Lärarnas bristande bedömningar

Bedömningsforskaren Victoria Crisp  har studerat lärares bedömningar av skriftliga, komplicerade arbeten. Hon har ställt sig frågan ”Hur går läraren tillväga för att göra bedömningar?”

Ca 30 % av lärarna hade redan efter att ha läst halva arbetet bestämt sig för hur det skulle bedömas, men det vanligaste var att läsa hela alstren först. Ca 35 % av lärarna inkluderade aspekter som inte ingick i bedömningskriterierna som självständighet, originalitet och handstil.

Förmodligen är en hel del av fynden direkt överförbara till svenska förhållanden. Att rättningar av nationella prov inte har en tillfredsställande interbedömarreliabilitet måste nog delvis tillskrivas de olika sätt lärare har att närma sig det material de ska bedöma. Förmodligen är undervisningen i mer komplicerad bedömningslära inte så utvecklad och till detta kommer att de som under flera år antagits till lärarutbildningen har haft låga förkunskaper, vilket naturligtvis bidragit till att de senare blivit mer ängsliga och skakiga i sina bedömningar.

Jag tror att debatten om bedömningar och betyg har blivit så infekterad bl.a. just på grund av att många lärare inte har kunnat uppöva den blick som behövs för att göra fördjupade bedömningar av komplexa arbeten. Sådant skapar osäkerhet och oro i leden.