Elisabet Hedlund, på institutionen för didaktik och
pedagogik i Stockholm, har författat en avhandling där hon genom diskursanalys
går igenom viktiga handlingar rörande lärarutbildningen från 1970-, 1990- och
2000-talet. Avhandlingen vittnar om stor beläsenhet och kunnighet inom området
och den övergripande ramen för författaren har varit Foucaults idéer. Hedlund
analyserar hur stat och regering på olika sätt har influerat lärarutbildningar
och det är en intressant läsning.
Jag stannar där. Hedlund skriver på postmodernistiskt manér,
vilket gör språket tätt och ogenomträngligt. Nya begrepp introduceras ständigt
vilket gör läsupplevelsen
till en färd i ett bara knappt upplyst mörker.
Pedagogiska institutioner (här är det Stockholms universitet
som gäller) kritiseras ofta för att inte producera forskning som är
skolrelevant. Det finns mao en alltför stor distans mellan forskningen och det
praktiska pedagogiska arbetet. Hedlunds avhandling är ett skolexempel på ett
alster som visserligen kanske ger förtjänstfulla insikter inom sitt esoteriskt behandlade område,
men någon vägledning för lärare ute i verksamheten kan avhandlingen inte bli.
Dess mål är dock inte heller det. Hedlunds alster har naturligtvis sitt
berättigande, men den pekar också på pedagogikens insulära position i relation
till utbildningssamhället.
Elisabet Hedlund (2011) Att styra i namn av framtid. Institutionen för didaktik och pedagogik. No 211.Stockholms universitet.
Det är ytterst vanligt att hävda att den skolrelevanta pedagogiska forskningen bara är en liten del pga av att moderna IT lösningar innebär att stor andelen av elevens lärande kommer ske utanför skolan och därför behöver detta område beforskas mer. Tror du att Hedlunds avhandling skulle kunna fylla någon funktion i att stärka lärandet utanför skolan?
SvaraRaderaDen här avhandlingen var riktigt intressant, att studera vilka mål som kan formuleras för skolan och hur den sen styrs mot dem är mycket centralt för min kritik av en skola på fel väg. Problemställningen handlar förstås enbart om att problematisera och förtydliga vilka svårigheter som uppstår med ambitionerna att skapa en bättre framtid genom att styra skolan åt ett visst håll. Vi läsare blir då lämnade att själva fundera kring lösningar eller avvakta till någon vill bygga vidare på Hedlunds tankar. Jag som uppskattar hög kvalitet i det som uppnås istället för de stora sprången läste med stor behållning. Jag kan nog till och med rekommendera avhandlingen till många andra lärare.
SvaraRaderaMånga lärare som gått lärarutbildningen 2001 har läst Foucault och därför kan de nog ta till sig innehållet. Jag håller därför med dig Jan.
SvaraRaderaMen för övrigt håller jag med om att språket många gånger stänger ute en hel del läsare. Har själv försökt att tränga in i en del avhandlingar, som verkar vara skrivna för en exklusiv grupp. Själv har jag fått viss kritik för att min avhandling har ett för enkelt språk. Men studenterna har gillat det och jag fick ingen kritik från betygsnämnden. Det finns iofs vissa delar man inte kan förenkla, t.ex. begrepp och så vidare. Där måste man ju använda teorins terminologi och om man inte har någon inblick alls i teorin, är det ju svårt att ta till sig innehållet.
Har ännu inte hunnit läsa hennes avhandling, men den finns på mitt bord.
Jag tror inte språket är avgörande, ett ämne kräver sin nivå av språk. Det vore intressantare att analysera hennes utgångspunkt. Foucault är inte oomstridd med sina breda samhällskritiska ansatser som av många upplevs som inte överdrivet konstruktiva och välgrundade. Hur påverkar det avhandlingen.
SvaraRadera