onsdag 13 februari 2013

Distansundervisning är ett otyg

Det är populärt med distansundervisning. Några högskolor i landet lever praktiskt taget helt på den typen av kursen. Sådan undervisning innebär att i princip eleverna (studenterna) inte alls får någon direktkontakt med den högskola och de lärare som leder kursen, utan att all kommunikation med handledare och studiekamrater sker via nätet. I annonseringen av distanskurser betonar man just den frihet som studenterna får när det gäller att planera och lägga upp sina studier. Den examinationsform som oftast förekommer är hemtentamen, där studenterna skriftligen ska ta ställning till de uppgifter som förelagts dem.

Distansundervisning kan i förstone låta som en utmärkt studieform. Studenter slipper långa resor till högskolan, lärandet bygger på egna insatser och initiativ och hemskrivning anses ju vara en trevlig form av examination. Själv är jag dock mycket tveksam till distansundervisning, och det av flera skäl.

Den personliga kontakten med läraren saknas. I vår it-hyllande tid anses väl sådan kontakt vara av underordnad betydelse när nätet nu finns. Jag menar dock att de personliga mötena mellan studenter och mellan studenter och kursledning är av vital betydelse för lärandeprocessen. Jag skulle vilja gå så långt som att beteckna högskolepoäng erhållna i renodlade distanskurser som mindre värda än högskolebaserade poäng. Kurser genomgångna inom distansundervisningens ram blir ett slags B-kurser.

En viktig del av undervisningen är examinationen. Sådana uppgifter som tvingar eleven att tankemässigt gå igenom det aktuella lärostoffet i hjärnan för att sedan sätta svaren på uppgifterna på pränt skapar ett lärandetillfälle som helt slår ut hemskrivningar just när det gäller effektiviteten i lärande – både ytligt och på djupet.. En myckenhet forskning visar på att den typen av prov där stoffet måste bearbetas utan tillgång till böcker är överlägsen examinationer där uppgiften består i att sammanställa fakta och dra slutsatser utgående från de kursböcker man hela tiden har direkt tillgång till. Den typen av uppgifter uppmuntrar till glömska just genom att den kognitiva bearbetningen blir avsevärt svagare.

Den ensamma läsningen i hemmets lugna ro kan ju tyckas idealisk för lärandeprocessen men är det absolut inte. Den typen av läsning ger snarast upphov till ett ytligt lärande och avsaknaden av seminarieliknande diskussioner kring det aktuella stoffet gör att överblick och övergripande förståelse kommer att saknas.

Varför förekommer då distanskurser? En viktig orsak är att högskolorna får medel dels per registrerad student, dels per erhållen studentpoäng. Detta gör att högskolor jagar studenter och när inte studenten vill komma till högskolan så får högskolan komma till studenten. Ett annat skäl är politiskt. Att ha ett antal individer knutna till högskolor som aktiva studenter förbättrar viss arbetslöshetsstatistik. Därför uppmuntras distansundervisning från regeringshåll. Regeringar har länge visat större intresse för kvantitet än kvalitet i högskoleutbildningen.

Till sist är det ju bekvämt och lätt för studenter att ta poäng på distans: Inga resor, lätt examination och därmed få krav. Jag tycker det är dags att diskutera distansundervisningens vara eller icke vara. Uppmuntrandet av studier på distans är en del av den nedmontering av kvaliteten i högskoleutbildning som skett och sker i vår tid.


16 kommentarer:

  1. Bertil,

    Jag förstår mig inte på ditt sätt att resonera och vi är mycket djupt oeniga i denna fråga. Det här med distansundervisning är en del av högskolan och vad du ägnar dig åt är ren negativ mytbildning. Du har noll på fötterna här. Och jag tar avstånd från den här artikeln.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fredrik. Är det inte bättre att argumentera emot istället för att bara motsätta sig sådant som inte stämmer med ens egna förutfattade meningar?

      Radera
    2. Bertil. Jag läser med intresse din blogg även om jag inte alltid håller med så provocerar du mitt tänkande och det gillar jag. Men denna artikel var inte särskilt initierad och ditt svar till Fredrik faller faktiskt tillbaka på dig själv eftersom det var precis vad du gjorde själv i din text.

      Radera
    3. Nej, jag tycker att jag har på fötter, men det knappast Fredrik.

      Radera
  2. Hej! Som mångårig (och något till åren kommen) distanselev vill jag gärna komma med några kommentarer. Som ung läste jag bl.a. distanskurser på Hermods / Statens skola för vuxna. Jag lärde mig mycket och fick en positiv inställning till en studieform som lät mig arbeta och studera samtidigt. Sedan 2008 har jag läst kurser på the University of Central Lancashire och The Open University. Jag kan konstatera att inget av universiteten ger bort några gratispoäng och att den examinationsform som Open tillämpar är långt tuffare än de jag utsattes för på Stockholms Universitet i min ungdom. Under kursens gång har man ett antal insändningsuppgifter som vanligtvis är mycket krävande och kursen avslutas med en skrivning där man under tre timmar testas på hela kursinnehållet - inga böcker tillåts! Dessa hålls för svenskar i Folkuniversitetets lokaler i Stockholm och eftersom man testas på hela kursen så krävs det lång och ihärdig förberedelse.

    Så din kritik är möjligen riktig vad gäller de svenska univeritetens distansundervisning - om den har jag ingen uppfattning - men den missar nog om den är riktad mot distansundervisning som sådan. Den kan fungera utmärkt om metoderna är de rätta.

    Hälsningar
    Hans-Erik Lehndal

    SvaraRadera
  3. God dag. Jag läser vid Högskolan Dalarna som själva påstår att de är ledande inom distansutbildningar. Jag tänkte berätta lite smått hur det fungerar där.

    Det är uppenbart att du har problem med examinationsformerna. Läser man mellan raderna så verkar din syn på hemtentamen som någon slags hängematte-prov som man sover sig igenom utan att använda hjärnan. Då vill jag börja med att förklara att frågorna som ställs på en sådan tentamen är av sådan karaktär att svaren måste vara utredande och analytiska, har du inte förstått stoffet finns det inte en chans att klara den. Och det som gör det extra krävande att du måste ha belägg för dina påståenden utifrån litteraturen. Löst tyckande accepteras inte.

    Man kan fortfarande tycka att hemtentamen är sämre variant av examination än salstentor. Jag tror du har missat att salstentamen förekomemr flitigt på distansutbildningar också. Skillnaden är bara att du får åka in till närmaste lärosäte och skriva den ensam med en salsvakt, istället för att tvinga dig att, i det här fallet, åka in till Falun eller Borlänge för att skriva. Så att påstå att salstentor inte förekommer på distansutbildningar är direkt felaktigt, det är till och med den vanligaste formen på många av distansutbildningarna.

    Jag tycker att det är synd att du inte riktigt förstått att det går att skapa en god kontakt med sina lärare över det här supermoderna fenomenet som kallas för Internet. Och jag förstår inte riktigt vad du menar med att vi inte skulle ha seminarier där vi bearbetar stoffet? Vi har flera seminarier i veckan där vi diskuterar vad vi läst. Tekniken har (tro det eller ej) gjort det möjligt att överföra både ljud och bild i realtid! Häftigt va?

    Du får ursäkta min irriterade ton här på slutet, jag blir bara lite matt. Jag förstår att det är svårt att släppa "hur det var förr" men jag tycker du borde testa att läsa själv på distans innan du dömer så hårt. Gärna vid Högskolan Dalarna som faktiskt satsat mycket på att göra utbildningen bra. Jag tror att du helt enkelt inte har koll på hur det fungerar helt enkelt. Och jag förstår dig, jag hade ungefär samma inställning som du innan jag provade på det själv.

    SvaraRadera
  4. Jag vill bara klargöra att jag talar om distansutbildningar efter att noga har undersökt hur det förhåller sig över hela landet. Om det i Dalarna fungerar bra, är väl det ok. Jag tror inte du begriper mina synpunkter på hemtentan. Det finns överväldigande bevis inom forskningen internationellt att
    repetition av lärostoffet är mycket sämre än prov på det när det gäller lärande på sikt. Och det är väl det lärandet vi ska bry oss om. Att du tycker att hemtenta har fungerat bra för dig säger ju inget om hur dina kunskaper sett ut om du i stället hade fått vara med om kunskapsprov där din hjärna fått arbeta mer aktivt med frågeställningar. Eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänta nu. Är din kritik mot hemtentor eller mot distansutbildningar? Kritiken mot hemtentor kan jag acceptera, jag tycker inte om hemtentor heller för att jag anser att mina egna kunskaper undermineras när kravet på källhänvisningar är så starka att jag ändå måste ta böckerna till hjälp...

      Hemtentor används även flitigt på campusförlagda utbildningar (något jag vet då jag har vänner som läser vid flera olika högskolor och universitet, allt från KTH till Örebros Uni.), precis som salstentor används flitigt på distansutbildningar (åtminstone vid Högskolan Dalarna, kan inte uttala mig om andra lärosätens distansutbildningar).

      Så, är kritiken mot distansutbildning eller hemtentamen?

      Radera
  5. Både och. Det är helt uppenbart att den svaga kopplingen till högskolan fysiskt innebär att även examinationen blir löst hängande, ofta som hemtenta, vilket är en mycket dålig form av examination.
    Att själv läsa hemma innebär repetition och åter repetition, villket inte är effektivt för lärandet. Prov ger mycket bättre hågkomst av inlärt stoff.

    SvaraRadera
  6. Visserligen medger dagens teknik en viss möjlighet till interaktivitet på distans - men den är bara en skugga av det som sker i "fysisk", campusbaserad undervisning och lärande. Detta är ovedersägligt. En diskussionsgrupp på webben ger inte alls samma möjligheter till tankeutvidgande, ifrågasättande och entusiasmerande diskussioner. De är långsammare, mer hämmade, tristare, mindre spontana och följaktligen mindre stimulerande. Allt detta påverkar lärarandet. Och interaktionen med läraren blir mer formell - och samtidigt geggigare. Större risk för missförstånd - och man vågar inte "avbryta" med frågor och inlägg lika spontant.
    Dessutom funkar det inte att samspela med fler än högst fem personer via webben. Tänk vilken skilland mot att ha en livlig diskussion IRL med kanske 15-20 deltagare! På campusbaserade seminarier finns det utrymme för improvisation, intressanta utvikningar, skämt och känslosamhet. Mot deta står sig webben slätt. Varför tror ni att folk gärna träfar sina bekanta och kollegor IRL? När det nu finns sådana strålande interaktiv teknik? Men, detfinns ju massor av stålar i distansundervisning. Där har vi det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. I rest my case Lena. Dina påståenden är så fel att de inte ens är värda att kommentera. Exempelvis: "Dessutom funkar det inte att samspela med fler än högst fem personer via webben". Jag vet många projekt där hundratals suttit och skrivit i samma dokument. Samarbetat och interagerat med varandra. Bara på Högskolan Dalarna sitter mellan 200-400 personer dagligen i Adobe Connect och samtalar med varandra. Håll dig åtminstone till fakta och inte till falska myter som är så enkla att avfärda. /Fredrik

      Radera
  7. Jag har ingen kritik mot distansutbildningarna i de frågor som Bertil tar upp gällande tentor mm, men jag håller med Bertil och Lena om att det inte är möjligt att ersätta den campusförlagda med distansundervisning. Det sker en dynamik när undervisningen är campusförlagd på ett helt annat sätt än den kan vara på webben. Jag har både halvdistans- och campusförlagd undervisning. Dessutom främjar det lärandet att studenterna samtidigt ingår i en social situation på annat sätt än det är möjligt på webben (förekommer även där, men på ett annat sätt).

    Min erfarenhet är att man kan kompensera en hel del på nätet, men att möta andra människor irl är något speciellt. Det är så många sinnen som samverkar samtidigt.

    Själv satt jag igår med några medstudenter i en kurs jag själv går och den interaktion som fanns mellan oss, är inte möjlig att få via nätet. I en social lärosituation tvingas man svara eller ta emot. På nätet kan man koppla ner!

    SvaraRadera
  8. Bertil, ditt engagemang för hölgskolans kvalitet gläder mig.

    Och du har rätt i att det på en del håll är oerhört slappt och minimal kontakt mellan elever och lärare. Vad du missar, tycker jag, är att den del av oss elever som arbetar bättre ensamma än i grupp (ja, vi finns) och som har stor förmåga att ta till oss information från flera vinklar gynnas av dylika upplägg.

    För mig som snabbt blir utmattad av många seminarier och mycket mänsklig interaktion är läsning på distans rena guldet! Det är alltså en skolform som definitivt kan ha sitt berättigande.

    Däremot bör skolor klargöra att studieformen kräver mer studievana i många fall och ett eget ansvar som inte alla studenter är beredda att ta/mogna för.

    Jag är himlars glad över att slippa sitta i tjatiga seminariegrupper med folk som inte läst böckerna osv. Här kan jag prövas individuellt och det passar mig.

    Och jag tycker att det är tvärtom med examinationerna, vid hemtentor läser jag för att det är roligt och kreativt OCH lärorikt(och minns ofta bättre vad jag har lärt mig), vid salstentor är det ytinlärning för att klara proven.

    Länka gärna till de studier du påstår visar motsatsen.

    Hälsningar Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt svar, Elin.
      Jag tror tyvärr att man själv har lite svårt att veta när man lär sig bäst. Försök tänka efter hur du skulle ta reda på det så förstår du svårigheterna.

      Jag tror du missbedömer ensamläsandets effektivitet. Repetition och repetition ger sällan kvarstående kunskapseffekter. Mycket effektiva är kunskapsprov där man tvingas att bearbeta all information i hjärnan inom ett aktuellt område.

      http://torestad.blogspot.se/2013/01/fler-prov-i-skolan-ger-battre-larande.html

      Radera
    2. Bertil,

      Vill bara göra dig uppmärksam på att de efterfrågade källorna om formativ bedömning nu ligger utlagd på min blogg i kommentarerna där du var inne och skrev tidigare idag. :)

      Radera
  9. Hej Bertil, Jag undrar bara om du har någon källa till

    "Den ensamma läsningen i hemmets lugna ro kan ju tyckas idealisk för lärandeprocessen men är det absolut inte. Den typen av läsning ger snarast upphov till ett ytligt lärande och avsaknaden av seminarieliknande diskussioner kring det aktuella stoffet gör att överblick och övergripande förståelse kommer att saknas."?

    Hade gärna använt det isåfall, eller är det bara taget ur luften?

    MVH
    Karl

    SvaraRadera