onsdag 29 juni 2011

Reklambranschens komplex

Återigen hyllas de bästa reklammakarna. Det märkvärdiga är att pris tilldelas de mest kreativa, briljanta och "emotionella" reklamfilmerna. Se tidningen Resumé:

http://www.resume.se/nyheter/2011/06/25/har-ar-varlden-basta-rekla/index.xml

Men att dela ut pris till de vackraste reklamfilmerna är väl som att ge pris till den vackraste hästen efter ett stenhårt travlopp. Eller?


tisdag 28 juni 2011

Vissa varningar....!

 Man ska se upp med fakta som presenteras i pressen.
Till att börja med kan man lära sig två osvikliga regler:

 1) Frågor till skådespelare om  en kommande pjäs eller film inför  den kommande premiären; de kommer att säga att det var det roligaste de varit med om.
2) När  facket (eller en intresseförening) frågar folk inom samma yrke om stress och arbetstider; arbetstidens utsträckning kommer att bli enorm och stressen fullkomligt överväldigande.

Fler regler följer.......

fredag 24 juni 2011

Demokrati, ekonomi och sedan....?


Det talas ofta och mycket om demokrati och demokratisk fostran.  Demokrati är en form av medbestämmande som de flesta av oss vill leva under. Ordet demokrati har dock blivit ett honnörsord och används oreflekterat för att beskriva allt som anses gott och önskvärt. Det sägs ofta i högstämda ordalag att demokratin måste försvaras överallt och på alla sätt. Samtidigt som Sverige beskrivs som en (parlamentarisk) demokrati, är det svårt att få gehör för synpunkter som antyder att det finns potentiellt antidemokratiska strömningar även i vårt land.

I USA har ett antal städer nästan helt sålt ut sin verksamhet till privata entreprenörer. Sandy Beach i Georgia var pionjär och har privatiserat all kommunal verksamhet utom brandkår och polis. Det skedde för cirka sex år sedan när republikanerna fick majoritet och 92 % av invånarna röstade då för en utkontraktering (outsourcing) av verksamheterna. I andra städer har även brandväsendet privatiserats och debatten rasar om huruvida de (ofta kortsiktiga) ekonomiska fördelarna med utförsäljning överväger de demokratiska risker som samhällen löper, då traditionellt offentlig förvaltning läggs i privata händer. I debatten hörs röster som säger att den fria marknaden tillvaratar enskilda individers intressen bättre än det demokratiska systemet.

I Sverige har vi som bekant drabbats av en våg av utförsäljningar av främst skolor och sjukvård men även apotek, elmarknaden och kommunikationer. Skälet sägs ofta vara att privata aktörer på banan ger en ökad valfrihet rent allmänt. Ofta används ordet privatiseringar dock lite felaktigt; skattepengar går till exempel till läkare som säger sig arbeta privat med en egen mottagning på stan eller till friskolor.

Ibland ses privatiseringar av tidigare kommunal eller statlig verksamhet som något som gynnar konkurrensen på en marknad. Konkurrens anses vara en god sak av främst två skäl; priserna hålls då nere för konsumenternas bästa och endast de aktörer som fungerar bäst blir kvar på marknaden. Detta visar sig ofta vara en felaktig förmodan. Oligopol uppstår och prisnivån kanske rentav stiger och de konkurrerande företagen samsas om vinsterna (se t.ex. biluthyrnings- och bensinmarknaden, elmarknaden).

Inom den ekonomiska sektorn är medbestämmande för de berörda  (anställda, anhöriga till dessa) något helt okänt. Indirekt kan en synbar delaktighet finnas genom fackets insyn, men de stora besluten ligger hos dem som har pengar. Det fungerar ungefär som på gamla tider när ”medborgarrätt hette pengar”.

Den slutliga stora politiska frågan är hur vi vill ställa oss till människors demokratiska delaktighet och inflytande i samhällets funktioner på olika nivåer. Ska påstådd effektivitet och valfrihet gå före våra demokratiska principer eller ska folkviljan ha företräde? Var ska vinster från allmännyttiga verksamheter hamna?


torsdag 23 juni 2011

FEMINISM OCH VETENSKAP

På senare tid har jag i olika trådar varit med i diskussioner som rört vetenskaplighet och ärlighet. Det har bl.a. gällt högskolor som kallar sig universitet  http://ekonomistas.se/2011/06/22/university-of-smastad/ och om feministisk forskning kan anses vetenskaplig.
I det senaste numret av Axess (nr 5, 2011) påminner Tanja Bergkvist i sin alltid läsvärda krönika om de åsikter som rektorn vid Södertörns högskola torgfört i sin rapport Genus och text.

http://www.skolverket.se/publikationer?id=590 
 
Där skriver pedagogikprofessorn Moira von Wright bl.a. följande:

"Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feminstiskt perspektiv brukar kategorisera som ´manlig´ kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet".

"En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta  elevens ´vardagsförståelse´ med en ´vetenskaplig´ sådan."

Kan vi hysa hopp om en sådan forskningssyn?





måndag 13 juni 2011

UTOM SIG AV ILSKA ELLER KÄR OCH GALEN?


Vårt känsloliv är viktigt. Varje dag har vi starka eller svaga upplevelser av emotioner. Ibland är upplevelserna så blandade att vi inte själva vet om summan av intrycken är positiv eller positiv, ibland är riktningen entydigt i en riktning. Vissa av känslorna brukar benämnas passioner. Dessa känslor är så starka och betvingande att vi tycker oss vara dess fångar eller inte längre oss själva. Vi säger att vi är ”utom oss av ilska,  ”kär och galen” eller ”förblindad av svartsjuka” Vissa länders lagstiftning har tagit hänsyn till dessa passioners inverkan vid straffmätningen i samband med misshandelsbrott och mord, ´crime passionel´.

Ilska, eller vrede, är en vanligt förekommande känsla. Den finns i många skepnader, både i mildare och svårare grad, men efterföljs mycket sällan av aggressiva handlingar. Ilska kan betraktas som en moralisk emotion, i så måtto att den utlöses i samband med att man tycker att regler för beteenden eller andra sätt att vara har överträtts. Normbrott åtföljs sålunda ofta av ilska. De beteendenormer som överträds kan vara samhälleliga eller mer privata idéer om hur människor ska föra sig. Det förefaller som om subtilt visad ilska eller upprördhet i många fall återför den normbrytande in på den rätta vägen igen.

I en studie undersökte jag vad som provocerade pojkar och flickor (12, 15 och 18 år gamla) till ilska. Signifikanta skillnader observerades bara hos flickor. I allt mindre utsträckning var det specifika närstående vuxna som skapade ilska (syskon, föräldrar) hos dem, utan i stället lärare och människor i allmänhet. För pojkarna fanns liknande skillnader, men inte lika uttalade. Det verkar alltså inte oväntat som om flickor tidigare riktar sig ut mot omvärlden utanför hemmets väggar i sina relationer.

I de situationsbeskrivningar som pojkarna och flickorna gav av ilskeprovocerande händelser fanns en tydlig utvecklingstendens. I allt mindre grad satte de in sig själva som drabbade i situationerna. De blev så att säga mindre självupptagna och egocentriska och talade om upprördhet och ilska mer å andras vägnar och för principiella skäl.

En annan fråga rörde innehållet i de händelser som skapar ilska. Med en blandning av kvantitativa och kvalitativa tekniker fick jag fram följande typer av situationer som ger upphov till ilska:

Folk som vet bäst
Baktaleri, skvaller
Kränkningar
Tanklösa beteenden (här kunde man bli arg på sig själv!)
Hindras av andra människor att nå mål (frustration)
Tjat, gnäll, gnat
Fysiska trakasserier
Hindras av omständigheter att nå mål (frustration)
Ens tillhörigheter tas eller utnyttjas

En klassisk förklaring till aggressivt beteende och ilska har varit frustration. Här kommer den faktorn in i två typer av situationer. Med frustration avses här den psykologiska innebörden: ”att ha ett tydligt mål och hindras från att nå det”.

fredag 10 juni 2011

BARNS ÖGONBLICK AV KLARSYN

När jag var liten för många, många år sedan undrade jag mycket över kikhosta. Dels sade folk omkring mig att kikhosta var bra för barnens
lungor; de stärktes, trodde man. Dels ville man till varje pris undvika plågan. Jag protesterade ju aldrig mot motsägelserna när jag var liten, men minns att i mitt lilla huvud snurrade det runt lite. Varför måste man ha en sjukdom för att få starka lungor, och varför vill ingen då ha den sjukdomen?

Senare i livet har jag förstått att det är så vi människor fungerar. Vi hittar alltid goda skäl till allt.

torsdag 9 juni 2011

FINNS DET NÅGOT SOM HETER PLACEBO?


Den vanliga förklaringen till s.k. placeboeffekter är att blott och bart en förväntan att en viss behandling mot en åkomma kommer att bota eller lindra symptomen. Så enkelt är det nog inte, enligt senaste forskningsrön. Det finns många olika placeboeffekter. Merparten av den effekt som man kan tycka sig se är helt enkelt en felsyn hos dem som observerar sjuklingen under behandlingen. Hit kan räknas den s.k. återgången till medelvärdet (att otäcka toppar och friskare perioder under ett sjukdomsförlopp jämnar ut sig), vilket kan ge illusionen av förändring till det bättre  - - men också sämre. En försämring förväntas och ses dock inte lika gärna. De investeringar i behandling i tid och/eller pengar som ofta gjorts av patient och anhöriga gör att behandlingen tenderar att upplevas som positivare än vad den är.

