Idag kan vi säga att en
elev har en attityd, och då mena att hen är speciell, knepig eller svår att
förstå. Men attityd inom psykologin betyder vilken hållning en
människa har till någonting, t.ex. hur en viss elev ser på lärare. Då måste man tänka i tre lager: 1) Vad har
eleven för känslor inför lärare? Hur är det spontana allmänna intrycket? 2)
Vilka tankar och kunskaper har eleven om lärare? och 3) Hur är elevens beteende
mot lärare? Känsla, tanka och beteende bildar tillsammans en attityd.
Kan man då ändra en elevs
negativa attityd mot lärare? Ja, men det är svårt. Det hjälper knappast att
tala om för eleven hur hen ska uppföra sig Det man måste göra för att få till
stånd en förändring är att först försöka ändra elevens beteende mot en lärare
eller lärare i allmänhet.
Om eleven börjar uppträda
trevligt mot läraren så uppstår nämligen det som psykologerna kallar kognitiv
dissonans. Det innebär en obalans mellan tanke, känsla och
beteende. Om beteendet görs positivt och tanke och känsla är negativa så vill
eleven komma bort från detta tillstånd och ändrar då också på sina tankar och
känslor inför lärare. Då uppnås kognitiv konsonans, dvs. en samklang mellan de tre
attitydkomponenterna.
Men då återstår frågan:
Hur ändrar man elevens beteende? Jo, det kan ske på många sätt. Läraren kan själv
börja uppträda på ett annorlunda sätt mot eleven, eleven kan ges extra positiv uppmärksamhet
eller eleven kan på något sätt fås att känna sig som centrum i klassen. Sådana
enkla ting kan ge effekt och om läraren då lyckas kan en total
attitydförändring komma till stånd.
