måndag 23 januari 2012

Varför är lärare bara pedagoger?

 
Nya forskarskolor för lärare startas i hela landet. Koncentrationen på pedagogik och didaktik är där mycket stor. På vissa utbildningar kan man bli licentiat utan att läsa någon metod och statistik alls. Inte heller ingår kunskaper i mellanmänskliga relationer och konfliktteori i kursplanerna.

Jag tror att denna inriktning när det gäller utbildningen av blivande lärare är missriktad och visar på en olycklig slagsida. Lärarnas undervisning äger alltid rum i en mellanmänsklig kontext och lärandeprocessen är därmed sammanvävd med relationer till elever, kolleger och föräldrar, men insikter om dessa viktiga interaktioner saknas i lärarnas verktygslåda. I den brittiska tv-serien Den övervakade skolan märks det att denna obalans är upphävd. Lärarna och skolledningen lägger ner ett massivt intresse för utsatta elever och sätter tydliga gränser, men närmar sig eleverna på ett bestämt men psykologiskt riktigt sätt. Jag kan gissa att här räcker det inte med några antimobbningsdagar med många vackra ord. På denna skola har man visserligen kamratstödjare, men den verkliga energin för att snabbt upptäcka och hejda begynnande trakasserier ligger hos skolledningen och lärarna.

För framtiden skulle jag vilja se lärare som, förutom att ha djupa kunskaper i sina ämnen, även har ett psykologiskt grundat professionellt förhållningssätt till relationerna i sitt arbete. Att strikt hålla sig till det de är utbildade för, att vara pedagoger, som lärarna gärna framhåller som sin främsta uppgift, håller inte i en dynamisk skola. I den framtida skolan måste lärarna utveckla nya förmågor som underlättar inlärandet men som inte är enbart isolerade lärandeteorier.

Först när lärare är allsidigt utbildade för att klara av hela utbildningspaketet kan skolans utsatta läge börja vändas och lärarens status kommer automatiskt att stiga i allmänhetens ögon.

I en första runda skulle man kunna erbjuda lärare vidareutbildning i socialpsykologi med tillämpningar. Denna utbildning skulle kunna vara en grund för förändrad lönesättning.
Jag tror att löneökningar för lärare lättare skulle vinna stöd hos allmänheten och hos politikerna om de kopplades samman med en vettig färdighetspåbyggnad. Senare måste lärarutbildningen naturligtvis omarbetas och moderniseras så att lärare kan bli de effektiva aktörer och ledare de bör vara i skolans framtida värld.



21 kommentarer:

  1. Du har givetvis en poäng med dina iakttagelser. Ledarskap och förmågan att "kunna ta folk" är helt avgörande för om man lyckas med eleverna.
    Det som behövs är modellering. Gott ledarskap och goda sociala förmågor kan man självklart inte läsa sig till. Någon annan behöver gå före och visa hur man gör.

    SvaraRadera
  2. Jag tror nog inte att modellinlärning är det enda sättet att bli bättre på att handha relationer och att leda. Socialpsykologi är inte ett stort ämne i Sverige, tyvärr, men det ämnets teoretiska och praktiska färdigheter, som bygger på dessa, skulle vara ett värdefullt, kompletterande ämne för blivande lärare. Den bias mot didaktik som nu finns är med tanke på lärarens arbetssituation föga verklighetsanpassad.

    SvaraRadera
  3. Egentligen har ju inte jag några synpunkter på "dagens lärarutbildning" (som det heter). Den enda lärarutbildning jag har någon insikt i är den jag själv gick en gång i tiden. Mycket där är jag stolt och glad över.

    De brister som fanns speglas i en kommentar som en kurskamrat en dag gav uttryck för vid fikabordet: "Det jag saknar är ett föredöme. Någon som visar mig hur man gör i verkligheten. Här läser vi en massa böcker men de hjälper mig ingenting". Tråkigt att hon upplevde det så, tyckte jag, fast hon hade allt en poäng. Någon av lärarna hade disputerat i psykologi (om jag minns rätt) men var totalt oförmögen att leda gruppen.

    Den (ur)gamla modellen där lärjungen lär sig genom att imitera sin mästare är oöverträffad (förutsatt att mästaren är värd att imitera).

    Man kan också säga så här: modellering pågår hela tiden oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Det vi hör, ser och är med om gör större intryck än det vi läst i en bok.

    SvaraRadera
  4. Har jag svurit i din kyrka nu, Bertil? :)

    SvaraRadera
  5. Nej då Henrik. Bloggvärlden är till för åsikter som bryts och det gillar jag.

    Visst är det goda exemplet en effektiv inlärningsfaktor. Senare års psykologisk
    forskning har övertygande producerat rön som visar i hur hög grad vi imiterar våra medmänniskor. Denna härmningsprincip ligger tydligen djupt. Problemet blir då att även distruktiva beteenden tas efter av andra människor, vilket gör din idé om imitation av en mästare lite mer svårtillämplig.

    SvaraRadera
  6. "Problemet blir då att även distruktiva beteenden tas efter av andra människor, vilket gör din idé om imitation av en mästare lite mer svårtillämplig."

    Eller tvärtom!

    SvaraRadera
  7. Förklara för mig hur imiterade, destruktiva beeenden skulle vara värdefulla.

    SvaraRadera
  8. Nej, inte så. Men att imitation/modellering ständigt pågår accentuerar ju bara ytterligare behovet av alla "mästare" förstår att the "medium is the message", och att de (vi) "walk the talk".

    SvaraRadera
  9. Nu får du lov att uttrycka dig lite mer pedagogiskt! Jag förstod inte alls.

