fredag 16 mars 2012

Vad kommer på provet? En god avhandling?

 
Jansson, Tobias (2011). Vad kommer på provet? Gymnasielärares provpraxis på gymnasiet.
Licentiatavhandling,  Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper (Statsvetenskap), Karlstad University Studies 2011:2


I en avhandling för licentiatexamen på forskarskolan i Karlstad har Tobias Jansson tagit som sin uppgift att reda ut hur samhällskunskapslärare värderar och betygssätter sina gymnasieelever. Det är sedan tidigare väl känt att lärare ämnesdidaktiska språk inte är så väl utvecklat som vore önskvärt och detta gäller naturligtvis även samhällskunskap. Janssons studie visar att verkligheten är ännu mer skrämmande och att lärare har svårt att skilja på olika typer av kunskap. Detta får då implikationer för deras sätt att utforma prov i ämnet.

Tobias Jansson sände ut 135 inbjudningar till lärare i samhällskunskap i ett visst län och bad att få exempel på givna prov. Han fick bara in 21 provuppsättningar, vilket innebär en långt ifrån acceptabel svarsfrekvens på 15,5 %. Författaren menar att den geografiska spridningen på svaren kan gottgöra den låga svarsfrekvensen, men där tar han grundligt fel. En låg svarsfrekvens är alltid en låg svarsfrekvens. Nu har ju aldrig Tobias Janssons avsikt varit att avge ett generellt svar om hur lärare hanterar didaktiska problem, så frågan om generaliserbarhet har ju aldrig varit på tal.  Som läget nu är kan svaren inte ens anses giltiga för den population Jansson vände sig till, nämligen de 135 inbjudna lärarna.

Förutom dessa prov så har Jansson intervjuer som underlag från sin studie. Urvalet gjordes mycket smart så att två respondenter fick representera de lärare vars prov hade utformats så att de mest (>50 %) mätte det Jansson kallas ”minneskunskaper” dvs. faktakunskaper och begreppskunskaper. Här gör sig Jansson skyldig till ett kardinalfel, som ha delar med en mängd lärda inom gebitet. Alla kunskaper är ju faktiskt minneskunskaper men Jansson faller i fällan. Nästa par av intervjuade hade prov som mellan 50 % och 80 % mätte ”minneskunskaper”, och till sist var det två som hade mer än 80 % av vad Jansson då kallar ”minneskunskaper”.

Man kan ju skilja mellan normrelaterade prov som främst ska visa på differenser mellan testade och kriterierelaterade prov som ska visa vad eleverna presterat. Det visade sig att alla sex lärarna främst litade till ”minneskunskaper” när de skulle bedöma betyget godkänt. De såg alltså på betyget godkänt, som något man kunde ge elever som snappat upp begrepp och fakta tillräckligt bra. När det senare gällde högre betyg så blev skillnaderna stora mellan lärarna. Några lärare fortsatte enbart att bedöma efter kännedom om fakta och begrepp medan andra drog in analyser och kritiskt tänkande och andra djupare kunskapselement. Detta gör att man kan ifrågasätta likvärdigheten i bedömningarna.

I avhandlingen för Jansson vidare resonemang kring Blooms taxonomi, bedömningsfrågor, betyg och samhällsvetenskaplig didaktik.


12 kommentarer:

  1. Bertil, du börjar med att kalla avhandlingen gedigen, men blogginlägget ger åtminstone mig intrycket att underlaget är svajigt och slutsatserna därmed osäkra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som framgår nedan har jag kommenterat denna recension tidigare direkt till Bertil. Jag håller inte med honom i hans kritik och uppenbart gjorde varken handledare eller opponent detta heller. Det framgår inte av Bertils text att min studie är en kvalitativ studie som bygger på intervjuer med sex lärare och analyser av deras prov. Det finns således inte någon ambition att kunna generalisera. Den process som Bertil gör så stor affär av med en låg svarsfrekvens syftade endast till att få ett underlag för att göra ett urval av lärarna till interjuerna. De svar som jag fick in hade en tillräckligt stor spridning för att göra studien relevant och intressant.

      Radera
  2. Lite för flummigt för min del.

    SvaraRadera
  3. Nu i retrospekt håller jag med om att jag var lite för entusiastisk i början. Jag har dock talat med författaren och talat om vad jag tycker.

