Skolan och kritiskt tänkande

Skolans undervisning ska bygga på vetenskapliga metoder. Det är ett faktum som fastslås så ofta i skoldebatten att man blir lite misstänksam. Är det verkligen så att lärare dels i sina metoder använder vetenskapligt underbyggda ansatser, dels är någorlunda insatta i den senaste forskningen i sina specialämnen? Tillsammans ska ju den vetenskapliga inriktningen ge upphov till ett kritiskt granskande synsätt, som bör genomsyra undervisningen. Denna kritiska hållning ska ju hjälpa den demokratiska medborgaren att orientera sig i en värld fylld av förvirrande budskap.

Men ute i samhället möts eleverna av en massiv påverkan som snarare betonar ett långt ifrån vetenskapligt, kritiskt värderande eller demokratisk synsätt. Låt mig ta några exempel.

I tv-kanalen sjuan körs sedan länge ett program som heter Det okända. Där presenteras på fullt allvar familjer som har problem med spöken! Familjemedlemmarna i de besökta hemmen har olika, ofta diffusa och obehagliga upplevelser av ljud, rörelser i rummen och glimtar av svåridentifierade ”spöken”. Det inkallade mediet förklarar alla problem med andar som går igen av olika skäl och fördriver dem sedan på olika sätt dessa och familjen blir nöjd. Programledaren Caroline Giertz tar det hela på fullt allvar och antecknar flitigt allt mediet kommer fram till. Det är ytterst anmärkningsvärt att en tämligen stor kanal som sjuan använder sin programtid för att föra ut vidskepliga, antiintellektuella och vilseledande information till allmänheten. Förmodligen är deras förklaring att de ger folk det de vill ha. I så fall har skolan och samhället misslyckats i grunden. En annan besläktad irrlära är astrologi som är populär bland delar av befolkningen.  En hel del människor i vårt land låter sig förledas av horoskop, ”på skoj” som de säger, men många tidningar excellerar i horoskop för olika stjärntecken. Säkert är där motivet också att man vill ge folk vad de vill ha.

Det är faktiskt inte ofarligt när extremt osannolika och vilseledande sätt att betrakta världen sprids. De falska idéerna marknadsförs ofta med en kvasivetenskapligt synsätt och med

ett glidande och förföriskt  språk. Upplevelser får företräde före fakta.

Vissa marknadsförare och tyvärr också vissa forskare befinner sig på olika vis farligt nära gränsen till den dunkla verklighetens värld. Reklam består ofta av halvsanningar och diffusa formuleringar som ”kliniskt testad” och försök att spela på människors delvis omedvetna behov. Bland behov som ofta brukas är sex, önskan att bli omtyckt och status. Försök har inom branschen gjorts med subliminala budskap (sub limen = under tröskeln) som presenteras visuellt eller auditivt så snabbt eller förvrängt att människors kritiska tänkande inte hinner kopplas på utan budskapet går direkt in i vårt medvetande. Det är okänt i hur grad detta knep används i dagens reklam men att det har gjort det har jag själv sett exempel på.

Viss forskning har färgats av postmodernistiska strömningar. Dit hör bl.a. feministisk forskning och pedagogik och didaktik. Postmodernism kännetecknas av ett i grunden sympatiskt relativistiskt synsätt, som säger att det inte finns några sanningar. Detta är ju i viss mening sant. Men drivet så långt som att påstå att alla upplevelser och erfarenheter är lika sanna gör att vi hamnar i en form av värdeanarki. Inom skolforskningen leder detta till att man gärna genom intervjuer söker ta reda på hur en viss grupp människor känner och upplever vissa bestämda fenomen. Denna inriktning på individers självrapporterade känslor och erfarenheter leder oss bort från en mer objektiv syn på människors livs och utveckling och försvårar därmed kraftigt utvärderingar av reformer av olika slag.

Det är bedrövligt att se att den begynnande satsningen på s.k. modellskolor i landet helt låtit sig lånas till de mer diffusa idéströmningarna. Så är t.ex. fallet hos de s.k. modellskolorna i Gränna och Karlstad. När man där ska introducera forskning för aktiva lärare så satsar man just på den undanglidande upplevelseforskningen, som visserligen kan vara intressant och rolig att utföra men sällan leder till några användbara resultat.

Så sluts cirkeln.

Skolan ska stå för ett kritiskt och vetenskapligt tänkande, men ute i samhället finns flera rörelser som arbetar emot sådana synsätt. Bl.a. via media och propagandabranscher, som reklamindustrin motarbetas kritiskt tänkande och den forskning som står skolan nära är på väg att gå samma trista väg. Skolans mål att stå för ett riktigt ifrågasättande och kritiskt tänkande måste stärkas och inte bara i ord hylla demokrati och demokratiska värden. Den kanske viktigaste uppgiften för den demokratiska medborgaren är just förmågan att genomskåda dunkla budskap från demokratin dödgrävare och att lära dem att uppskatta ett rakt, ärligt och distinkt språk.