Okunnighetens makt

Det är välkänt att människor som är dåligt insatta i ett ämne saknar just de viktiga verktyg som behövs för att kunna överblicka hela det kunskapsfält som då är aktuellt. Det är de okunniga som tror att de vet allt. Det gäller inom alla verksamhetsområden och ger upphov till flera paradoxer. Eftersom kunskaper ofta blandas samman med erfarenhet (summan av upplevelser inom ett visst område) kan erfarna människor ofta ganska högljutt åberopa sina ´kunskaper´. De som har varit med om (upplevt) mycket inom ett visst område  har inte alltid lyckats utvinna kunskap ur sina upplevelser utan agerar på stundens ingivelse och med sk magkänsla.

Detsamma gäller inom andra yrkesgrupper. Somliga uttalar sig där  tvärsäkert även om de borde veta att deras erfarenheter är ytterligt begränsade i plats och tid. Inom lärarkåren uttalar man sig ofta generellt om lärares skicklighetsgrad i hela landet, om hur det förhåller sig rent  allmänt i skolor i hela landet. Man åberopar då den kunskap (egentligen upplevelser eller erfarenheter) man har av lärare i sin aktuella omgivning och från media, dvs. en ganska snäv bild av hela den existerande verkligheten.

Denna ovana hos människor att uttala sig, grundat på bristande informationer kallas inom psykologin  för tillgänglighetsbias. Det innebär att man går på den smala bas av informationer som står en till buds just för det omedelbara tillfället. Den aktuella informationsbilden störs av bl.a häftiga känslor, just inträffade händelser och förväntningar om vad som kan komma att ske.

Om vi till detta lägger att människor helst förbiser information som inte stämmer med deras tidigare erfarenheter utan hellre tar till sig sådant som är i samklang med deras upplevelser förvärras ju sitiationen än mer.