Denna text läses företrädesvis efter föregående inlägg.
Vi ser alltså världen starkt påverkade av tidigare upplevelser och erfarenhet. Med andra ord kikar vi på tillvaron och ordnar in dem automatiskt i kategorier, scheman.
Detta gör att enbart erfarenhet av att aktivt eller passivt deltaga i en viss verksamhet inte ger oss mycket kompetens. Ofta åberopas flera års erfarenhet som ett kriterium och förvärvade kunskap och kompetens, men detta är då oftast missvisande. Att t.ex. sitta och rekrytera dag efter dag ger erfarenheter men knappast någon djupare kompetens. Saken är nämligen den att man börjar sitt intervjuande med kandidater med en viss förutbestämd uppfattning, uppnådd genom tidigare inlärning, och applicerar den i fortsättningen på alla man möter. Eftersom rekryterare sällan kan få fullständig återkoppling på när det gått snett eller ej, minskar deras möjligheter att lära av de erfarenheter de gör än mer. Denna bristande feedback gäller vid en mängd beslut där dikotoma beslut (t.ex. anställa eller ej) utan återkoppling gäller.
Här kan vi alltså börja se faran att blanda ihop de två begreppen. Det finns mycken forskning som visar att t.ex. tulltjänstemän inte blir bättre med ökad tjänstgöringstid blir bättre på att upptäcka smugglande än gemene man. Nybakade läkare och de som är gamla i gamet klarar kliniska uppgifter lika väl, trots väldiga variationer i erfarenheter. Begreppet klinisk erfarenhet bör således tas med en nypa salt.
Erfarenhet kan bli en fördel för oss först när vi har rejäla och djupa, teoretiska såväl som praktiska kunskaper om det vi håller på med. Att sitta och intervjua kandidater på ett rekryteringsföretag utan djupa psykologiska kunskaper i personlighets- och socialpsykologi
hjälper inte mycket. Då kommer ens fördomar att alltför lätt slå igenom. Den uppfattning om kandidaters brister och fördelar man då kommer fram till tillskrivs då ofta den s.k. magkänslan.
Lärande eller kompetensutveckling innebär alltså bl.a. upprättandet av nya scheman för nya
Kunskapsområden och/eller ändring av tidigare kategoriseringar. Dessa nya system måste byggas upp till en stadig struktur som inte sviktar så lätt. Är utbildningen bristfällig kommer gamla förutfattade meningar att slå igenom i det senare utövandet av det nya yrket.
Inom ett ämne som geografi måste således inre bilder av länder och geografisk struktur byggas upp för att våra scheman ska kunna fyllas med sakligt innehåll. Detta inkluderar också en viss mängd namnkunskap som hållpunkter. Schemastrukturerna för ett område bör vara rikhaltiga och så heltäckande som möjligt.
Sådan är den mänskliga naturen, och det är inte mycket vi kan göra åt den. Det bästa är att anpassa sig till den verklighet som finns och inte ignorera människors medfödda begränsningar.
Att människor fungerar så här automatiskt och i botten fördomsfullt, och måste göra det, har naturligtvis att göra med den mängd information som ständigt bombarderar oss. Vi stoppar omedvetet in upplevelserna i redan upprättade scheman och ser på världen enligt dessa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar