Der talas då och då i debatten om att disputerade bör ha mer betalt än andra och jag har dessutom förfäktat att lektorstjänster i ungdomsskolan endast bör besättas med disputerade personer. Skälet till detta är att en gedigen forskarautbildning ger en ökad möjlighet till fördjupad kritiskt tänkande. Skrivandet av en avhandling är både social, kognitivt och fysiskt krävande men ger god utdelning i form av täta kunskaper. De licentiander som produceras i de .sk. forskarskolorna för lärare uppfyller absolut inte kraven för att vara lektorer och därmed ansvariga för det vetenskapliga tänkandet i skolan.Deras kunskaper i metodik är inte sällan snävt begränsade till kvalitativa metoder.
Vi bör dock samtidigt ha i minnet att det förefaller vara enklare att disputera och bli docent och professor i vissa ämnen. Vid meritering anses då t.ex. bidrag till konferenser och bokkapitel vara "referee-granskade", vilket inte alls är praxis inom t.ex. psykologi. Referee-granskning innebär att ett inskickat manus blir föremål för några anonyma experters bedömning innan redaktören för en tidskrift avgör om artikeln ska publiceras eller inte. Sådana åtgärder är mycket sällan tillämpliga när man skriver bokkapitel eller skickar bidrag till konferenser. Det är upprörande att se vissa disputerades, docenters och professorers litteraturlistor. Inom t.ex. pedagogik och didaktik förekommer mycket sällan utländska referenser (utom Dewey och Vygotskij förstås). Och enkla konferensbidrag och bokkapåitel anges också ofta felaktigt som referee-granskade. Detta är en falsk varubeteckning som tydligen accepterats på alltför många håll.