Ett annat känt psykologiskt fenomen är den ”Hawthorne-effekt” som vid kliniska prövningar av nya behandlingar gör att den sjuke hamnar i centrum för uppmärksamhet och respekt. Andra följder av en behandling kan vara att den sjuke upplever sig uppmuntrad av en ny medicin och därmed blir mer avslappnad, glad och känner sig friskare.

I en undersökning behandlades grupper av patienter med IBS (irriterad tjocktarm) på tre olika sätt: en grupp fick endast placeboakupunktur (verkningslösa stick mot kroppen), en grupp fick
samtal med terapeuten och därmed uppmärksamhet kring sina problem och placebo-
akupunktur, och, till sist, en grupp som inte fick någon behandling alls. Före och efter studien fick de uppge hur de mådde. I den sista gruppen kände 30 % av patienterna sig bättre, i gruppen där endast placebobehandling gavs blev 44 % bättre och i gruppen som fick både placebo och terapeutens kärlek och värme kände sig 60 % bättre. Nästan var tredje icke alls behandlad blev alltså förbättrad. Detta kan endast tillskrivas den uppmärksamhet de fick genom deltagandet i undersökningen.

Den forskare som skrivit om detta (Steven Novella, Yaleuniversitetet) menar att det är fel att tala om placebo som en verklig effekt med gynnsamma verkningar på sjukdomar. Han menar att lejonparten av s.k. placebopåverkan är en illusion och beror på snedvridna observationer och förväntningar hos patienter, behandlare och anhöriga. Några fysiologiska förändringar kan nästan aldrig observeras, utan det är bara upplevelsen av sjukdomen som blir mer positiv.

Författaren slutar sin artikel med att påpeka att placeboeffekten sålunda inte får användas som förevändningar för att använda hokuspokus och verkningslösa behandlingar under åberopandet av placeboeffekter som en välsignande följd.

Kanske något att uppmärksammas av vårdgivare?


Novell, S. (2010). The Poor, Misunderstood Placebo. Skeptical Inquirer, 34.6.





måndag 6 juni 2011

HIERARKIER DÅ - MONARKI NU

De apdjur som står oss mycket nära rent evolutionsmässigt lever ofta i grupper, som är strikt hierarkiska. Det finns efter kraftmätningar en stark hanne kvar, som helt behärskar födan, honorna och sina konkurrenter. Det är visat att nya ledarhannar får förändringar i balansen i hjärnans transmittorsubstanssystem, just som en konsekvens av sin upphöjelse. Den nye ledaren brukar gå runt till sina undersåtar och blänga dem i ögonen och meningen är då att dessa ska visa sin underdåninghet genom att visa sina tänder i vad som skulle kunna uppfattas som ett förläget leende.

Den mycket tidiga Homo Sapiens levde också länge i grupper, som säkerligen hade sin strikta över- och underordning. Förmodlingen var det av stor betydelse för överlevnaden att hierarkierna bibehölls. Inre strider inom en grupp gjorde den till ett lättare byte för fiender och rovdjur. Än i dag så upprätthåller människor en mycket strikt rangordning i kriser och krig.

Vi ser mycket tydliga spår av detta i vår värld. Känslan för över/underordning väcks gradvis under barn- och ungdomsår för att blomma ut runt myndighetsåldern. Ungdomar får då en aning om livets realiteter, och det är då de flesta s.k. sociala fobier debuterar. Med sociala fobier avses en mer eller mindre uttalad oförmåga (med åtföljande ångest och förlägenhet) att stå ut med andras blickar på t.ex. tunnelbanan eller vid måltider med många församlade. Detta anses av forskare (t.ex. psykologiprofessor em. Arne Öhman, Uppsala universitet) vara en genetisk rest från vår tidiga hierarkiska tid (jämför apdjurens undersåtars förlägna leende ovan).

Men man kan väl säga att samhället i stort har gått från ett hierarkiskt ideal mot ett mer jämlikt samhälle. Hövdingarnas och de maktfullkomliga kungarnas tid är förbi, men vi ser fortfarande tecken på ett kvardröjande hierarkiskt, elitistiskt tänkande i vår tid. Våra överbetalda pampar inom olika samhällssfärer utgör en grav överskattning av betydelsen av att vara herre på täppan. Ledarskapskurser florerar, där man tävlar om att ge råd till både blivande och nuvarande ledare. Sällan ser man liknande råd till medarbetare. När ett företag eller en organisation råkar ut för en
skandal av något slag så får ofta chefen bära hundhuvudet. Han får bära hela ansvaret. Allt detta kan ses som en primitiv rest från vårt förflutna hierarkiska tänkande, där all makt fanns i toppen.

