måndag 18 mars 2013

Moralisk indignation räcker inte.


Sverige har drabbats av moralisk nästäppa. Vårt engagemang för utstötta och fattiga har nått så långt att det blivit svårt att andas några synpunkter som kan tolkas som motstridiga mot den förhärskande åsiktsmängden. Den moraliska indignationen står åtminstone mig högt upp i halsen. Kort sagt: jag blir skrämd och förvirrad. Jag tycker mig se tre grupperingar runt mig, grovt sett, i samhället nu.

Humanisterna, som beskriver och skriver om allt elände som invandrare får uppleva i Sverige. Khemiri och andra författare och krönikörer berättar skickligt och medkännande om invandrares problem på och en sak har alla eländesbeskrivningar gemensamt, nämligen att de inte antyder några som helst åtgärder som bot för hur det besvärliga tillståndet i landet ska kunna hävas. DN går i spetsen och beskriver vackert de papperslösas och tiggarnas besvär i vårt land. Ska man dra alla beskrivningar om olyckliga invandrare och tiggare och papperslösa till sin spets så vore den enda lösningen helt fri invandring. Men då skulle ju i och för sig ännu fler invandrare få lida av utfrysning och mobbning här i landet, men ändå.  Men ingen föreslår det. Jag undrar varför. Humanisterna visar oss alla lidande människor. Men vad göra? Någon tydlig ställning tas sällan av humanisterna. Man beskriver lidandet.

En annan grupp skulle jag vilja kalla realisterna. Jag räknar mig själv dit. Man skulle också kunna kalla oss de förvirrade. Vi tycker också synd om alla människor som har det svårt, här hemma och ute i världen. Tiggarnas situation är fruktansvärd, de papperslösas lika vidrig. Vi tror på Khemiris beskrivning och gråter när vi läser den. Men det räcker inte med litterärt gestaltad ängslan när världen lider. I tiggarnas och de papperslösas hemländer finns massor av människor som inte ens orkar ta sig hit. Vi som känner förvirringen gro inom oss undrar hur fri invandring till oss ska kunna lösa några problem. Eller kan den kanske det? Och om vi inte ska ha helt fri invandring så måste vi ju ha någon form av reglering som innebär att vissa individer måste avvisas. Dem kommer det alltid att vara synd om. Ska alltid de som håller sig kvar i Sverige efter utvisning tas om hand och få stanna i vårt samhälle? Medan de som lämnar landet efter utvisning aldrig ska få återvända hit? Sverige och EU har faktiskt en tämligen vänlig politik gentemot dem som begår brott i ett annat EU-land. För att bli utvisad från Sverige på minst fem år måste brottet man döms för ha ett straffvärde på ca ett år. De flesta av oss förvirrade lutar nog mot att lagstiftningen är tämligen välanpassad som den är, men att tillämpningen i vissa fall kan bli tämligen

Sedan har vi fundamentalisterna, varav många, men inte alla, kan räknas in bland Sverigedemokraterna. De vill kraftigt begränsa invandringen till Sverige och säger sig i stället vilja öka hjälpen till de länder varifrån flyktingströmmarna kommer. Ofta förknippas denna hållning med ett främlingshat och anhängarna kallas rasister. Visst finns det många sådana i den här gruppen, men det är tveksamt om en sådan svepande bedömning stämmer in på alla. Det är dock här som de verkliga mörkmännen finns och fascistiska inslag är legio. Fundamentalisterna har en tydlig lösning på invandrarproblemet.

För mig verkar det som om kampen mellan humanister och fundamentalister står om oss,
de förvirrade realisterna. Vi kallas än Sverigedemokrater eller fascister än dumliberaler och världsfrånvända om vi försöker oss på att diskutera de olika ståndpunkterna. Jag tror att det är dags för oss förvirrade att ställa de ömtåliga frågorna till båda sidorna i denna debatt och försöka komma bortom det beskrivande stadiet i invandrarfrågan och nå fram till ett stadium där tydliga ställningstaganden förs fram. Fundamentalisterna är klara med sina inställningar, men humanisterna?

För vid det här laget vet vi väl hur lidandet ser ut? Men vad ska vi göra åt det?

11 kommentarer:

  1. Jag tillhör nog också gruppen "förvirrade"... Visst tycker jag synd om människor som lider - men klarar vi att upprätthålla någon slags välfärdssamhälle om Sverige ska ta fortsätta emot betydligt fler flyktingar än vad andra västländer gör? Om vi fortsätter så - hur går det då med solidaritetstanken på lång sikt? Och det är fel att "belöna" dem som lyckas hålla sig gömda , d.v.s att ge dem uppehållstillstånd om de har varit i Sverige tillräckligt lång tid. Allt sådant måste vi få debattera utan att bli beskyllda för att vara främlingsfientliga eller inhumana.

    SvaraRadera
  2. Mycket bra skrivet, det sunda förnuftets röst försvinner i mängden av folk på kanterna vars uttalanden tidningarna älskar till sina rubriker.

    SvaraRadera
  3. I huvudsak är det bra men klassificeringen känns förskjuten. Utifrån mitt personliga perspektiv som invandringskritisk så anser jag det vara felaktigt att säga att dom som är emot invandringen skulle vara fundamentalister. Det finns alltid fundamentalister på kanterna, men man hittar nog fler renodlade fundamentalister ibland dom du kallar humanister. Man analyserar inte, man tittar inte på konsekvenserna och man är extremt intolerant emot oliktänkande, vad är det om inte fundamentalism? Eftersom dom är fundamentalister så kan dom i mina ögon inte vara humanister i nån reell bemärkelse.

