Ellen Langer införde begreppet ”mindfulness” i den psykologiska forskningen. Hon avsåg med begreppet den aktiva, kritiska människan som medvetet och kontrollerat observerade omvärlden och befann sig i nuet. Hon skrev bl.a. om begreppet att….
”….it’s trying to put your thoughts into some sort of context — in the moment you’re doing something. It’s a pragmatic world view, and while not a satisfactory explanation or technique for every situation, it is one that can bring you to become more connected not only with yourself, but with those and the world around you.”
Motsatsen skulle då vara när vi agerar med hjälp av autopiloten, automatiserat och utan ansträngning. Vi hör ofta inte sådana ljud som finns omkring oss och som är naturliga för oss och när vi kan köra bil och vet vägen till målet, så har vi ibland svårt att veta vilken väg vi tog. Då har vi levt automatiserat och oreflekterat. Denna automatiserade mottagning av information pågår jämt. Motsatsen till detta automatiserade sätt är det kontrollerade sättet att ta in information; när vi skärper sinnena och koncentrerar oss på något specifikt. Detta sätt är ansträngande rent kognitivt och uppmärksamheten avtar efter ett tag och vi går ner i det vanliga automatiska avslappnade bearbetandet av information igen.
Ett möjligt problem med mindfulness-begreppet är att man menar att just en koncentration på här-och nu på flera sätt skulle leda till positiva resultat för människan. Det skulle göra beslutsfattandet bättre, minska stress, få oss att bli ett med miljön och göra att vi får tillgång till vår kreativitet och intuition. Men nyss nämnde jag ju att automatiskt intag av information är lättsam och pågår jämt. Den kontrollerade är däremot besvärlig och ansträngande. Ändå menar Langer och mindfulness-anhängarna att ”närvaro i nuet” minskar felslut och gör att människor fungerar bättre och känner sig mindre stressade. Hur går det ihop?
Det går inte alls ihop. När mindfulness-förspråkarna vill att att vi ska fokusera på nuet menar man nog att vi ska sjunka in i en företeelse eller ett ord så djupt att vår koncentration helt upplöses och vi går ner i ett automatiskt fungerande. Så säger de inte men så måste det bli. Det automatiserade tillståndet ligger nära ett hypnotiskt tillstånd, som ju är kopplat till avspänning. Så när mindfulness-terapeuten uppmanar en att vara uppmärksam här och nu, uppmuntras i själva verket individen att avlägsna sigfrån det dagliga livet in i det dunkla icke-reflekterande liv vi oftast lever i.
Ellen Langer själv är tämligen främmande till den användning mindfulness-begreppet fått främst inom zenbuddistiska sammanhang. Det som kan vara sant med mindfulness-begreppet är att när lite oftare än nu borde tänka medvetet och koncentrerat på vad vi gjort när autopiloten varit på och då kanske försöka oss på att tänka om i bättre vanor för oss själva och andra. Men det är under det automatiserade delen av livet som vi lättast har tillgång till intuition och tyst kunskap. Faktiska beslut fattas nog bäst om både tyst kunskap och genomtänkta alternativ samspelar.
