I Lärarnas tidning på nätet kommenteras tragedierna i Norge. De hemska händelserna har naturligt nog stötts och blötts i media varje dag sedan den 17 augusti. En sak mitt i vemodet har faktiskt stört mig lite. Det är hur journalister och andra tar i för att i brist på ord få folk att förstå hur gripna och tagna de är av händelserna. Då tillgrips honnörsord. Ni vet sådana där ord vars innehåll nästan ingen säger emot. Ett sådant mycket använt, och illa definierat, ord är demokrati. Frågan är om inte överanvändningen gör med skada än nytta för demokratins sak.
I en ledare i tidningen skriver dess chefredaktör Leif Mathiasson följande
I länken ovan finns följande passus:
En sak har dock terrordåden i Norge lärt oss: demokratin kan vi aldrig ta för given. Aldrig någonsin. Den måste erövras – om och om igen. Förskolan och skolan spelar en avgörande roll i den processen.
Breiviks dåd var fasanfulla och obegripliga, men inte utgjorde de i sig ett hot mot vår demokrati. Det vore ju förfärligt om demokratin var så bräcklig att ett vansinnesdåd skulle få demokratin ur balans. Jag tror för det första att vår demokrati redan är så ofullkomlig och att faran mot den faktisk finns på annat håll. Om vi med demokrati menar att människor har ett rejält inflytande på stora och små beslut, så brister det en hel del i vår demokratiska fasad. Den demokratiska sfären är för det första begränsad till den s.k. politiska sfären och omfattar inte de viktiga ekonomiska grenarna. Företag kan dela ut hur höga ersättningar som helst till ledningar, och till varandra, utan att folk kan begära att de slutar. Mathiasson menar att skolor ska lära ut demokratisk t tänkande. Skolorna är i sig inbäddade i vårt samhälle och när det talas om elevdemokrati är det på sin höjd elevinflytande på småfrågor man avser. Övervikten av kvinnliga lärare (70 % från förskolan och uppåt) borgar också för att förebilder i form av män saknas för en stor del av pojkarna. Sedan är en parlamentarisk demokrati, som vi har, ingalunda perfekt heller i den politiska sfären. Ännu har partierna makten över vilka som blir riksdagskandidater, varför en mycket hög procent av sittande riksdagsmän kommer tillbaka efter ett nytt val.
Så demokratin kan inte tas för given – men inte är Breivik ett hot mot den.
