Jag har nyligen haft nära kontakt med en student som skriver
en masteruppsats (!) i sitt huvudämne.
Studenten har gått lärarutbildningen och har varit aktiv som lärare på ett gymnasium i
södra Sverige under några år. De första utkasten till arbetet var mycket
dåliga. Meningsbyggnaden lämnade en hel del övrigt att önska, stavningen var
undermålig och uppsatsens struktur var förvirrad . Han verkade inte heller
kunna ta till sig handledning och tycktes inte kunna lyssna på instruktioner.
Hans obildning lyste också genom.
Denne man, som alltså nu är lärare, har genomgått svensk
lärarutbildning. Han är en av de många som aldrig skulle ha släppts ut som
lärare. Han borde, för sin egen skull och de blivande elevernas skull, ha
stoppats redan tidigt i utbildningen till lärare. Varför skedde inte detta? Han
är dessutom inte ensam att inte ha förutsättningar att vara en god lärare.
När jag talar om att det finns många lärare ute i skolorna
som inte har en adekvat bakgrund så är det individer som den nämnda jag menar.
Jag får ofta höra att jag svartmålar lärarna och kallar hela lärarkåren
inkompetent. Det har jag aldrig gjort. Däremot finns en hel del lärare som
verkligen inte borde vara lärare.
Ett problem som ligger under allt detta är hur en student,
som uppenbarligen inte klarar sina studier ska kunna avrådas från vidare
försök. Det finns inga verkliga stationer där lärare och studenter kan stanna
upp och diskutera en eventuell fortsättning på studierna. I stället blir det
ofta så att välmenande lärare hjälper svaga studenter vidare genom att efter
många försök och mycket lärarhjälp godkänna dessa. Ett sådant beteende blir en
björntjänst både för studenten, hans blivande elever och till sist samhället. Den
student jag ovan nämnde hade alltså hunnit med en lärarexamen och sedan komma
upp på masternivå och då känner lärarna att det är för sent att göra något åt
saken och en examen utfärdas, vilket egentligen inte borde ske.
Till saken hör den kända sanningen att kognitivt illa rustade individer inte förstår
sin egen begränsade förmåga och därför ofta är svårkommunicerbara.
Dina erfarenheter är ingalunda enstaka enskilda företeelser. Jag har också sett flera exempel på hur studenter lyckats hanka sig fram, och sedan t.o.m. in på masternivå utan att det finns några "spärrar" i systemet. Och när de väl är inne går mycket resurser åt till att hjälpa dem. Studenten kravlar sig igenom delkurs efter delkurs utan att någon/något bevakar utvecklingen mer sammanhållet. Det är ju först när man söker till forskarutbildning som det sker någon slags prövning. Det är så dags då!
SvaraRaderaPrinciper om "breddad rekrytering" och högskolelärarnas pedagogiska uppdrag må vara lovvärda, men konsekvenserna kan korrumpera den högre utbildningen. Att klara sig igenom högskolestudier är ju ingen mänsklig rättighet - även om man kan få intryck av det när man lyssnar till pedagogikområdets överstepräster.
Dessbättre inskränker sig ditt anekdotiska urval till just lärare. Skulle du följa motsvarigheterna över hela det akademiska registret hade du troligen resignerat för länge sen. Troligen hade du då också upptäckt tingens oerhörda komplexitet. Men det kanske du redan har, det kan ju vara kul i sig att driva en tes. . .
SvaraRaderaKära Samtider,
SvaraRaderaNu avhandlade bloggen skolan och därav begränsningen till just skolan. Har du anekdotisk
eller annan bevisning gällande andra akademiska områden så bör du inte tiga om detta.
Det finns absolut en hel del indikationer på att det är många fler utbildningar som kämpar med studenter som det hade varit bättre om de stannat utanför utbildningssystemet.
SvaraRaderaLäraryrket är dock lite extra intressant att analysera. Det tillhör till att börja med gruppen med lågt söktryck och låga intagningspoäng men viktigare är att dålig lärarutbildning blir del i en ond cirkel där lärarstudenterna blir ännu sämre förberedda av lärare som inte håller måttet.
Jag har som tur är inga kollegor av det slag du beskriver, men det beror nog på att jag arbetar på en skola till vilken många lärare söker och följaktligen har vi väldigt många att välja bland när en tjänst skall tillsättas. Det minskar nog risken att vi får olämpliga lärare.
SvaraRaderaDäremot har jag stött på lärarkandidater som är inne på sin sista termin som påminner om det du beskriver i blogginlägget. Jag tycker det är tragiskt nog att de kommer så långt. En kandidat (inte någon som jag hade, men som en kollega var ansvarig för) blev faktiskt underkänd på grund av bristfälliga prestationer i klassrummet. Kollegan hade redan innan granskaren från lärarutbildningen kom beklagat sig över att lärarkandidaten inte kunde ta till sig handledning. Det var ju trots allt bra att denne inte blev utsläppt i yrkeslivet (då i alla fall, vad som hänt därefter vet jag inte), men det är inte bra att någon passerat 8 av 9 terminer innan det tar stopp.
