Forskarskolorna ute i landet blir alltfler. Ett sätt att se
hur de lyckat skapa ett vetenskapligt tänkande hos de lärare som genomgår
skolorna är att studera utfall av undervisningen i form av de självständiga
c-uppsatserna, som ska författas under den tredje terminen i huvudämnet till en
filosofie kandidatexamen, och därmed vara ett första steg mot magister-,
licentiat- och
doktorsexamina.
Jag tittar regelbundet igenom de uppsatser som produceras i
olika beteendeämnen runt om i landet och jag har av naturliga skäl intresserat
mig särskilt för de alster som modellskolorna presterat. En hel del människor har mejlat och ringt mig och
bett mig fortsätta granskandet av modellskolan i Gränna och nu häromdagen fick jag tips på en
specifik c-uppsats från en anonym kommentator. Det gäller uppsatsen Vad
skapar motivation till lärande?, författad
av tre lärare på Ribbaskolan i Gränna, David Bjurenfalk, Caroline
Råsmar och Carina Tallefors.
En tidigare c-uppsats från samma skola har recenserats av mig på Skollyftet.
När får uppsatsen i handen i handen slås först av att det är
tre författare som tillsammans skrivit detta alster på elva sidor. Någon
uppdelning av arbetet i olika ansvarsdelar har inte gjorts, varför kravet på
självständigt arbetet inte alls torde vara uppfyllt. Enbart av detta skäl borde
inte uppsatsen ha godkänts. Vad säger den examinerande läraren om detta?
Uppenbarligen ingenting. Vad säger Högskoleverket om detta? Det vore intressant
att veta.
Om vi nu lämnar denna allvarliga invändning åt sidan och
tittar på det innehållsliga så slås man av det typiska angreppssättet i
uppsatsen. Här finns inte spår av en originell tanke eller något som helst
kreativitet utan författarna har helt simpelt valt att studera hur
skolmotivation upplevs av elever genom att helt enkelt fråga dem och sedan
skriva ner svaren. Svaren har sedan delats in i fyra kategorier. De kallar
metoden fenomenografi och i sann kvalitativ anda skriver de att ”fenomenografi
är en kvalitativ forskningsmetod som avser att beskriva människors skilda
uppfattningar och inte hur många som tycker det ena eller det andra”. Vidare menar författarna att
fenomenografi inte beskriver hur
något är ”utan hur det framstår för den enskilda individen”. Svaren de får fram
från eleverna representerar alltså inte någon verklighet utan bara upplevelser
och man kan inte säga något om vilka upplevelser som är vanligast, eftersom det
varit alltför kvantitativt. För den som vill lära sig något om verkligheten
innebär dessa förutsättningar ett slag i ansiktet. Denna upplevelsebaserade
inriktning är typisk för skolforskningen av idag, även på
högre nivåer. Upplevelser är i centrum, metoderna är ofta lite varianter på
enkel kategorisering av erhållna intervjusvar och antalet individer som intervjuats
är få. I detta arbete har tio elever från högstadiet på den egna skolan
intervjuats.
Och studiens resultat? Jo, författarna kommer på icke
angivet sätt fram till att elevernas svar kan indelas i fyra kategorier:
intresse, kreativitet, nytta och relationer:
Det är intressant att lära sig saker i skolan.
Man kan få göra lite vad man vill (kreativitet)
Betyg och kunskaper är nyttiga
Det är viktigt med vuxna och kompisar i skolan
En c-uppsats är på 15 högskolepoäng. Det innebär att tio
veckors arbete är anslagna för en elevs arbete med uppsatsen. Här har tre
elever delat på uppsatsarbetet. Man undrar vilka överväganden som gjorts när
man låter tre elever tillsammans skriva ett självständigt arbete. Det ska sägas
att det inte bara är på Ribbaskolan det sker, men där det sker är det
oförlåtligt men helt i stil med Ribbaskolans låga krav på sina lärarstudenter.
Det är nämligen så att
c-uppsatser som denna ska vara lärarnas första insteg i
forskarvärlden. Deras professor Tomas Kroksmark tycker det är viktigt att
lärare får kunskap om forskning kring sin egen verksamhet. Flera begränsningar
vidlåder dock dessa tankar. För det första är förkunskapskraven för låga, för
det andra är uppenbarligen handledningen för svag och okunnig och för det
tredje blir avkastningen av denna typ av forskning till föga nytta för skolan
eller samhället.
De som är måna om forskningens och skolans kvalitet i
framtiden måste protestera mot den utarmning av vetenskapsbegreppet och och
även mot den falska kompetenshöjning som modellskolorna i landet innebär. De
lärare som nu utbildas i forskningsarbete förepeglas en kompetens de inte kan
uppnå med modellskolans metoder och ansats.
Uppsatsen som recenseras ovan finns på
http://modellskolan.se/wp-content/uploads/2011/12/19-Bjurenfalk.pdf
Uppsatsen som recenseras ovan finns på
http://modellskolan.se/wp-content/uploads/2011/12/19-Bjurenfalk.pdf
Intressant läsning! Jag tycker det är fint att skapa en metod för lärare att mer systematiskt reflektera kring sin lärarpraktik, men frågan är om det ska kallas forskning?
SvaraRaderaMen säkert finns det massor av "forskning" av mycket bristande kvalitet även inom andra discipliner? Ett exempel på detta har jag skrivit mycket snällt om här: http://cwasteson.skolbloggen.se/2010/03/22/tryggt-men-trakigt-for-unga-i-simrishamn/
Vänliga hälsningar
Charlotta
I de flesta fall är lärarna inte ens uppe på masternivå utan ägnar sig åt vad jag betraktar som vidareutbildning som dock inte ska betraktas forskning. Att det här benämns forskning gör mig misstänksam mot uppföljningen av det hela och mer tveksam till vad jag annars hade betraktat som intressant vidareutbildning.
RaderaPå uppsatsen står det 61-90 poäng. Är det en c-uppsats då? Eller - Gud förbjude - en D-uppsats? Det var länge sedan jag själv var i den akademiska världen så poängen har väl kanske gjorts om?
SvaraRaderaDen nya poängen får man genom att multiplicera den gamla poängen med 1,5. 61-90 bli alltså 40 - 60 gamla poäng.
SvaraRaderaSåg i Jönköpings Posten att projektet med Ribbaskolan kostat flera miljoner extra, pengar som kommunen kunde haft större nytta av. Dessa resurser har alltså betalat dessa uppsatser som inte har en gnutta forskningsvärde! Lysande idé Kroksmark!
SvaraRadera