Snart är begreppet kändis 50 år gammalt. Det skapades i början av 1960-talet, förmodligen av skämtaren Yngve Gamlin. Som begrepp är det utmärkt. Alltmer har dock kändisskap kommit att stå för något som på ett tydligt sätt speglar vilken tid vi lever i, på ett negativt sätt. Som framgår av ordet är kändisen känd, men det problematiska är nuförtiden att man inte behöver ha gjort något speciellt för att bli upphöjd till kändisskap. Det innebär att kändisar består av alla från vår kung till, åtminstone för mig, okända "programledare" i veckotidningarna.
Kändisar får ett enormt genomslag i pressen. man kan också säga att det är en form av ömsesidigt utnyttjande. Kicki Danielsson är en person, som efter en god sångarkarriär, har lyckats hålla sig kvar i rampljuset med hjälp av alkoholproblem, sjukdomar, ensamhet och Gud vet vad. Man kan undra om suget efter nyheter med Kicki är så
enormt.
Vad står då detta för? Jag tror att människors sätt att leva i dag är så
splittrat och segmenterat i jobb/fritid/annat att allt flyter samman. Man kan bli nådd och kan nå överallt. Tidningar och andra media
finns att ta till under den period som varken är jobb eller fritid.
Media behöver påfyllning av stoff. Därför har ett osynligt och omedvetet kontrakt upprättats mellan dem som uppnår kändisstatus och media att ömsesidigt stödja varandra. Kändisar för att behålla sin marknad och media för att utöka sin. Detta blir speciellt tydligt i samband med större underhållningsprogram i TV, t.ex. Melodifestivalen och Idol. Minsta skeende under och efter en sändning rapporteras och överdrivs och TV-bolaget blir nöjt och media blir nöjda.
Kändisskapet bli också en spegling av hur hierarkiskt samhället är.
Samtidigt har kunskapssamhället urholkats genom skolans förflackning och därför behöver inte kändisarna ha presterat någonting som för samhället framåt. Det räcker med att i TV har agerat ut ett lite originellt beteende, varit extra rå i sina spalter (t.ex. Unni Drougge), lagat mat och varit charmig på samma gång (t.ex. Tina Nordström), bott i Hollywood en tid och sådant.
Nuförtiden håller sig heller inte nyhetsuppläsare för goda att delta i nojserierna i underhållningsprogram i TV. När Olle Björklund en gång gjprde det fick han TV-chefen på sig. Nu kan Claes Elfsberg, i vanliga fall en god nyhetsuppläsare i TV, leka med andra halvartister som Petra Mede i ett program (Maestro) där man tävlar om att vara bäst på att dirigera en orkester. Nyhetsuppläsare ska inte vara med och klättra på nöjesbarometrar, de ska redigera nyheter och läsa upp dem på en förtroendeingivande sätt för svenska folket.
Med en tämligen okunnig kung i toppen och ganska utslätade akademiker, som inte ens reagerar när en vetenskapsfientlig person blir rektor för Södertörns högskola, därunder i ett tänkt toppskikt, har vi under kungen i prestige fått en formlös massa som till stor del är just kändisar. Det är obegripligt hur dessa kan få uppträda i radio och TV bara på grund av att de just är kändisar. De får utrymme i media som är oproportionerligt med tanke på deras betydelse.
Dessutom hindrar kändisar med det utrymme de upptar att andra viktiga frågor förs fram i media. Är verkligen kändisar liv och varande så väsentligt för oss? För press och andra media, ja, men för vanliga människor?
se även utblickendotcom.wordpress.com
Kändisar får ett enormt genomslag i pressen. man kan också säga att det är en form av ömsesidigt utnyttjande. Kicki Danielsson är en person, som efter en god sångarkarriär, har lyckats hålla sig kvar i rampljuset med hjälp av alkoholproblem, sjukdomar, ensamhet och Gud vet vad. Man kan undra om suget efter nyheter med Kicki är så
enormt.
Vad står då detta för? Jag tror att människors sätt att leva i dag är så
splittrat och segmenterat i jobb/fritid/annat att allt flyter samman. Man kan bli nådd och kan nå överallt. Tidningar och andra media
finns att ta till under den period som varken är jobb eller fritid.
Media behöver påfyllning av stoff. Därför har ett osynligt och omedvetet kontrakt upprättats mellan dem som uppnår kändisstatus och media att ömsesidigt stödja varandra. Kändisar för att behålla sin marknad och media för att utöka sin. Detta blir speciellt tydligt i samband med större underhållningsprogram i TV, t.ex. Melodifestivalen och Idol. Minsta skeende under och efter en sändning rapporteras och överdrivs och TV-bolaget blir nöjt och media blir nöjda.
Kändisskapet bli också en spegling av hur hierarkiskt samhället är.
Samtidigt har kunskapssamhället urholkats genom skolans förflackning och därför behöver inte kändisarna ha presterat någonting som för samhället framåt. Det räcker med att i TV har agerat ut ett lite originellt beteende, varit extra rå i sina spalter (t.ex. Unni Drougge), lagat mat och varit charmig på samma gång (t.ex. Tina Nordström), bott i Hollywood en tid och sådant.
Nuförtiden håller sig heller inte nyhetsuppläsare för goda att delta i nojserierna i underhållningsprogram i TV. När Olle Björklund en gång gjprde det fick han TV-chefen på sig. Nu kan Claes Elfsberg, i vanliga fall en god nyhetsuppläsare i TV, leka med andra halvartister som Petra Mede i ett program (Maestro) där man tävlar om att vara bäst på att dirigera en orkester. Nyhetsuppläsare ska inte vara med och klättra på nöjesbarometrar, de ska redigera nyheter och läsa upp dem på en förtroendeingivande sätt för svenska folket.
Med en tämligen okunnig kung i toppen och ganska utslätade akademiker, som inte ens reagerar när en vetenskapsfientlig person blir rektor för Södertörns högskola, därunder i ett tänkt toppskikt, har vi under kungen i prestige fått en formlös massa som till stor del är just kändisar. Det är obegripligt hur dessa kan få uppträda i radio och TV bara på grund av att de just är kändisar. De får utrymme i media som är oproportionerligt med tanke på deras betydelse.
Dessutom hindrar kändisar med det utrymme de upptar att andra viktiga frågor förs fram i media. Är verkligen kändisar liv och varande så väsentligt för oss? För press och andra media, ja, men för vanliga människor?
se även utblickendotcom.wordpress.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar