Diagnoser hit och dit

 

Som lärare och forskare i psykologi är det fascinerande att följa rättegången mot Breivik i Oslo. Den sänds ju direkt bl.a. på Verdens Gang (vg.no). Stämningen har lättat lite i rättssalen sedan de första dagarna och skämt och skratt ibland. Målet har nu pågått fyrtio

dagar.

Psykiatri är en märklig disciplin. Den har inga hållbara övergripande teorier utan bygger i stor utsträckning på enstaka iakttagelser av patienten, i detta fall Breivik, som ibland övertolkas på det mest fantastiska sätt. Att Breivik skrev mycket blev till hypergrafi och att hans ögonrörelser syntes märkliga tolkades också som tecken på psykisk sjukdom. Att han hade hängt bakom spårvagnen ibland i unga år blev också patologiserat som riskbeteende, men medlemmar av rätten hade själva gjort det i sin ungdom visade det sig. Om fantasiord var patologiska neologismer eller inte blev ordentligt diskuterat i rätten. Till råga på allt så koncentrerade sig olika psykiatriker på olika beteenden och utsagor hos Breivik och kom därför fram till helt olika diagnoser. Schizofreni, narcissism, Aspberger och Tourette; diagnoserna haglade.

Problemet med psykiatridiagnoser är att de säger något om orsaker till skeenden som redan har hänt. De vet vad Breivik har gjort sig skyldig till och söker sig bakåt i tiden för att se tidiga tecken på psykisk störning. I ställe för att förutsäga (predicera) försöker de postdiktera.

Den som söker den finner. Det är mycket beklämmande för mig som är insatt i psykologi att höra de spekulativa utsagor som psykiatrikerna i Oslo öser ur sig. Det mesta de säger har ingen som helst stöd i vetenskap utan närmar sig litteraturforskarens tolkning av romanfigurers karaktärer. Det är svårt att förstå hur psykiatrin kan ha så stort inflytande i dagens värld. Mycket pengar tilldelas psykiatrin men vilka resultat de kommer till är höljt i dunkel. Den vanligaste insatsen som praktiserande psykiatriker gör är att skriva ut psykofarmaka. Få av dem praktiserar psykoterapi och vissa av dem använder  då psykodynamiska teorier, vilka inte har några som helst vetenskaplig grund.

Min åsikt är att psykiatrin borde utsättas för en genomgripande granskning.