Begreppet flummig används ibland och s.k. progressiva
pedagoger låtsas ofta inte veta vad ordet innebär. Ordet kommer ju från
missbrukarvärlden och betecknar det dunkla tillstånd som en drogpåverkad kan
hamna i. Sedan har det överförts till att beteckna ett tänkande som är vildsint, ologiskt och
utan egentligt mål. Det är därför man ofta finner stora ordmassor, ofta
blomsterspråksfyllda, i ”proggares skrivna alster. ”Det man bara kan tala om
vet man inget om.”
Det finns alltför många pedagoger som är emot prov, betyg
och mätning av kunskaper i någon form. De anser att kreativitet och andra sådana
eftertraktade förmågor kan man inte betygsätta. Frågan är då om dessa pedagoger
kan ge en definition av vad kreativitet är. Kan de göra det så går det att
fånga in begreppet och bedöma det. Kan de inte det så har vi att göra med något
som är så esoteriskt och svårfångat att det nog inte ens kan uppmuntras, än
mindre bedömas.
Jag tror att vi i diskussioner om skolan alltför lite klart
definierar vad vi menar med olika begrepp. Vad betyder och innebär
elevinflytande egentligen, eleven i centrum eller djupare förståelse ( i
motsats till fakta)?
Ja kreativitet och innovation innehåller en esoterisk komponent vi inte kan sätta ord på men det många missar är att gedigen kunskap åtminstone är nödvändig för att innovationer ska bli till nytta. Den som ska vara kreativ och skapa innovationer behöver i och för sig utrymme att pröva och misslyckas men det finns inget belägg för att ramar och begränsningar minskar innovation och en gedigen kunskapskapsbas befrämjar innovation.
SvaraRaderaHej Bertil!
SvaraRaderaJag håller med om att det finns en mängd oklara begrepp inom den akademiska världen. Inom den akademiska världen har jag också ständigt blivit påmind om hur svårt människor har att förstå varandra.
Innan jag hamnade inom den akademiska världen pratade jag mest och upplevde att folk som pratade med varandra förstod varandra. Jag upplevde också att de visste vad de pratade om. Men nu vet jag bättre:
"Det man bara kan tala om vet man inget om".
Nu träffar jag människor inom akademin som vet, men jag förstår inte hur de kan förstå varandra när de använder begrepp som kunskap, fakta, flum, kreativitet, innovation, struktur, social struktur, agent, aktör, institution, utveckling, samhällsutveckling, personlig utveckling, mål,personligt mål, mätbart mål, objektivitet, subjektivitet, intersubjektivitet och ett hundratal andra begrepp och uttryck. Kan dessa begrepp och uttryck någonsin bli helt uttömmande för att vi med vårt skriftspråk ska kunna fånga t.ex. en djup förståelse för ett fenomen. Skriftspråket har ju den benägenheten att det är bestående och vi kan gå tillbaka och läsa, och se vad står det "egentligen" i den boken, lagtexten, religiösa texten etc. Innebörden av det som står skrivet kanske vi behöver tala om innan vi vet det.
Jag tror att du har en fullträff här,Pär!
SvaraRadera