Nej, det finns ju en djupt mänsklig komponent i detta att stoppa studenter som man väntar sig inte ska klara utbildningar. Därför är det viktigt att det finns procedurer som gör att det kan ske snabbt i utbildningen.
RaderaJa, absolut. Ju tidigare, desto bättre för alla inblandade.
RaderaI Norge så får lærerhøgskolene tilskudd etter hvor mange studenter de uteksaminerer. Det har ført til at lærerhøgskolene gradvis har senket standarden for at flest mulig studenter skal komme ut som godkjente lærere. På den måten får de mest mulig i tilskudd. Den eneste måten jeg som rektor kan stoppe en inkompetent lærer på er å gjennomføre en meget grundig ansettelsesprosess. Et tankekors...
SvaraRaderaI Sverige borde också lärare anställas efter en grundlig genomgång av deras kompetens! Som du har sett så anser jag och många med mig att vår lärarutbildning har stora problem. Intressant att höra att man i Norge också har vissa svårigheter med att hålla kvaliteten uppe på examinerade lärarstudenter. Vi har ju samma system för medelstilldelning i Sverige; man får pengar för antalet registrerade och för antalet examinerade. Hur är kvaliteten annars på den norska lärarutbildningen?
SvaraRaderaMin personlige mening er at lærerskolene i Norge er for mange (19), de fokuserer for lite på det som er viktig (eks. klasseledelse) og de møter studentene med altfor lave forventninger. Jeg skulle også ønske studentene lærte mer om undervisningsmetoder og spesielt hvordan digitale verktøy kan brukes slik at elevene lærer mer.
SvaraRaderaJjgangsoy
SvaraRaderaUtmärkt princip att vara noggrann vid anställning. Hur testar du? Hur långt får man gå med att kontrollera lärarens kompetens vid den kommunala skolan? I Sverige kan man provanställa, men det ger bara utslag i extrema fall – läraren kan fortfarande sakna kompetens.
Jag är pensionerad lektor i matematik och fysik (gymnasium och teknisk högskola) och har perspektiv på dessa ämnen. Både Sverige och Norge har sjunkit betänkligt i dessa ämnen vid internationella kunskapsmätningar de senaste 15 åren. Däremot har Norge hållit hygglig nivå när det gäller gymnasiet, där Sverige sjunkit som en gråsten. Dessutom visade Norge en viss uppgång vid den senaste internationella kunskapsmätningen för 15 – åringar och passerade Sverige som man tidigare ständigt legat efter. I Sverige fortsätter resultaten att sjunka!
Min personliga tolkning av detta är följande:
I Sverige förändrades lärarutbildningen för 25 år sedan. Man skar ner den ämnesteoretiska delen kraftigt till förmån för annat. Det innebär att vi under mycket lång tid försett skolan med lärare som har brister i ämneskunskaper. Detta får vi leva med och därför kommer kunskaperna att fortsätta sjunka. Effekten är störst i gymnasiet eftersom ämneskunskaper har en avgörande betydelse där. Skälet till att Norge presterat så svagt i PISA och TIMSS för 15 –åringar tror jag är att man lyssnat på samma typ av skolforskare, som fört fram den tokiga idén att lärarna ska ta ett steg tillbaka och låta eleverna lära sig matematik på egen hand. Dessutom verkar man i Norge ha följt i samma spår som Sverige i matematik – att fokusera på vardagsmatematik istället för ren matematik med följden att eleverna inte lär sig grunderna i aritmetik, algebra och geometri. Jag har observerat att det förts en debatt bland skolforskare om detta. Är det möjligen en svängning i didaktiska metoder som bidragit till att Norge passerat Sverige i de internationella mätningarna för 15 – åringar? Jag tror inte Norge är fast i en negativ trend på samma sätt som Sverige som en följd av långvarig försämring av lärarutbildningen.
Jag ser i ditt andra inlägg att du betonar undervisningsmetoder, det instämmer jag i, men för att didaktiken ska blomma ut krävs ett djup i kunskaper så att angreppssätten kan varieras. Det är detta djup som saknas den svenska skolan, men som ni kanske inte upplever i Norge.
Ett stort problem är att det inte finns något skyddsnät. Den lärarstudent som gått nästan hela utbildningen och först på slutet bedöms som olämplig har blivit lurad av sin lärarhögskola och det är högskolan som borde betala priset. Idag är det studenten som betalar och då är det inte konstigt att man drar sig för att fälla.
SvaraRadera