Visar inlägg med etikett rekrytering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rekrytering. Visa alla inlägg

onsdag 1 januari 2014

Attt bedöma folk ät ine lätt

Rekryterare tillhör de jobb där man inte kan lära av erfarenheter. De som inte rekommenderas till anställning och många av dem som anställs vet man inte någonting om på längre sikt. Man kan ha missat en toppkandidat! Man kanske tillsatte en som klarar jobbbet men det fanns bättre kandidater. Det vet man aldrig. Man får, som man ofta säger i branschen,  "gå på magkänsla". Denna magkänsla anses utvecklas mer för varje åt varför en rekryterare med många år bakom sig betraktas med respekt eftersom han har erfarenhet.
I själva verket är branschen i mycket ett gebiet för lycksökare, självsäkra psykologer, och ekonomer som tror att de kan rekrytera andra ekonomer. Felrekryteringar tillstås sällan.

söndag 16 september 2012

Lärare, betyg och prov. Vad gäller?

 
Bedömningar av skilda slag äger rum inom en mängd sektorer av samhället. Förutom i skolan så sker det i näringslivet inför rekryteringar och befordringsprocesser. Många av de bedömningar som görs har inslag av psykologi. Vid rekryteringar används ofta psykologiska sätt att tänka för att få fram de bästa kandidaterna. Man är då ofta ute efter kandidater med de bästa personliga egenskaperna. Det finns faktiskt påtagliga paralleller mellan bedömningar eller skattningar av människors personlighetsdrag (en mängd sådana utgör ju individers  s.k. personlighet) och de olika slag bedömningar av kunskap som görs i den svenska skolan. Det kan låta långsökt, men låt mig förklara.

När det gäller människors personlighetsdrag så talar man om dem på två vitt skilda sätt. Dels finns de allmänna generella drag, t.ex. generell oro och ängslan. Sedan finns det mer situations- eller kontext-bundna  manifestationer av dessa drag, kontextuella drag, t.ex. hur en människas oro och ängslan visar sig  specifika situationer. Inom psykologin menar man att om man betraktar en individ över en mängd olika situationer och bedömer eller mäter hennes kontextuella oro så kommer medelvärdet av dessa orosbedömningar att hamna mycket nära den generella orosnivån. Inom psykologin brukar man använda engelsk terminologi; trait för de generella dragen och state för de kontextuella, situationsbunda. Man kan således tala om trait-oro versus state-oro.

Likadant förhåller det sig, eller borde förhålla sig, mellan de många formativa bedömningar som görs över en tidsperiod (kanske en termin) och de slutliga summativa bedömningar, som utgörs av betyg eller nationella prov. Genomsnittsvärdet av de formativa bedömningarna
borde rimligtvis hamna på samma nivå som den summativa bedömningen, oberoende om man har gjort kvantitativa eller kvalitativa, formativa bedömningar. Även om vissa lärare inte vill sätta siffror på eleverna när dessa bedömt formativt så rangordnas säkert eleverna i lärarens
huvud i fråga om förståelse av det aktuella lärostoffet. Samma rangordning bör sedan i stort återfinnas i betyg och nationella prov.

Så motsättningen mellan  formativa och summativa bedömningar är på ett plan skenbar.
De handlar förmodligen mest om att de formativa bedömningarna är mer kvalitativa och flytande och inte kan fångas in klart och tydligt med ord eller siffror medan de summativa är mer definitiva och på sina håll anses som alltför slutgiltiga och summariska för att utgöra en samlad uppskattning av elevers förståelse och kunskap. Men om de olika bedömningarna i slutändan visar sig mäta samma fenomen vad gör man då? Borde inte snittet av samtliga formativa bedömningar i ett ämne hamna på samma nivå som ett betyg eller resultat på det nationella provet? Och om inte, vad gäller då?