Sann historia från pedagogisk institution i Sverige:
Det är introduktion på första terminen i pedagogik. Docenten
ställer en fråga: "Vilka av er är villiga att påverka inroduktionskursen?" Efter en viss tvekan räcker knappt hälften av studenterna upp handen. Docenten manar: "Ni som har räckt upp handen kan följa med mig. Ni andra får vänta ett tag."
Efter en timme kommer docenten tillbaka med gruppen och har grovplanerat kursen. På samma institution kunde man i slutet av 1900-talet sätta betyg på sig själv. Idén bakom båda dessa fatala missgrepp var att människor själva förmodas veta vad de kommer att behöva kunna. De antas dessutom veta hur mycket de kan.
Detta är fel.
Det är bara djupt okunniga inom ett ämnesområde, som tror att de behärskar det. Ju mer man känner till om området, desto större är
medvetenheten om hur stort och komplext det är.
På ingen nivå i undervisningsväsendet kan studenter vara med och planera innehållet. Synpunkter under och efter är naturligtvis välkomna.
Det är introduktion på första terminen i pedagogik. Docenten
ställer en fråga: "Vilka av er är villiga att påverka inroduktionskursen?" Efter en viss tvekan räcker knappt hälften av studenterna upp handen. Docenten manar: "Ni som har räckt upp handen kan följa med mig. Ni andra får vänta ett tag."
Efter en timme kommer docenten tillbaka med gruppen och har grovplanerat kursen. På samma institution kunde man i slutet av 1900-talet sätta betyg på sig själv. Idén bakom båda dessa fatala missgrepp var att människor själva förmodas veta vad de kommer att behöva kunna. De antas dessutom veta hur mycket de kan.
Detta är fel.
Det är bara djupt okunniga inom ett ämnesområde, som tror att de behärskar det. Ju mer man känner till om området, desto större är
medvetenheten om hur stort och komplext det är.
På ingen nivå i undervisningsväsendet kan studenter vara med och planera innehållet. Synpunkter under och efter är naturligtvis välkomna.
Är detta sant? Men jag skulle inte bli förvånad... Degenerad uttolkning av befrielsepedagogik eller helt enkelt ett förakt för kunskap? Och hur kan man behandla människor (läs: studenter) så - i pedagogikens namn?
SvaraRaderaHälsningar från
En som är trött demagogi
Håller med, men min erfarenhet är att när man inbjuder studenterna till att få bestämma lite av upplägget i början av kursen, så säger de flesta att det är ovanligt. De blir oftast förvånade över att bli tillfrågade.
SvaraRaderaDet här har jag aldrig hört talas om tidigare... och en bland flera invändningar är att docenten gick iväg och lämnade kvar de övriga.
Om studenterna skulle kunna klara av att planera undervisningen, skulle de inte behöva gå kursen.
Jag bara läser och förfäras ....
SvaraRadera"På ingen nivå i undervisningsväsendet kan studenter vara med och planera innehållet. Synpunkter under och efter är naturligtvis välkomna."
SvaraRaderaEn mer cynisk syn på elevers förmåga att vara med och planera en kurs innehåll har jag sällan skådat. Går för övrigt emot både skollag och läroplaner.
Politiskt inkorrekt, menar du?
SvaraRaderaStår inte blomsterspråket dig också upp i halsen?
Niklas ... hur skall man kunna planera en kurs utan att ha läst kurslitteraturen och kunna ämnet. Jag läser filosofi och skulle bli mäkta förvånad om lärarna skulle ta för givet att jag kan vara med och planera studierna. Hur skall jag kunna göra det?!
SvaraRaderaSen vad gäller skollag med mera handlar det om inflytande, inte att de skall vara med och planera kurserna, eller?
Gällande arbetssätt mm. absolut, men för övrigt ... Behövs i så fall lärare!