onsdag 7 november 2012

Vad gör Friends för nytta? Om antimobbningsföretaget.


-->
Friends är en organisation som bekämpar mobbning. Man gör det med hjälp av insatser i skolorna och genom information genom olika medier. Friends har ett s.k. 90-konto, som är ett kontrollerat pluskonto. Friends har cirka fyrtio anställda och leds av en verksamhetschef (ibland kallad generalsekreterare) som heter Lars Arrhenius, som förut varit Barn- och elevombud hos Skolverket. Han har en månadslön på 45 000 i månaden. Styrelseordföranden heter Sara Damber (hon tog 1997 initiativet till Friends efter en mobbningsincident) och hon avlönas med 10 000 kronor i månaden. Övriga styrelseledamöter är tryggt förankrade i näringslivet: entreprenörerna Peter Settman, Helena Anderberg och Jan Wifstrand samt företagsledaren Peter Wallenberg jr. Dessa ledamöter är oavlönade.

Det totala insamlade beloppet var år 2011  ca 22,5 miljoner kronor. De totala lönekostnaderna för Friends personal uppgick till 14,8 miljoner kronor. Detta innebär att lönerna uppgick till 66 % av de insamlade beloppen. Av de insamlade medlem kommer endast drygt två miljoner från allmänheten. Det övriga utgörs av gåvor, bidrag och sponsring från företag som t.ex. Svenska Postkodlotteriet (4,4 miljoner) och Swedbank (2,1 miljoner). Dessutom har Allmänna Arvsfonden bidragit med 1,1 miljonor kronor för år 2011.

Friends arbetar huvudsakligen ute i skolorna och organisationen menar att den med femton års erfarenhet och kunskap vet att det går att göra något åt mobbning. Deras uttalade mål är att få stopp på mobbningen. Vad gör då Friends ute i skolan och samhället?  Jo, de arbetar för att elever ska känna ökad trygghet i skolan och deras utbildningar är, enligt dem själva, förankrade i aktuell forskning om kränkningar, diskriminering, skolstrukturer, normer, grupprocesser och mobbning. Deras utbildning riktar sig mot både elever och föräldrar. Friends tror alltså på upplysning och information. När Skolverket för något år sedan granskade mobbningsprogram fick Friends kritik för sina kamratstödjarprogram, som ansågs snarare kunde bidra till mobbning.

Det är alltså en ganska stor organisation som Friends byggt upp på femton år. När man granskar deras egna siffror över förekomsten av mobbning uppkommer automatiskt vissa frågor. Begreppet mobbning vävs in med andra benämningar som elaka ord, miner, gester, suckar och blickar. I statistiken blir detta att 7-8 % av alla elever blivit kränkta, mobbade, råkat ut för hot eller ryktesspridning. I statistiken är det inte alltid uppenbart vad man talar om. Mobbning definieras som att bli kränkt mer än en gång. 14 % av eleverna i åk 3-6 har blivit mobbade under det senaste året, 8 % av dem i åk 6-9. Bland termer som anges som besläktade med mobbning och kränkning finns trakasserier, diskriminering och kränkande behandling. För den ovane läsaren kan allt detta bli förvirrande då begreppet mobbning ibland får täcka alla dessa former av icke önskvärt beteenden, ibland inte. Man får bara hoppas att denna förvirring inte är avsiktlig.

Det må låta cyniskt, men egenintresset talar även i ideella organisationer. Det kan sägas ligga i Friends-organisationens intresse att mobbning o. dyl. inte helt försvinner utan vidmakthålls på en lämplig nivå. Nu invänder kanske läsaren att Friends ju gör en samhällsnyttig insats. Jag skulle vilja hävda att den insats de gör är mycket vällovlig i ett avseende. De har skapat jobb för ett fyrtiotal människor. Men arbetet ute i skolorna mot mobbning? Ja, där är det svårare att veta hur effektivt arbetet är.

Information, som är det som Friends främst arbetar med, är en ytterst tveksam metod att få människor att ändra inställning eller attityd till mobbning. För det första så tas i första hand mobbning främst tacksamt emot av individer som redan tror på budskapet Är vi emot ett budskap eller likgiltiga så lyssnar vi inte. Information i skolorna emot mobbning kan också få den inom psykologin kända men för de flesta tämligen okända effekten att mobbningen ökar. Detta beror på att vi människor egentligen är ganska enkelt funtade på många sätt. Det vi ofta hör och ser kommer att finnas ”överst i huvudet” på oss när vi betraktar och agerar mot omvärlden. Och om då mobbningsbegreppet är aktuellt för oss tenderar vi att se skeenden omkring oss genom mobbningsglasögon och därmed ökar risken för mobbning. Det finns andra psykologiska mekanismer som arbetar i samma riktning.

Friends Arena i Solna har fått Swedbank att betala för benämningen på arenan. Hur viktigt är det för Friends att göra sitt engelska namn känd för en svensk allmänhet? Bidrar namnet till att människor börjar mobba mindre? Kommer insamlingen från privatpersoner att öka utöver de två miljoner som nu kommer in per år?

Frågan är: Lönar sig Friends, annat än möjligen som alibi för företag och i någon mån vissa privatpersoner?


2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Du sätter verkligen fingret på en riktig deontologisk fråga, nämligen hur länge ska och bör ett processförlopp existera så att det inte blir ett ändamål i sig. På samma sätt kan man undra kring försäkringskassans ”reklamvädjan” till allmänhet beträffande bostadsbidrag och bidrag överhuvudtaget, systembolagets ambivalenta existens liksom den hypotetiska frågan om vad klottersaneringspersonal gör när staden står helt fri från klotter.

    Man skulle till exempel kunna tänka sig sådana ”flexibla” organisationer där personalstyrkan justeras beroende på samhällsbehov, men fortfarande återstår frågan om det är nödvändigt att upprätthålla eller ”vårda” ett behov på basis av några eller flera anställningar.

    Ju mer vi förstår svårigheten med att någon lämnar en framgångsrik post frivilligt och utan motstånd desto lättare blir för oss att begripa att ett ”vinnande koncept” ej lämnar vinsten utan strid. Kruxet är att man skulle, logiskt sätt, förvänta sig att en ideell organisation gör detta, d.v.s. att den annonserar sin egen upplösning.

    För att använda en liknelse påminner proceduren en boxare som, efter att han har vunnit över sin motståndare fortsätter att provocera denne att resa sig för att ta emot flera slag. Och detta på grund av att det är viktigt att hålla igång annars förlorar han sin försörjning.

    Jag reflekterar ytterligare kring hur konsumtionsekonomi fungerar. Kan man tänka sig att man köper materiella ting som inte behöver förnyas eller kompletteras på ett bra tag? Kan man tänka sig att den påtvingade högteknologiska produktionshastighet avstannar (miljövänlighet skulle kunna åberopas som orsak) och människorna glatt deklarerade att de är tillfreds med det de har? Kan man nu tänka sig hur många arbetslösa skulle dessa goda och ytterst förnuftiga åtgärden resultera i? Ju mer man letar desto mer man finner…

    Konsumtionsattityden betraktades en gång i tiden som ett medel för att nå ett ändamål, man köpte t.ex. en tvättmaskin för att vinna tid och bekvämlighet. Tiden i sin tur skulle användas för umgänge, reflektion, och allt som har med mänsklig interaktion att göra. Idag köper man två maskiner och tvättar mycket oftare, varför? Givetvis för att man köper mera kläder och på så sätt tvättar man bort både fläckar och tankar…

    konstantin meleounis

    SvaraRadera