarna i pedagogik och didaktik företrädesvis använder kvalitativa metoder och gärna ägnar sig åt upplevelsestudier med få intervjuer som datainsamlingsmetod. Det finns dock några undantag. Förra året skrev Lena Adolfsson en licentiatavhandling i naturvetenskapernas och matematikens didaktik vid Umeå universitet (Attityder till naturvetenskap. Förändring av flickors och pojkars attityder till biologi, fysik och kemi 1995 till 2007).

Adolfsson ville undersöka attitydförändringar till biologi, fysik och kemi mellan åren 1995 och 2007. Hon hade tillgång till databasen från TIMSS för sin studie. Forskningsfrågan är ju intressant men attitydområdet är starkt minerat. För att kunna använda samma instrument vid båda tillfällena var hon tvungen att använda de fyra frågor som hade samma lydelse både 1995 och 2007: Det brukar gå bra för mig i biologi/fysik/kemi; Jag tycker om biologi,/fysik/kemi; Jag tycker om att lära mig biologi/fysik/kemi; Biologi/fysik/kemi är tråkigt. För dela upp datamaterialet i låg- resp.  högpresterande elever användes tionde högsta och lägsta percentilen vad gäller kunskaper i matematik. För och i analyserna användes Rasch-metoden med s.k. plausible values och chi2-analyser. Undersökningsdeltagarna gick i åk 8.

Utgången av analyserna visade att pojkar generellt är mer positiva till kemi och fysik medan flickor föredrar biologi. Resultaten visar också att högpresterande pojkar har en mer negativ attityd till alla ämnena 2007 jämfört med 1995. Författaren förklarar detta med att den förändrade undervisningskulturen med mer individuellt arbete och mindre

lärarstyrning lett till att de duktiga pojkarna inte fått tillräckligt utmanande uppgifter och därmed mist stimulansen till skolarbetet. Alla pojkar tycke också att de tre ämnena var tråkigare 2007 än 1995. Författaren tolkar detta som ett utslag av en mer slapp och ”cool” attityd till skolan.

Avhandlingen löper på bra men när man kommer till metoddelen blir det lite knepigare. Adolfsson vill se om det är skillnad i svarsfrekvens mellan högpresterande pojkar och flickor och mellan lågpresterande pojkar och flickor. Där sägs chi2-analyser användas men terminologin stämmer inte eftersom det talas om skillnader i stället för beroende eller oberoende. Chi2 mäter om två enheter är nära och avhängiga av varandra eller inte och mäter absolut inte skillnader. Här har det slagit slint någonstans. Detta ger en osäker känsla inför en del av resultatredovisningen.

Resultatredovisningen är onödigt tradig och omfattande. Den hade kunnat presenteras på ett mer överskådligt sätt. Avhandlingen är trevligt skriven och ger intressanta resultat. Med bättre statistikkunskaper hade den varit superfin. Det är roligt att se att det finns kvantitativa studier även i lärarutbildningen, även om ju detta är på en naturvetenskaplig institution. Vi får hoppas att Lena Adolfsson fortsätter på det nu lätt upptrampade stigen.