Demokrati är förmodligen den bästa styrelseformen mänskligheten har funderat ut. Därför hyllas demokratin som om den vore ofelbar och begreppet får står för allt positivt som finns. Fråga uppkommer då hur terrorister som Anders Breivik kan födas och växa upp i en typisk västerländsk demokrati. Hans terrordåd 22 juli 2011 anses vara ett angrepp på demokratin och politiker tävlar nu om att lova ”mer demokrati och öppenhet”. På politikers alltför vanliga vis går de inte närmare in på hur denna utökning av det demokratiska livet ska gå till. Sällan talas det om att demokratin är begränsad till den politiska sfären och att i den stora ekonomiska sektorn fortfarande pengar betyder grad av inflytande, som på den mycket gamla riksdagens tid.
Trots att demokratin anses stå över andra styrelseformer så anser man sig uppenbarligen mycket sårbar. Terroristen från Norge tystas i under domstolsförhandlingarna, media anklagas för att ha spritt hans politiska manifest alltför frikostigt. Slutsatsen måste vara att demokratins anhängare så lätt fångas av antidemokratiska strömningar att de måste skyddas. Detta har i många demokratiska stater lett till att visa åsikter har börjat anses som politiskt inkorrekta; de bör inte yttras. Någon offentlig censur är det ju inte frågan om (inte i en demokrati, inte!) utan det är snarare en av statsmakterna sanktionerad våt filt som läggs över obehagliga synpunkter som bl.a. har med invandrarfrågor, genusperspektiv och vårt ekonomiska system att göra. De som framför dessa oönskade synpunkter sätts nästan i en slags karantän och ges sällan ett korrekt och argumentativt svar på sina propåer i media. Ofta kan därför dessa åsikter endast uttryckas fullt ut i de s.k. social medierna, vilka sedan i ett underligt cirkelresonemang förklaras som upprinnelsen till dessa åsikter.
Det kan vara en delförklaring till varför Anders Breivik valde att arbeta underjordiskt i stället för öppet. I avsaknad av kanaler till demokratins megafoner var han tvungen att hålla till i avskildhet. Vi vet inte hur denna isolering bidrog till att han också fjärmade sig mentalt från samhället, men den kan inte ha hjälpt honom i alla fall. Det våldsdåd han sedan begick är oförsvarligt, men kanske står det något mer i förklarat ljus om man tar hänsyn till det skumraskmörker han hade förpassats till.
När man nu talar om mer demokrati och öppenhet kanske detta skulle gälla de annars pestförklarade åsikter som demokrater på något sätt lyckas förklara som oönskade, samtidigt som de ljudligt hyllar det öppna samhället med åsiktsfrihet.
Tack för ett bra debattinlägg Bertil. Att inskränka åsikts och yttrandefriheten är att slå hårda slag mot demokratin. Då finns det mer mod i skolans styrdokument där vi uppmanas diskutera och problematisera obekväma och otillåtna åsikter - inte gömma dem under mattan där man aldrig vet vad det blir av dem.
SvaraRaderaVill ändå invända att det här inte är en alternativ delförklaring, som du skrev i min blogg. Tvärtom tycker jag att du landar i högst snarlika slutsatser.
Bertil, visst är det stor tystanden en våt filt på öppenhet och debatt. Det var ärkebiskopen inne på i Gomorron Sverige i söndags för gudstjänsten i domkriken. Han manade alla inklusive sig själv att sluta att inte gå i svarsmål på korkade och hatiska kommentarer.
SvaraRaderaja den där knuten på den egna demokratiska högt viftande svansen har min enkla hjärna snopet å skamset förvånat skavts av länge. Skavsåret blev ännu mer tydlig med din förklaring. Tack för det.
SvaraRaderaexemplarisk blogg post. gillar det inledande 'förmodligen' ;) en intressant bok om hälsan på demokratin är denna. tips. http://itself.wordpress.com/2011/02/22/review-democracy-in-what-state/
SvaraRaderaglömde tips om annan relaterat intressant artikel http://politiken.dk/debat/ECE1345889/hadet-i-vor-midte/
SvaraRaderaVidarebefordrar en kommentar jag fick angående mitt blogginlägg om Unicef och hjälpen till Afrikas horn:
SvaraRadera"...Bertil lyssna på detta inslag om varför det är viktigt att hjälpa: http://blog.unicef.se/2011/07/27/hans-rosling-om-katastrofen-pa-afrikas-horn/"
@Malin
SvaraRaderaTack för tipset.Men jag menar nog att man bör satsa än mer långsiktigt. Unicef ska givetvis fortsätta men samtidigt bli lite mer revolutionära.
Väl skrivet Bertil!
SvaraRaderaJag tycker ditt inlägg är intressant inte minst med tanke på hur vi bör arbeta med demokratifrågor i skolan, men även hur vi skapar utestängningsmekanismer inom politiken inom ramen för demokrati. Det handlar ju, som Helena påpekar om att inte sopa åsikter under mattan, utan att problematisera, släppa in och lyssna.
Jag tycker det var skrämmande hur flera skolor undvek att ens ha med SD:s röstsedlar när det var dags för skolval osv. Under valrörelsen häpnade jag över hur man använde tystnaden som ett sorts vapen mot åsikter som inte är politiskt korrekta. Det är för mig motsatsen till demokrati och jag tror också att det ger en grogrund för extremism.
Vad är att tänka rätt? Tänka fritt är det viktigaste som finns och yttrandefriheten och det öppna samtalet är kärnan i ett ett samhälle som gör anspråk på att vara öppet och demokratiskt.
Din insiktsfulla analys visar att vi inte lever i en utopi utan i ett samhälle skapat med ständiga kompromisser mellan olika slags makt. Då är demokrati bara ett redskap. Vår ständigt olika syn på rättvisa visar att vi aldrig kommer ens vara nära att vara överens om samhällets mål även om vi kan komma närmare hela tiden.
SvaraRaderaHelena och Gertie jag tycker era kommentarer visar att vi har en skola och lärare som konnit längre än omvärlden i dessa frågor. Den som klagar på skolan kan slänga sig i väggen även om jag tycker skolan behöver bli bättre.