Sverige är ett kungarike, en monarki. Konungen är statschef och sägs ofta sålunda var en samlande symbol för Sverige. Att symbolisera något är att representera eller stå för något annat, på så sätt som en viss bokstav kan representera ett visst ljud, eller en klubb av sin akronym, AIK. Det finns många symboler för Sverige, men ofta nämns då inte kungen. Man kan undra varför?
Jag tycker det är felaktigt på flera sätt att kalla kungen en symbol för landet Sverige Kungen kan på intet sätt anses stå för det Sverige i dag är. Det kungen är representant för är det gamla, hierarkiska fåmansväldet, där man skulle frukta Gud och konungen i oviss ordning. I vår tid är hierarkierna på väg att plattas ut och kungen representerar därmed möjligen ett förgånget
skede i Sveriges historia. Vissa individer, även i hög samhällsställning, fortsätter hävda att kungen är denna samlande symbol, men man torde då närmast syfta på den egna priviligierade gruppen, som nu är den grupp i Sverige som offentligt mest ivrar för denna föråldrade inrättning. Man skulle kunna säga att de offentliga kungaivrarna utgörs av ett elitistiskt särintresse inom landet. Men vad vinner då dessa grupper på att monarkin bibehålls i landet?
Det är flera fördelar för nämnda elit att hålla kvar vid monarken som statschef. Det kvarhåller människors tänkande i hierarkiska banor; det finns en samlande symbol för det gamla tänkandet i eliter/överordnade och underordnade. Denna fråga är nämligen en av knäckfrågorna för en demokratisering av landet. Det är tänkandet i hierarkiska banor som förlångsammar ett progressivt tänkande om demokratiseringar av vårt i långa stycken odemokratiska samhälle. Inom den ekonomiska sektorn härskar ju, trots allt, fortfarande
pengarna, förmögenheten, börd och personliga förbindelser som den förnämsta inflytandefaktorn. Den samhällssyn som genomsyrar detta segment av samhället ligger nära det som kungamakten står för. Monarkins elittänkande kan också sägas inspirera till annat hierarkiskt tänkande i vårt land. Särskilt kvälls- och veckopressen har ingått en kommersiell
fusion med andra media för att framhäva vissa människor som värda mer respekt och uppmärksamhet än andra. Vi har de s.k. kändisarna som genom sin blotta existens, och efter att ha varit exponerade främst i TV, behandlas som en slags elit i samhället. På kändisarnas fester samlas gamla och av media nyutnämnda kändisar och umgås i en slags upphöjdhet som indirekt hyllas av tidningarna, vilket ger fler tittare till tv-programmen, vilket ger fler läsare och så vidare. Ekonomin gynnar de redan rika ägarna av medierna och karriären hos medieanställda, som snart blir en del av denna elit. Till denna nya sammansmälta elit räknas både sådana människor som presterat något för sina medmänniskor och sådana som enbart är kända för att de är kända. Kungen har inte presterat något mer än att bli född i en viss familj men tillhör ändå rikets elit. Parallellerna är uppenbara.
Det sägs att skolan ska inspirera det uppväxande släktet till demokratiskt tänkande. Med tanke på hur samhället är organiserat och med de inbyggda motsättningarna mellan demokratiskt synsätt och odemokratiska vanor lär det bli svårt för skolan, som ju är en del av detta samhälle, att lyckas med den uppgiften.
Den demokratiska kampen är svår eftersom starka krafter, som själva anser sig demokratiska, kraftfullt med sitt liv och sina preferenser står hindrande i vägen. Dessa krafter utgörs av en ohelig allians av ”sanna” eliter och uppkomlingar, som har ett intresse; att se till att tänkande i över- och underordning bibehålls. Och för dem är kungen en lysande symbol.
En kommentar från det unga släktet: "Det är bättre med kungen för presidenter har så mycket makt". Minnen av hur despotiska och diktatoriska kungar kunde vara försvinner i rask takt, minnena av hur makt ärvdes på alla nivåer har också blivit diffusare.
SvaraRaderaJag hör till de som inte är emot makt, det är en så viktig del av att skapa struktur som skyddar och hjälper. Makt och maktmissbruk är två vitt skilda saker. Det viktiga är att den som har makt både är välvillig mot andra och har kompetens nog för sitt uppdrag.
Makt är en sak, vilka som har makten och på vilka grunder är en annan.
SvaraRaderaJag är framför allt oroad över att inkompetent makt breder ut sig. Människor får genomslag och deras åsikter torgförs med grunden att de är Big Brother vinnare, såpadomare, vunnit på Lotto, ..... och allt fler underliga skäl. Det finns däremot ett rent motstånd mot att lyssna på åsikter från de som har lärt sig något om ett område. För mig är nuvarande kungen en symbol för att det inte fodras någon kompetens för att inneha viss makt.
SvaraRadera2 forskare och 100 fiskare debatterar mängden torsk. Det känns som att Sveriges maktapparat håller på att torska och skolan är som Titanic på väg mot isberget med sitt borttappade kunskapsfokus och allt färre duktiga studenter som väljer yrket. Man kan drabbas av svårartad sommarpessimism.
Som min salig far brukade säga:
SvaraRaderaDet är bara korpulensen som brer ut sig.