Vad kommer på provet? En god avhandling?

 

Jansson, Tobias (2011). Vad kommer på provet? Gymnasielärares provpraxis på gymnasiet.

Licentiatavhandling,  Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper (Statsvetenskap), Karlstad University Studies 2011:2

I en avhandling för licentiatexamen på forskarskolan i Karlstad har Tobias Jansson tagit som sin uppgift att reda ut hur samhällskunskapslärare värderar och betygssätter sina gymnasieelever. Det är sedan tidigare väl känt att lärare ämnesdidaktiska språk inte är så väl utvecklat som vore önskvärt och detta gäller naturligtvis även samhällskunskap. Janssons studie visar att verkligheten är ännu mer skrämmande och att lärare har svårt att skilja på olika typer av kunskap. Detta får då implikationer för deras sätt att utforma prov i ämnet.

Tobias Jansson sände ut 135 inbjudningar till lärare i samhällskunskap i ett visst län och bad att få exempel på givna prov. Han fick bara in 21 provuppsättningar, vilket innebär en långt ifrån acceptabel svarsfrekvens på 15,5 %. Författaren menar att den geografiska spridningen på svaren kan gottgöra den låga svarsfrekvensen, men där tar han grundligt fel. En låg svarsfrekvens är alltid en låg svarsfrekvens. Nu har ju aldrig Tobias Janssons avsikt varit att avge ett generellt svar om hur lärare hanterar didaktiska problem, så frågan om generaliserbarhet har ju aldrig varit på tal.  Som läget nu är kan svaren inte ens anses giltiga för den population Jansson vände sig till, nämligen de 135 inbjudna lärarna.

Förutom dessa prov så har Jansson intervjuer som underlag från sin studie. Urvalet gjordes mycket smart så att två respondenter fick representera de lärare vars prov hade utformats så att de mest (>50 %) mätte det Jansson kallas ”minneskunskaper” dvs. faktakunskaper och begreppskunskaper. Här gör sig Jansson skyldig till ett kardinalfel, som ha delar med en mängd lärda inom gebitet. Alla kunskaper är ju faktiskt minneskunskaper men Jansson faller i fällan. Nästa par av intervjuade hade prov som mellan 50 % och 80 % mätte ”minneskunskaper”, och till sist var det två som hade mer än 80 % av vad Jansson då kallar ”minneskunskaper”.

Man kan ju skilja mellan normrelaterade prov som främst ska visa på differenser mellan testade och kriterierelaterade prov som ska visa vad eleverna presterat. Det visade sig att alla sex lärarna främst litade till ”minneskunskaper” när de skulle bedöma betyget godkänt. De såg alltså på betyget godkänt, som något man kunde ge elever som snappat upp begrepp och fakta tillräckligt bra. När det senare gällde högre betyg så blev skillnaderna stora mellan lärarna. Några lärare fortsatte enbart att bedöma efter kännedom om fakta och begrepp medan andra drog in analyser och kritiskt tänkande och andra djupare kunskapselement. Detta gör att man kan ifrågasätta likvärdigheten i bedömningarna.

I avhandlingen för Jansson vidare resonemang kring Blooms taxonomi, bedömningsfrågor, betyg och samhällsvetenskaplig didaktik.