-->
Ute på nätets alla möjliga mötesplatser träffas människor som
också har olika skäl att vara där. Somliga vill bara visa upp sig, andra främst
framhäver sina förtjänster och låter sig bokas
så att allmänheten ännu närmare kan bekanta sig med deras
utmärkta person. Återigen andra försöker får till stånd diskussioner men möts i
skoldiskussionerna av skyttegravsliknande åsiktsdiken där var och en bara ser
sin egen åsikt. Ser man en mening motsatt den egna blockerar man eller stänger
ute eller svarar med klyschiga, väl inövade svar.
Själv gör jag mig skyldig det vissa av dessa fel ibland men
jag försöker faktiskt att föra ut mina synpunkter och bemöta sådana som jag
anser felaktiga. Bemötandet från skol-
och twitterbloggare blir ofta icke-argument som
”påhopp” och att man inte förstår. Oviljan att gå in i diskussion är stor.
Detta är synd eftersom
diskussion är inte
bara fegt utan också ett gott tecken på att man själv inte har tänkt igenom
sina ståndpunkter ordentligt.
De frågor som i skoldebatten väcker mest känslor är frågor
om lärares arbetstid, bedömning och betyg, ”flumpedagogik” eller ej, lärares
ev. ansvar i nuvarande skolkris och lärarutbildningen kvalitet.
Skolan och dess lärare vill med rätta nå högre status. En
sådan kan inte uppnås genom att förskansa sig bakom en palissad av färdigsnickrade
men ogenomtänkta åsikter utan genom att tankar förs fram och möter andra
tankar. Först då framstår lärarkåren som mogen att möta omvärlden med högburet
huvud och kan erhålla den respekt den då förtjänar.
