fredag 3 augusti 2012

Bara en världsbild?

 
Även relativism är relativ. Grymhet relativiseras lätt. Grymhet som följer i spåren på vissa typer av regimer anses mer grym än vad andra regimer lyckats åstadkomma. Kommunisternas grymheter är alltid outhärdliga och omtalas och beskrivs noggrant. Om en svensk präst har spionerat för östtysk räkning ses detta som oerhört förkastligt. Alla de amerikanska agenter som bragte Chiles folkvalda president på fall gjorde nog egentligen bara gott. Det de gjorde var kanske bara lite olämpligt. När svenskar spionerade för amerikansk räkning i Sovjetunionen förnekades först detta och ansågs sedan som ett rent fredsarbete. När Svenska Dagbladet mitt under brinnande krig tog ställning för USA i Vietnam var detta bara ett inslag i tidningens allmänt humana linje. Sveriges hållning under andra världskriget, då vi öppnade våra vatten och järnvägar för tyska krigsförband var ju helt förståelig, liksom då Finland tillsammans med Nazityskland anföll Sovjetunionen. Assanges avslöjanden av amerikanska krigsbrott är ju ett synnerligen olämpligt beteende eftersom USA kämpar för världsfreden. Israels ockupation av erövrade områden är ju helt begriplig och förståelig utifrån en viss världsbild.

Finns det bara en sann världsbild?

1 kommentar:

  1. Det finns nog lika många världsbilder som det finns människor men detta får inte leda oss till att tro att alla är lika nära sanningen. Ibland förs ju resonemang kring att det inte existerar någon absolut sanning och det leder ofta vidare till att vi ska acceptera även de mest stolliga idéer bara för att vi inte bevisa att vårt eget resonemang är 100% korrekt. Alltärsant-sjukan behöver bekämpas!

    Kanske är Popper och tankarna om att samhälle och världsbild hela tiden utvecklas en intressant utgångspunkt för vad vi ska förlita oss på istället för någon typ av utopisk sanning som blir ständigt desillusionerande.

    SvaraRadera