Jag har på olika sätt försökt jag få igång en diskussion om
det stora överskottet av kvinnor i skolans värld. Jag tycker, som de flesta här
i landet, att en någorlunda jämn könsfördelning i olika yrken är
eftersträvansvärd. Men mitt
inledande inlägg mötte stort motstånd och bemöttes med ord som sexism och
påhopp, som är ord som somliga debattörer anser räcka som argument. Jag hade
nämligen pekat på några generella könsskillnader, vilket förvanskades och
enligt gällande zeitgeist hamnade jag i sexistkloaken. Därmed behövde mina
argument inte bemötas.
Faktum är att 96 % av förskolelärarna och lågstadielärarna
är kvinnor. På mellanstadiet
är andelen kvinnor 78 %. På gymnasiet är det faktiskt en jämn könsfördelning. Av
rektorerna är 60 % kvinnor och bland övriga skolledare 65 %. Somliga måtte mena
att denna kompakta kvinnovärld inte på något sätt påverkar undervisningen och
elevernas uppfattning om
könsroller. I andra fall när det är manligt överskott på
högre tjänster brukar alltid kvinnors ”unika kompetens” framhållas. I
löneförhandlingar åberopas kvinnors ”dolda unika kompetens” ofta. Då uppges
denna kompetens emanera från det sociala arv kvinnor får under uppväxten. Kvinnors sätt att förhålla sig till
elever skiljer sig nog också något från mäns på gruppnivå. Den kvinnliga
kompetensen bör ju på olika sätt också visa sig i den professionella framtoningen.
Det kan inte vara bra att elever bara konfronteras med en ”kvinnokultur” under
sin obligatoriska skoltid. Rättviseskäl skulle också kunna åberopas. Varför ges
inte fler män möjlighet att bli lärare? Fler kvinnor borde ju sitta i
bolagsstyrelser. I dagarna menar EU att man avser att söka kvotera in kvinnor i
just bolagsstyrelser. De åtgärder som görs för att locka lärare till lärarbanan
är dock närmast försumliga.
Man kan ju alltid påstå att det inte finns några tydliga
vetenskapliga bevis för skillnader mellan könen. Men samtidigt måste man fråga
sig varför unga, moderna kvinnor totalt dominerar utbildningar till logoped,
psykolog och sjuksköterska. I verkligheten är det faktiskt så att kvinnor
väljer yrken där omhändertagande finns med i bilden. Detta är oomtvistat.
Språkkurser lockar fler kvinnor än män. Varför? Jag tror att
den gemensamma faktorn är att kvinnor tidigt socialiseras till att bli mer
verbala, kommunikativa och relationella än män. Detta förhållande har inte
förändrats över tid. Bilden är densamma nu som så långt tillbaka som 1960-talet.
Jag har själv som studierektor på en psykologisk institution talat med
psykologprogrammets studentråd för att försöka få hjälp att få in fler män på
utbildningen.
Det svar jag fick från studentrådets (helkvinnliga) ledning
var att män hade dominerat över hela fältet så länge att det nu var dags för
kvinnor att ta över. För dem som har den inställningen är ju könsfördelningen
bland lärare som den ser ut nu förmodligen fullt tillfredsställande. Men kanske
inte bland ledamöter i bolagsstyrelser…?
Ett sätt att locka fler kategorier till lärarutbildningen
vore att göra den mindre verbal och lättsam som den nu är. Den kvinnliga
dominansen bland lärare bäddar ju för en mer
omhändertagande och vårdande syn på lärarprofessionen. Den
slutsatsen är väl inte så svår att dra utifrån ren empiri? Om vi för in en mer
vetenskaplig syn på undervisning och lärostoff
skulle förmodligen fler kategorier, t.ex. fler män, nog söka
sig dit. Dessutom ska ju undervisningen vila på vetenskaplig grund, vilket den
knappast gör nu.
Debatten om undervisningen om könsroller i skolan blir
egendomlig om denna egendomliga snedfördelning vad gäller kön inte tas med i
debatten. Det är dags att börja den diskussionen nu.
