Mobbning har gamla anor

 Lätt reviderad version

 Mobbningen på den klassiska Lundsbergsskolan måste naturligtvis tas på  fullaste allvar och utredas grundligt. Sådana hierarkiska system med övergrepp som följd får ju inte ges möjligheter att byggas upp av elever och dessutom fortleva på  någon som helst skola i landet, vare sig privat eller friskola.

Samtidigt måste man (när man sansat ner sig lite och ägnar saken lite eftertanke, alltså) nog bekväma sig att ta in ett djupare perspektiv och då ställa sig frågan varför mobbning fortsätter att förekomma gång på gång, trots alla försök i olika former att försöka komma tillrätta med det otäcka fenomenet. Dessa försök har visat sig tämligen verkningslösa, dels därför de inte byggt på någon fast vetenskaplig grund och dels därför att de inte tagit med den mänskliga naturen i beräkningen. Det senare är den viktigaste missen.

Det kanske känns onödigt att upprepa, men det mänskliga släktet har utvecklats genom evolutionen i sekler sinom sekler. Vi har på olika sätt anpassats  till att leva och bete oss på vissa sätt beroende på yttre omständigheter och faror. Vi har bl.a. under långliga tider levt i mindre grupper, där vi för sammanhållningens skull säkerligen lärde oss bl.a empati (för att ta hand om våra skadade nära och kära i gruppen) men också att leva i ett hierarkiskt system för att undvika inre stridigheter. Det var viktigt att gruppen hölls samman mot fiendegrupper och rovdjur och precis som i det militära kunde de ju inte börja förhandla sinsemellan, om hur man skulle gå till väga i kritiska stunder. Hur vi mnu blivit och hur vi förhåller oss till varandra och andra är alltså någonting som hör till den mänskliga naturen. Dit kan vi föra vanor som vi inte längre kan förklara för oss själva, som att vi hälsar  med höger hand framsträckt. Man kan anta att denna sedvänja  ursprungligen var ett tecken på att visa att man var obeväpnad och därmed vän.

Hierarkier uppstår fortfarande så snart människor grupperar sig. Det må vara i en tillfällig folksamling, i en förening, i ett fackförbund, i en regering, i ett företag eller i ett land. Om hierarkierna inte är formellt fastställda så dyker nästan alltid informella strukturer upp som anger vilket inflytande olika medlemmar i gruppen har. Ledaren, eller ledarskiktet, blir extra viktigt. De som dominerar i grupperna försöker på alla sätt att hålla de övriga nere för att bevara sin maktställning. Man inrättar regler för hur de underlydande ska bete sig, i stater skapas lagar för hur undersåtar ska bete sig. Överst i Konungariket Sverige har vi för tillfället en man, kallad konung, som precis motsvarar de gamla hövdingarna i våra forntida smågrupper. Han är en av kvarlevorna av det äldre men ingalunda försvunna hierarkiska systemet. Man kan säga att det faktum att Sverige fortfarande är en monarki är ett exempel på hur speciellt vissa kretsar hyllar ett hierarkiskt tänkande.

Den  svårbemästrade mobbningen kan mycket väl betraktas från detta evolutionistiska perspektiv. Det eleverna gör på Lundsberg är helt enkelt en förövning till den kamp om positioner som vuxenlivet senare kräver. Detta är de egentligen omedvetna om på samma vis som vi är omedvetna om varför vi sträcker fram en hand till hälsning. Det är möjligt att kampen blir mer tillspetsad på Lundsberg eftersom eleverna där gissningsvis har ett större tryck på sig att prestera väl i vuxenlivet. Striden kan bli hårdare då.

Intressant är också att social fobi och ångest oftast debuterar kring 20 år då övergången till vuxenåldern blir kritisk. Social fobi kännetecknas av att inte vilja ha blickar på sig, då får man stark ångest, och ett undandragande från offentligheten för att så att säga slippa tampas med dem som man tycker är starkare i samhället.  Social fobi är känslan hos en individ som upplever sig underordnad i samhällets hackordning.

Jag tror att mycket skulle vara vunnet om vi betraktade mobbningen som ett naturligt, men självfallet ytterst oönskat inslag i samvaron mellan barn, ungdomar och även mellan vuxna (där finns ju de etablerade hierarkierna och kampen om platserna högre upp ). Vi skulle då kunna slippa de ovetenskapliga insatserna som helt grundar sig på marknadstänkande och även alla "anti-mobbningsdagar" i skolan. Vi kunde helt använda vår energi på att sätta stopp för varje tillstymmelse till inledningen av mobbningstendenser.

Det hierarkiska tänkande och dess organisation av samhället ser vi överallt och vi har svårt att tänka bort det. Det är klart att någon ska bestämma, det är klart att en biskop är högre i rang (hierarkin)  än en komminister, att professorn står över docenten och att direktören kan bestämma vilka som måste avskedas ( i samråd med facket; se där en tillkämpad rättighet som visar att hierarkierna kan förminskas något). Riksdagsledamöter som sägs ska representera folket anses står över vanligt folk (märkligt egentligen!).

Ute i samhället är det oftast de som befinner sig längst ner i hierarkin som får ta mest stryk. Så var det förr och så är det än i dag. Hierarkierna behåller sin plats i vårt tänkande, även om vi inte direkt går och tänker på dem. Att hamna högt i samhällets rangrulla är guld värt. Ju högre dess bättre.

Då finns det de som tycker att man bör arbeta förebyggande så att mobbning inte ska behöva uppstå. Det är den naiva och historielösa hållningen. Vad har generationer av föräldrar sedan åtminstone Sokrates dagar inskärpt i ungdomen? Jo, just respekt för vad de vuxna gör och säger. Men vad kännetecknar vuxenvärldens göranden och låtanden både då och nu? Jo, just hierarkier och därpå följande risk för olika typer av kränkande beteenden.

Inte undra på att Lundsbergskillarna slåss.