Jag har en tid på min egen blogg och skolaochsamhälle.se
kritiserat vissa former av kvalitativ skolforskning. Jag har noga pekat ut några
svagheter som man lätt kan hitta i denna typ av forskning som nu nästan helt
dominerar skolforskning. Jag hade hoppats på en saklig debatt. Men, vad får jag
för bemötanden? Jo ett antal debatthärskartekniker, som alla går ut på att inte bemöta
mig i sakfrågan
folk skriver…
. nu sågar du all kvalitativ forskning
. nu hyllar du bara kvantitativ forskning
. kvantitativ och kvalitativ forskning måste användas
parallellt
. vi måste tänka på mångfalden
. har du läst den och den boken eller artikeln
. sociala frågor behöver kvalitativa ansatser
. den ton du använder säger allt
. du använder fel ord och begrepp
. du är för ideologisk
. du är för onyanserad
...men inte ett ord till bemötande av min specifika kritik!
Själv undrar jag varför?!
Det finns åtminstone två alternativ.
SvaraRadera* konstatera att folk inte bemöter din kritik och detta av olika skäl
* fundera över hur din kritik läggs fram. Den kanske helt enkelt uppmuntrar andra att kommentera som de (vi) gör.
Det finns ett tredje alternativ. Flumpedagogerna har inga sakliga motargument!
SvaraRaderaJa, jag börjar tro det jag med! Flumpedagogerna försöker istället blanda bort korten! Hur kan man annars förklara det?
RaderaTill det som jag tycker är sorgligast hör att företrädarna för kvalitativa metoder knappast alls presenterar några argument FÖR kvalitativa metoder. De ägnar mer kraft åt att argumentera MOT kvantitativa metoder. Varför förstår jag inte, för kvalitativa metoders tillkortakommanden är inget som helst stöd för kvalitativa metoder. Svårigheter som kvantitativa metoder brottas med övervinns inte per automatik av kvalitativ metod.
SvaraRaderaPå Ribbaskolans hemsida kan man i en facebook-logg läsa om kroksmarkprojektet modellskolan. Rätt så magert må jag säga men bland annat får man veta att det är bra att använda wordfeud i undervisningen. Och så får man se några dörrar med posters som är en del av modellskolans examination. C- eller d-nivå undrar vän av ordning... Själv fick jag en Flashback till sjuttiotalet då jag gick i mellanstadiet och redovisade grupparbeten på blädderblock!
SvaraRaderaJag ser att en av mina meningar blev fel. Det står "Varför förstår jag inte, för kvalitativa metoders tillkortakommanden är inget som helst stöd för kvalitativa metoder", men det första "kvalitativa", ska vara "kvantitativa".
SvaraRaderaMetodval är inte ett nollsummespel, där den ena metodens nackdel är den andras fördel.
Till Niklas: jag tycker också att intervjuer av ett fåtal personer kan vara intressant att läsa. Knäckfrågan är denna: om fem lärare i en kvalitativ studie sitter och spekulerar om att det kanske inte är så bra att ge läxor, är det då korrekt att efteråt hävda att "forskningen har kommit fram till att det inte är bra att ge läxor?" Så görs det ibland i debatten idag och det tycker jag är fel. Skilj på forskning och...vad ska man kalla det...journalistik kanske?
Radera/gräsrotslärare
Ja, tyvärr finns det gott om exempel på hur "forskare" i pedagogik har gjort minst sagt vidlyftiga generaliseringar, utan att ha grund för dem.
RaderaJag har själv mött just den typen av argument och den debatteknik som Bertil Törestad exemplifierar. Och Niklas Z har alldeles rätt i att metodval inte är ett nollsummespel. Det finns problem med alla metoder, men när man påpekar det faktum att kvalitativismen dominerar skolforskningen, och att den innehåller problem som de etablerade forskarna vägrar att diskutera, så möts man antingen av tystnad eller de "debatthärskartekniker" som Bertil tar upp. Alltså, de bemöter inte själva sakfrågorna. Det är märkligt att man inte alls kan erkänna att det faktiskt finns problem med nuvarande forskningsdominans! Detta är allt annat än ett vetenskapligt förhållningssätt till vetenskapliga spörsmål!
RaderaHej
SvaraRaderaVissa skolforskares ointresse av att diskutera skolforskning och andra skolfrågor, med andra än en godkänd klan av likasinnade, kan konstateras på "bloggen för inbördes beundran" skolöverstyrelsen. Tidigare kom enbart inlägg från medlemmar i "klanen", innehållande applåder och instämmanden. Vilken utvecklingspotential har en sådan blogg?
Jag var möjligen den som bröt isen med ett antal inlägg på Christian Lundahls synpunkter på regeringens reform om betyg i åk6. Han svarade då snabbt flera gånger på mina inlägg. Nu har jag och ytterligare tre skribenter gett kritiska synpunkter på ett inlägg av Christian med rubriken "Nostalgin i svensk skoldebatt". Jan Lenander och jag själv har fått svar, men debattlustan verkar sjunka med graden av kritik. Vore intressant om några fler hade synpunkter på denna blogg, inte nödvändigtvis kritiska som mina varit, för att utröna om man verkligen vill diskutera skolfrågor.
Jag har helt missat den här debatten, Bertil. Ska försöka hinna surfa in på Skola och Samhälle i morgon. Det grundläggande problemet och orsaken till att man inte vill diskutera sakfrågor är att skolforskningen är så ideologiserad. Det är sällsynt att man forskar utan att i förväg veta vad man vill hitta. Därför är jag så svag för Jonas Vlachos forskning och bloggande. Han ägnar mycket krut åt att värdera och granska underlaget och är alltid beredd att ändra ståndpunkt efter underlag.
SvaraRaderaMöjligheten finns också att en bedömning och diskussion förutsätter att underlaget kan antas vara relevant, sakligt och klart definierat. Dessutom kan förklaringen helt enkelt vara att man saknar en mer nyanserad bild av problemet föra att det skall vara möjligt att ha någon uppfattning i en speciell fråga. Det kan väl aldrig förhålla sig så Bertil att du förväntar dig mer än vad du själv och andra kan bidra med?
SvaraRaderaEmellertid så kan jag nu trösta dig med att jag nu äntligen lyckts bidra med en ansats till ett svar på dina frågor på siten SOS!