Först Kroksmarks text den 16 november.
Tredje försöket till svar:
Törestad
bygger sin kritik på två texter, som han säger är från lärarnas
forskning vid Modellskolan. Redan här blir det fel. Den ena texten är
skriven av Wennergren & Åman – som inte är lärare vid nämnda skola.
Det framgår med all önskvärd tydlighet av artikeln. Jag har inte med ett
enda ord kommenterat den texten annat än att det är ovärdigt av
Törestad att försöka förkrympa den genom att synonymisera
praxisgemenskaper och samkväm. Den andra texten som Törestad lämnat
synpunkter på är en av hittills ca 20. Här bygger kritiken och
slutsatserna av HELA Modellskolan på rapsodisk evidens. Något som jag
tycker mig förstå att Törestad i alla anda sammanhang underkänner.
Tankeröran och inkonsekvenserna blir här för stora för att vi ska kunna
föra en bra diskussion. Å andra sidan kan det hedra Törestad att han
jämför den texten (som är på C-nivå) med forskning som görs av
disputerade forskare. Det är att ta verksamheten på fullt allvar. Det
tycker jag är bra.
Det som emellertid oroar mig i Törestads sätt att bemöta verksamheten
är hans fäbless för att försöka ringakta oss andra genom övertydliga
retoriska knep. Törrestad har försökt förkrympa mig också personligen –
trots att han utan anledning påpekar att han inte gjort det. I hittills
stilenlig retorik kallar han mig för Torsten… Så gör man när man vill ge
intrycket av att den man diskuterar med är så obetydlig och oansenlig
att man inte ens vet vad vederbörande heter. Jag tror att jag kan leva
med att Törestad av och till inte riktigt vet vad jag heter men jag har
svårare med att förstå den här nivån i retoriken. Samkväm och Torsten?
Det blir inte lika motiverande att diskutera på allvar när Törestad
återkommande sätter sig själv i en sådan självutnämnd och överlägsen
position. Jag måste medge – kan vara ett svaghetstecken -– att jag
tappar lusten i sådana lägen.
Vad jag emellertid och till sist kan konstatera är att Törestad och
jag har delvis olika uppfattningar av vad som utgör de grundläggande
kraven på vad som är vetenskapligt arbete (trots att den bestämningen
aldrig är utlagd av honom explicit). Även om dessa uppfattningar inte
skiljer sig åt på detaljnivå är det stora paradigmatiska olikheter i
våra respektive vetenskapsbegrepp. Det gör att diskussionen aldrig kan
komma till en punkt där vi kan diskutera just vetenskapliga essenser.
Den här situationen är inte alls ny. Minns devisen: ”det som är sant i
Jena är bara ett dåligt skämt i Berlin.” Eller läs Thomas Kuhns
paradigmteoretiska och epokgörande bok The Structure of Scientific
Revolutions.
Learning studies och fenomenografi är vetenskapliga möjligheter för
lärare i en lokal skolpraktik som fyller alla de krav på vetenskap som
vetenskapssamhället ställer. Jag begär inte att Törestad ska vara helt
förtrogen med dessa metoder/ansatser (han tillhör en helt annan
disciplin) men att mot bättre vetande såga hela teori- och
metodskolningen vid Modellskolan är oseriöst.
Därför: Välkommen till Ribbaskolan i Gränna. Jag kan visa dig runt,
du kan få läsa de 20-talet texter som finns, du kan delta i den
examination av nya texter som sker i mitten av december och du kan tala
med lärarna där. Alltid bra att försöka sätta sig in i saker och ting
innan svingandet blir alltför famöst.
Sedan mitt svar till Kroksmark den 16 november 2011:
Det börjar brännas och Kroksmark anlägger
dåligt siktad moteld från oväntat bakhåll. Jag har vid ett tillfälle
råkat kalla honom Torsten och sedan sagt att båda artiklarna är från
Modellskolan. Båda artiklarna ÄR från Modellskolan. Den ena är skriven
av lärare där, den andra presenterar Modellskolans inledningsskede.
Kroksmark fördrar att spilla krut i stället för att ladda och söka
träffa. Torsten HETER Tomas.
Kroksmark har nu manövrerat sig in iett önskat läger; han kan säga att han inte vill diskutera längre.
Ännu har han inte försvarat den forskning som bedrivs och besvarat
min huvudfråga om vad man som lärare kan få ut av den forskning som
bedrivs vid Modellskolan i Gränna.
Du inbjuder mig till examinationerna i Ribbaskolan i Gränna. Jag
kommer med glädje dit och tar del av den nya forskningen. Ge mig bara
tid och plats.
Det som emellertid oroar mig i Törestads sätt att bemöta verksamheten är hans fäbless för att försöka ringakta oss andra genom övertydliga retoriska knep. Törrestad har försökt förkrympa mig också personligen – trots att han utan anledning påpekar att han inte gjort det. I hittills stilenlig retorik kallar han mig för Torsten… Så gör man när man vill ge intrycket av att den man diskuterar med är så obetydlig och oansenlig att man inte ens vet vad vederbörande heter. Jag tror att jag kan leva med att Törestad av och till inte riktigt vet vad jag heter men jag har svårare med att förstå den här nivån i retoriken. Samkväm och Torsten? Det blir inte lika motiverande att diskutera på allvar när Törestad återkommande sätter sig själv i en sådan självutnämnd och överlägsen position. Jag måste medge – kan vara ett svaghetstecken -– att jag tappar lusten i sådana lägen.
Vad jag emellertid och till sist kan konstatera är att Törestad och jag har delvis olika uppfattningar av vad som utgör de grundläggande kraven på vad som är vetenskapligt arbete (trots att den bestämningen aldrig är utlagd av honom explicit). Även om dessa uppfattningar inte skiljer sig åt på detaljnivå är det stora paradigmatiska olikheter i våra respektive vetenskapsbegrepp. Det gör att diskussionen aldrig kan komma till en punkt där vi kan diskutera just vetenskapliga essenser. Den här situationen är inte alls ny. Minns devisen: ”det som är sant i Jena är bara ett dåligt skämt i Berlin.” Eller läs Thomas Kuhns paradigmteoretiska och epokgörande bok The Structure of Scientific Revolutions.
Learning studies och fenomenografi är vetenskapliga möjligheter för lärare i en lokal skolpraktik som fyller alla de krav på vetenskap som vetenskapssamhället ställer. Jag begär inte att Törestad ska vara helt förtrogen med dessa metoder/ansatser (han tillhör en helt annan disciplin) men att mot bättre vetande såga hela teori- och metodskolningen vid Modellskolan är oseriöst.
Därför: Välkommen till Ribbaskolan i Gränna. Jag kan visa dig runt, du kan få läsa de 20-talet texter som finns, du kan delta i den examination av nya texter som sker i mitten av december och du kan tala med lärarna där. Alltid bra att försöka sätta sig in i saker och ting innan svingandet blir alltför famöst.