Jag älskar lyrik och i morse läste jag ur en diktsamling av en känd svensk poet. Visst lyfter den luften lite? Ett smakprov bara:
Vi i receptionen
Ser dig gå, stå, sitta, stå
Vi vacklar inte som T-banans gröna skylt
Vi lider inte med tunnans inre kraft
Vi bara berör och beser
Men anar inget
I och för sig
Är trappan inte så lång som sagts
Men under sig har vemodet slagit sina klor
Och Madagaskars lejon vilar där
Nu är det ju vinter
Kan inte röra sig i alla kalkonkläder
Luften är som stekta strömmingar
Som vräker genom ishavets stränder
Det händer blott en gång
Men så kom det åter
På ett retfullt sätt
Och fångade mina ben
I ett oändligt nystan
Av intriger
Som ledde till en en annan gång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar