När man talar om människors fria vilja så bör man inte glömma att ta upp begreppet normer. Dessa är socialt konstruerade regler om hur vi bör uppträda i tal, skrift och beteende. Normernas grammatik är invecklad. Ta till exempel hoppsa-steg på Storgatan. Hur gammal ska man vara och hur ska man se ut för att utan att väcka förundran genom att ta sig fram Storgatan med hoppsa-steg? Beskriv den regeln, tack! En litet barn, ett möhippesällskap, ja, det går bra. En man med portfölj, en parkeringsvakt, nej det går inte alls. Vi följer i stort alla normer.
När jag hade socialpsykologi inom psykologiämnen på universitetet
lät jag studenterna under en viss termin utföra fältstudier. De fick då i grupper om 3-4 utföra ett experiment. De skulle dokumentera experimentet, avrapportera det på sedvanligt sätt, analysera, göra statistik och dra slutsatser. Här går jag bara in på vad de ville undersöka.
En grupp gick ut till ett konditori för att studera könsrelaterade symboler. De fick tillstånd att sätta upp ett rött märke utanför den ena toaletten och blått utanför den andra. Därefter iakttog de hur
toabesökarna valde dörrar. De flesta män välde blå toalett, de flesta
kvinnor röd. Men det mest betecknande hände mot slutet av experimentet. En liten pojke kommer då springande ut mot toaletterna och är på väg att välja den röda dörren, när hans mamma hörs ropa från kaffebordet: "Du ska gå på blått!". Man undrar vad som rörde sig i den lille pojkens huvud då.
I en annan grupp ställde sig tre gruppmedlemmar vid en busshållplats och en fjärde kommer liksom på måfå förbi (utan att låtsas känna de övriga), tittar sig förundrat omkring och frågar var Stadsbibloteket ligger. De tre från gruppen pekar och svarar åt fel håll. Vid upprepade försök är det knappast någon av de närvarande övriga ca tio personerna som korrigerar den för alla uppenbara felaktigheten. Biblioteket är synligt trehundra meter bort.
Vi hade observerat att de flesta bankomatköer gick åt höger. Det finns flera skäl till det. En grupp föresatte sig att ändra bakomatsköers svans så att den gick till vänster. Man började med att samtliga fyra gruppmedlemmar ställde sig och bildade en ny bankomatkö - åt just vänster. När folk kom fram för att ställa sig i kö frågade de varje gång gruppen om de stod i kö, trots att de stod tätt intill apparaten med bankomatkorten höjda. Det visade sig nästan omöjligt att ändra den könormen.
En grupp observerade ett övergångsställe. De ville se under vilka förhållanden människor gick mot rött. De fann att när små barn fanns med i bilden så var respekten för rött ljus betydligt större, än när bara vuxna var på platsen. Uppenbarligen strävar vi efter att föra vissa normer vidare till den yngre generationen.
En gemensam upplevelser som studenterna delade med sig av var att
det tämligen varaktiga, normbrytande beteende de ägnat sig åt, åstadkom att de sedan lättare kunde begå andra mindre normbrott.
En grupp gick direkt efter sitt experiment och utmanade några personer som med sina kläder markerat ett bord på ett annat kafé med orden: "Bara för att ni lagt kläderna så här äger ni väl inte bordet?!"
