Hanne Kjöller skriver i dagens DN om en teaterföreställning på
Stockholms stadsteater, där många ungdomar och lärare satt i publiken. Ungdomarna fortsatte prata med varandra, äta godis,
använda sina mobiler och kastade äppelskrutt, klubbor och tiokronorsmynt upp på scenen. En skådespelare är tvungen att avbryta spelet för att be eleverna att inte använda mobiltelefoner. Tillfrågad efteråt bagatelliserar en lärare det som hänt. Ingen lärare har ingripit under hela tiden.
Vad säger man från lärarkårens sida? Blev det en lärande föreställning?
Stockholms stadsteater, där många ungdomar och lärare satt i publiken. Ungdomarna fortsatte prata med varandra, äta godis,
använda sina mobiler och kastade äppelskrutt, klubbor och tiokronorsmynt upp på scenen. En skådespelare är tvungen att avbryta spelet för att be eleverna att inte använda mobiltelefoner. Tillfrågad efteråt bagatelliserar en lärare det som hänt. Ingen lärare har ingripit under hela tiden.
Vad säger man från lärarkårens sida? Blev det en lärande föreställning?
Mycket snygg ironi, Bertil. Skall länka.
SvaraRaderaJo, visst kan man tycka att en lärare ska kunna hantera och ansvara för sin klass uppträdande under skoltid. Absolut. Det största ansvaret för att lära ut vett och fason tycker jag dock ligger på föräldrarna. Det finns en viss tendens att skylla allt på skolan idag och det är inte riktigt bra.
SvaraRadera@ Brötis
SvaraRaderaMen inte kan lärarna vara passiva i ett sådant här läge
och skylla på föräldrarna!?
Nej Bertil, de skulle naturligtvis inte ha varit passiva. Det var inte det jag menade.
SvaraRadera