    SvaraRadera
  4. Även "analyser" kan var minneskunskap, om eleven
    repeterar en analys som han läst eller som läraren
    dragit under en lektion. Svårt ämne. Förr litade
    man på input (lärarnas utbildning, t ex viss andel
    lektorer), nu har man stora mödor med output och
    vad det kan antas representera.

    SvaraRadera
  5. Alla man kan är väl minneskunskap..? Och allt man presterar måste komma ur minnet!

    SvaraRadera
  6. När man talar om minneskunskaper, menar man för det mesta om att någon memorera vad denne sagt eller ur någon bok. Sen kan man alltid krångla till det och säga att allt är minneskunskaper som går längre än ren memorering. Jag förstår nu inte detta, eftersom som jag förstår det, skulle vi aldrig utifrån det vi minns skapa en enda för en själv ny tanke. Det egen tänkandet skulle alltså inte existera. Och vem kom först med de kunskaper vi har. Hos mig kommer ibland tankar hux flux. Ibland förstår jag något på ett speciellt sätt. På vilket sätt är detta minneskunskaper?

    Du har sagt på flera ställen detta, men aldrig förklarat på vilket sätt. Du kan väl skriva ett inlägg om det (när andan faller på) :)

    SvaraRadera
  7. Den definition av minneskunskaper som används i studien är inte min egen utan är hämtad från Blooms reviderade taxonomi. Den säger just det som Monika tar upp, nämligen att minneskunskaper är sådant som memoreras och kan återges eller kännas igen. Bertil har uppenbarligen en annan definition av minneskunskaper. Det blir enligt mitt tycke en märklig kritik då jag anklagas för att ha begått ett kardinalfel, då kritiken bygger på en annan definition av minneskunskaper än den som används i avhandlingen. I praktiken innebär det också en kritik av Blooms reviderade taxonomi och ett antal andra kunskapstaxonomier också. Dessa måste med Bertils definition av minneskunskaper helt förkastas. För egen del föredrar jag dock Blooms reviderade taxonomi framför Bertils definition. Det skulle vara omöjligt att resonera kring olika kunskapsformer om allt i slutändan skulle anses vara minneskunskaper.

    SvaraRadera
  8. Nu är jag ju för att ord ska stå för det de utger sig för att säga. Alla kunskaper är minneskunskaper
    oavsett vad Blooms taxonomi säger. Lite måste man ju tänka själv. Jag tror att ni avser "faktakunskaper", ett annat också tveksamt begrepp.

    SvaraRadera
  9. Tobias Jansson22 oktober 2012 17:18

    Jag delar inte Bengts uppfattning i denna fråga utan anser taxonomin ha betydligt bättre definitioner av olika kunskapsformer. Fakta enligt Blooms reviderade taxonomi är en typ av innehåll (taxonomin har tre andra innehållsliga kategorier, begreppskunskap, procedurkunskap respektive metakognitiv kunskap). Dessa kan man behärska på olika sätt, det taxonomin kallar kognitiva kunskaper. Minneskunskaper handlar då om att kunna komma ihåg eller att känna igen. Detta är inte samma sak som att kunna förstå, tillämpa, analysera, värdera eller skapa, vilka är de andra kognitiva kunskapsformerna. Förståelse kan t.ex. handla om att jag kan komma på egna exempel på en teori (begreppskunskap). Visserligen ska jag komma ihåg både teorin och exemplen, men jag gör något kvalitativt nytt när jag kan se att dessa hör ihop, liksom om jag analyserar hur olika delar i en struktur relaterar till varandra osv. Dock ska betonas att för att det ska vara kvalitativt andra kunskaper än minneskunskaper måste jag tillföra något nytt i sammanhanget. Om jag bara memorerar en struktur och hur den hänger ihop gör jag ingen analys om jag återger den etc. Bengt får naturligtvis ha sin uppfattning, men varken jag eller taxonomins författare (eller läroplanens för den delen) delar denna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken Bengt? Fel på minneskunskaperna?

      Radera
    2. Tobias Jansson22 oktober 2012 18:22

      Ja, i detta fall var det minneskunskaperna som sviktade, jag menar naturligtvis Bertil.

      Radera