Ett annat symboliskt fenomen framstår också i all sin anakronism; kungadömet. Vad är det annat än ytterligare en rest av ett i stora drag
övervunnet skede i historien. Vi anser oss leva i en demokrati men
finner oss i att den ledande gestalten måste vara kommen av rätt blod. En blodsmystik och ett hierakisk arv som tidens tand håller på att nöta sönder.

OBS! Läs debatten om Gustav Vasa och monarkin på Morricas blogg:
http://curiousheathen.wordpress.com/2011/06/06/gustav-vasa-pa-gott-och-ont/


onsdag 1 juni 2011

FÖRDOMAR OCH NORMER I VARDAGEN

När man talar om människors fria vilja så bör man inte glömma  att ta upp begreppet normer. Dessa är  socialt konstruerade regler om hur vi bör uppträda i tal, skrift och beteende. Normernas grammatik är invecklad. Ta till exempel hoppsa-steg på Storgatan. Hur gammal ska man vara och hur ska man se ut för att utan att väcka förundran genom att ta sig fram Storgatan med hoppsa-steg? Beskriv den regeln, tack! En litet barn, ett möhippesällskap, ja, det går bra. En man med portfölj, en parkeringsvakt, nej det går inte alls. Vi följer i stort alla normer.

När jag hade socialpsykologi inom psykologiämnen på universitetet
lät jag studenterna under en viss termin utföra fältstudier. De fick då i grupper om 3-4 utföra ett experiment. De skulle dokumentera experimentet, avrapportera det på sedvanligt sätt, analysera, göra statistik och dra slutsatser. Här går jag bara in på vad de ville undersöka.

En grupp gick ut till ett konditori för att studera könsrelaterade symboler. De fick tillstånd att sätta upp ett rött märke utanför den ena toaletten och blått utanför den andra. Därefter iakttog de hur
toabesökarna valde dörrar. De flesta män välde blå toalett, de flesta
kvinnor röd. Men det mest betecknande hände mot slutet av experimentet. En liten pojke kommer då springande ut mot toaletterna och är på väg att välja den röda dörren, när hans mamma hörs ropa från kaffebordet: "Du ska gå på blått!". Man undrar vad som rörde sig i den lille pojkens huvud då.

I en annan grupp ställde sig tre gruppmedlemmar vid en busshållplats och en fjärde kommer liksom på måfå förbi (utan att låtsas känna de övriga), tittar sig förundrat omkring och frågar var Stadsbibloteket ligger. De tre  från gruppen pekar och svarar åt fel håll. Vid upprepade försök är det knappast någon av de närvarande övriga ca tio personerna som korrigerar den för alla uppenbara felaktigheten. Biblioteket är synligt trehundra meter bort.

Vi hade observerat att de flesta bankomatköer gick åt höger. Det finns flera skäl till det. En grupp föresatte sig att ändra bakomatsköers svans så att den gick till vänster. Man började med att samtliga fyra gruppmedlemmar ställde sig och bildade en ny bankomatkö - åt just vänster. När folk kom fram för att ställa sig i kö frågade de varje gång gruppen om de stod i kö, trots att de stod tätt intill apparaten med bankomatkorten höjda. Det visade sig nästan omöjligt att ändra den könormen.

En grupp observerade ett övergångsställe. De ville se under vilka förhållanden människor gick mot rött. De fann att när små barn fanns med i bilden så var respekten för rött ljus betydligt större, än när bara vuxna var på platsen. Uppenbarligen strävar vi efter att föra vissa normer vidare till den yngre generationen.

En gemensam upplevelser som studenterna delade med sig av var att
det tämligen varaktiga, normbrytande beteende de ägnat sig åt, åstadkom att de sedan lättare kunde begå andra mindre normbrott.
En grupp gick direkt efter sitt experiment och utmanade några personer som med sina kläder markerat ett bord på ett annat kafé med orden: "Bara för att ni lagt kläderna så här äger ni väl inte bordet?!"
















FÖRSKOLAN OCH BARNGRUPPERS STORLEK


I Nya Zeelands politiska debatt finns tendenser till att man vill förmå mammor att gå tillbaka till hemmen. I övrigt har ett 65-punkters program att förbättra förskolan tagits fram. Bland dessa finns en reglering av barngruppers storlek i förhållande till personalstyrka:
För barn upp till två år, en personal på var fjärde barn, för barn från tre år, en personal på tio barn.