I den mycket intressanta antologin Genusperspektiv på förskola, skola och utbildning från Malmö högskola i början av 00-talet beskriver Maja Lundahl i ett välskrivet och informativt kapitel feminiseringen av den svenska skolan. För tio år sedan var 93% av lärarna i förskolan kvinnor, över 70% i grundskolan och omkring 60% av skolledarna. Denna kvinnodominans tas mycket sällan upp när frågor om könskvotering förs på tal. Några dramatiska förändringar lär knappast ha skett. Den skola som på så många sätt nu är på allas läppar är alltså i mer eller mindre hög grad kvinnligt dominerad
Det finns många historiska skäl till detta. Lundahl anger flera. På 1800-talet ansågs kvinnor bättre passa för det omhändertagande som ingick i skolans arbete. När bönderna inte ville släppa sina barn till skolan tilläts under en period barnen att undervisas hemma, och där fanns ju kvinnorna till hands. När hemmafruidealet upphörde mot slutet av 1900-talet behövde en mängd kvinnor arbete, och många av dem ansåg, enligt Lundahl, att lärarjobbet passade bra in med skötseln av de egna barnen. Männens antal i skolverksamheten varierar lite, men är i klar minoritet. Skälen till detta anses vara att männen bl.a. är mer inriktade på karriär, enligt Lundahl, och inte ser någon framtid i det lågavlönade lärararbetet. Den uppblossande pedofildebatten har också gjort män mer obenägna att söka sig till utbildningarna. I början av 1900-talet var endast småskolan (klasserna 1 och 2) kvinnodominerade, medan folkskolan hade en jämn könsfördelning. Malmö högskola har länge arbetet intensivt med frågan om värvning av fler män.
Man kan fråga sig vad en sådan snedfördelning gör med upplevelsen av skolan, för allmänheten och eleverna. Man kan också med berättigande undra vad som hade gjorts om snedfördelningen hade varit den rakt motsatta. Samma snedfördelning med övervägande kvinnor finns i många yrken, men just skolan har ju ansetts vara viktigt för barnens tidiga (oönskade) socialisering in i könsstereotypier. Därför torde en diskussion om konsekvenserna av obalansen vara mycket viktig.
Detta är erhört viktigt att diskutera och verkligen ta på allvar. Vilken snedvriden bild får unga av män och kvinnor när de dagligen omges av bara det ena könet? Hur kan mångfald och olikheter tas tillvara när männen saknas?
SvaraRaderaJag märker också att det går bättre för flickorna med kvinnlig lärare i matte och NO och för pojkarna med manlig lärare i språk. Det handlar om språk, förebilder och förstås om att bryta eller bekräfta fördomar och förväntningar.
SvaraRadera