    SvaraRadera
  10. Vi kan inte förvänta oss att någon mästare är fullkomlig. Däremot är det bra för alla som verkar i "modelleringens tjänst" (föräldrar, lärare, etc) att hålla i minnet att ens liv talar högre än ens ord. Värderingar, attituder, tillvägagångssätt handlar om att tillägna sig nya vanor, ett nytt tonläge, nya gester. Det berör en människas allra innersta, inte bara hennes intellekt. Livsvisdom är bara visdom om det yttrar sig i verkliga livet.

    När Mr Drew säger till sina elever att "you have no idea how much I love to teach you!" och samtidigt ser ut att mena det gör han intryck. Kärlek - för att ta någonting klassiskt! - måste uttryckas i mer än ord, annars är det inte kärlek. Det samma gäller allt annat som har betydelse.

    Eller också har jag ingen aning vad jag pratar om. Det har varit en lång dag...

    SvaraRadera
  11. Vi är ju inte bara förebilder för de yngre
    genom hur vi uppför oss utan vi ingriper ju i elevernas liv vid konflikt- situationer.
    Hur kärlek och förståelse då ska visas är ett resultat av våra kunskaper och erfarenhet. Precis som pedagogik kan vara till nytta när vi undervisar kan kunskap i människokännedom då komma till användning.
    Det du kaller modellering är en gammal inlärningspsykologisk term (numera oftast kallad modellinlärning) och innebär just efterapning av andra. Men vem ska man härma i en konfliktsituation?

    SvaraRadera
  12. Du vet redan svaret. En tidigare kollega till mig berättade att när hon hamnar i besvärliga situationer tänkte hon alltid: "Vad skulle NN (=en huvudlärare vi hade på den tiden) ha gjort i den här situationen?"

    Som ny lärare drog jag mig till minnes hur en favoritlärare jag hade tjuvo år tidigare brukade göra saker och ting. Jag härmade.

    Metoden är som sagt urgammal. Alla kulturer har känt till den. Modern distansundervisning kommer till korta när det gäller dessa saker. Man lär sig inte att hantera livet genom att sitta med näsan i en bok hela dagarna.

    SvaraRadera
  13. Bertil, jag drar helt andra slutsatser av programmet och av min yrkespraktik. Det behöver finnas lärare och personal på en skola med olika talanger och olika uppgifter. En nördig biologilärare som inte alls kan hantera konflikter kan uträtta storverk när det gäller att intressera elever för naturvetenskap, medan någon annan väcker gäspningar i katedern men är oslagbar när det gäller att skapa en trygg och trevlig stämning i korridoren. Men A och O för en lärare är kunskap om och passion för ämnet och förmågan att sprida den kunskapen och passionen.

    SvaraRadera
  14. Vad händer med kunskaperna för de elever som har en genomtrevlig lärare?

    Om elever ska lära sig gå till olika personer för olika behov uppmuntras experttänkande alltför mycket.

    SvaraRadera
  15. Jag är en ivrig förespråkare för att lärares olikheter är en av de viktigaste möjliggörarna för en bra skola. http://janlenander.wordpress.com/2010/10/26/att-larare-prioriterar-olika-ar-det-som-ger-skolan-kraft/

    Jag hävdar också att med ett fokus på kunskapen och ämnet så utmärker sig bra undervisning genom att stärka relationer och skapa glada och motiverade elever. Alternativet att fokusera på att skapa glada och motiverade elever är däremot rena rama katastrofen. Då får vi både sämre kunskap och sämre motivation. Inget ont om socialpsykologi för lärare men det får inte innebära att vi flyttar bort fokus från ämnet och innehållet.

    SvaraRadera
  16. Bertil, förklara för mig hur det kan komma sig att härmning av en mästare skulle innebära härmning av destruktiva beteenden. En mästare, en bra förebild lyckas väl knappast genom att använda sig av destruktiva beteenden.

    SvaraRadera
  17. Vem avgör vem som är mästare? Där har vi det svåra med att avgöra lärares kompetens.

    Med viss socialpsykologisk kunskap underlättas all interaktion med elever och kolleger och fokus på ämnesinnehåll kan behållas.

    SvaraRadera
  18. Hamnade här av en slump men kan inte avhålla mig från en replik. Jag är gymnasielärare sedan 1999, med svenska och psykologi som ämnen och jag kan inte annat än applådera ditt inlägg Bertil. Under alla mina år har jag haft sån oerhörd glädje av mina psykologikunskaper i mötet med såväl elever som föräldrar och kolleger och jag har alltid propagerat för att ALLA lärare borde läsa psykologi - och då menar jag inte enbart socialpsykologi utan även tex kognitiv psykologi eller utvecklingsteorier har mycket att ge då man bygger sin personliga yrkesroll. Att ha vetskap om hur kunskap formas, hur minnet fungerar och hur man kan bemöta motivationsproblem är oerhört värdefullt i dagens skola. Jag förstår inte heller tanken att det vore fel om alla lärare läste psykologiska teorier med hänvisning till att en skola skulle bli bättre om vi tillät olikheter. Sen när är kunskapens börda tung att bära? Jag är helt säker på att lärares individuella stil skulle kunna utvecklas ännu bättre med fler nyttiga psykologiska teorier i bakfickan

    SvaraRadera
  19. @Maria

    Jag har jättesvårt att förstå varför lärare inte tycker att det är rimligt med mer kunskap i psykologi. Men det är kanske en alltför stor inriktning på pedagogiken?

    SvaraRadera
  20. Min erfarenhet är att seriösa lärare skriker efter mer psykologi i sin utbildning. Alla de kollegor jag pratar med ser det som en enorm fördel för mig att ha fått det. Frågan är väl snarare varför lärarutbildare inte anser det viktigt?

    SvaraRadera
  21. Lärarutbildningen är för mycket pedagogikinriktad av tradition. Det är åtminstone en delförklaring.

    SvaraRadera