TV-spel och aggressivitet

 

Det debatteras mycket om sambandet mellan att spela våldsamma TV-spel och aggressivt, våldsamma beteenden nu. Forskarna är oense och jag tror mig veta varför. Både de som anser TV-spel skadliga och de som anser att de är tämligen harmlösa har nämligen rätt båda två.

Det är uppenbarligen svårt att forska på så här komplexa samband. Man kan dels välja att göra det experimentellt och kan då fånga in kortvariga effekter av att vara delaktig i våldsamma spel och det är klart att hjärtat slår snabbare och att man känner sig mer provocerad efter en tids spelande. Sådana fynd är triviala och med sådana metoder kan man visa att betraktandet av en ishockeymatch förmodligen har samma effekter.  Sedan kan man på olika sätt se på hur mycket individer är absorberade i TV-spelandet under en tid och sedan betrakta effekter av av detta på det allmänna beteendet. Då kan man finna att speciellt pojkar är speciellt sårbara och kan tyckas bli mer aggressiva efter att ha spelat TV-spel intensivt. Men resultaten är svaga och förklaringsvärdet för våldsamma TV-spel är ungefär fyra procent. Om man till detta lägger till att det är svårt att trassla ut sådan påverkan från annat som kan höra ihop med TV-speldeltagande (dåliga hemförhållanden, aggressiv personlighet, alkoholintag o.dyl.) så återstår inte mycket förklaringsvärde till TV-spelandet i sig.

De breda förklaringarna till våld i samhället är i stället alkohol och fattigdom. Frustrerade människor som lever i armod och som, drogade eller ej, protesterar mot orättvisorna och det institutionaliserade våldet är en mycket logisk följd av vår världsordning. Att i stället ge sig på TV-spel och vilja förbjuda dem är ett fint exempel på den vita medelklassvärldens förvända syn på vad som är verkliga problem här i världen.