    Realister hittar man å andra sidan gott om ibland dom invandringskritiska. Det är ju där man hamnar när man inser att den politik som finns idag, som ligger långt närmre dom s.k. humanisternas än dom invandringskritiskas, är destruktiv, kostsam och ineffektiv. Allt som är mer moderat än den extrema politik som förs är ju en invandringskritik position i någon grad.

    Det blir ganska tydligt om man jämför med andra länder, Sverige har en internationellt extrem invandrings- och flyktingpolitik, och "humanisterna" vill att den ska bli än mer extrem. SD å andra sidan vill ha en politik som ligger mer i linje med övriga europa.

    SvaraRadera
  4. Frustrerande att stockholmsjournalisternas uppfattningar
    likställs med en bred folkopinion och får legitimera
    aktivistisk journalistik om invandringen. Josefsson
    har rätt: de sviker sitt uppdrag.

    SvaraRadera
  5. Jag skulle vilja uppmana er "realister" att ta reda på lite fakta innan ni börjar prata om "invandringsproblemet".

    Få saker skrämmer mig så mycket som denna okunniga, och därmed lättmanipulerade, massa av människor som gärna kallar sig just realister. Där har vi ett problem värt att tala om.

    Jag skulle rekommendera www.magnusbetner.com/2012/11/sd-repris/. Klart läsvärt, och ja, han har källhänvisningar till de fakta han tagit fram. Han är inte bara rolig.

    Läs!






    SvaraRadera
  6. Mamma Brötis:

    Skojar du? Om inte så var det mer än lite arrogant och fördomsfullt sagt. Av någon som använder Betner som källa. Känns ungefär som att bli uppläxad av någon som minsann läst Kalle Anka.

    Om till skillnad ifrån Betner kan lite om ämnet så kan hänvisa till tex professor Jan Ekbergs studier/rapporter om invandringens påverkan på offentliga finanser. Eller docent Jan Tullbergs uppräkningar av Ekbergs siffror. Eller kanske doktoranden Tino Sanandaji utmärkta sammanfattning av invandringens ekonomiska konsekvenser för Sverige:

    http://www.svensktidskrift.se/?p=23968

    Och varför inte BRÅ:s rapporter kring invandrares brottslighet? Eller kanske professor Robert Putnam et al:s studier om mångkultur och socialt kapital? Eller något av professorerna Byron, Roth, Lynn eller Vahanen om invandringens sociala, politiska och ekonomiska konsekvenser? Eller dom intressanta studier som visar på ökad risk för bla depression, psykos, hjärtinfarkt och cancer hos människor som lever i mångkulturella områden? Etc.

    Innan du kallar andra okunniga och lättmanipulerade så bör du nog ta dig en ordentlig titt i spegeln...

    SvaraRadera
  7. RE Brötis:

    Är det inte fakta att papperslösa och tiggare far illa i Sverige, och att hundratusentals fler utanför vårt lands gränser också lider svårt, som Bertil skriver? Är det inte också fakta att ingen i dag vet vad som skall göras åt problemen?

    SvaraRadera
  8. Jo Bertil, det är ett faktum att människor lider både här och i resten av världen. Många svenskar lider också, både i slott och kojor, och om jag ska vara ärlig förstår jag inte riktigt vad det har med just invandringsdebatten att göra. Det är ju inte så att vi förväntas lösa all världens lidande för att vi väljer att ta väl hand om de relativt få som, trots allt, vill komma hit.

    Det man inte får glömma är att det är unika individer som kommer, inte en homogen grupp, och de ska behandlas därefter.

    Ja, invandrare är något överrepresenterade i viss brottsstatistik, men ännu värre är de svenska socialbidragstagarna, för att inte tala om män som grupp betraktad. (BRÅ) Ja, ni förstår nog vart jag vill komma.


    Sen har vi det här med kostnaden. En nyanländ flykting kostar naturligtvis, barn kostar, kroniskt sjuka kostar, begåvningshandikappade kostar - ska det minska deras existensberättigande, eller ens våra omsorger om dem? Jag tycker inte det och i fallet med flyktingen kan kostnaden vara en ren investering i vissa fall, men även i de fall det inte är det så gör vi nog bäst i att ta hand om dem också, samhället blir trivsammare för alla om inte vissa tvingas stå utanför.

    Anledningen till att jag hänvisade till Betnér var att han sammanställer data från bland annat SCB, en del av dem har ingen någonsin frågat efter, vilket ju säger en del.

    Nephilimswings anger lite blandade källor, som enligt honom skulle vara mer tillförlitliga, jag är lite tveksam. Putnam verkar vara en hyvens kille, men en del av de övriga ställer jag mig lite frågande till. De redovisar inte alltid varifrån de får sin fakta, t ex.

    Tyvärr är akademisk utbildning av olika grad inte alltid en garanti för att det som produceras är vetenskapligt belagt. Jag har läst alldeles för många publicerade forskningsrapporter (inom ett helt annat ämne, men ändå) där resultatet helt måste förkastas pga metodfel så tyvärr imponerar inte titlar så mycket på mig.

    Hur ska vi göra med invandringen då? Det är svårt, i synnerhet när det finns så många som uppenbart är rädda för invandrare och som inte klarar av att se individerna. Invandrarna behöver spridas ut mer för att förbättra integrationen och sen kanske ett faddersystem kunde vara en idé? Då kunde vi som vill och kan, bidra lite extra.

    Glad Påsk!

    SvaraRadera
  9. Brötis
    Män ska väl inte betraktas som en homogen grupp! I vårt språk är generaliseringar inlagda Om jag säger att kvinnor sminkar så menar jag inte att just varenda kvinna gör det utan att det är mycket vanligt. Ungefär som att svenska är blåögda.

    SvaraRadera
  10. Måste invända mot resonemanget att allt, bl a , flyktingar
    kostar. Vissa kostnader är förutsedda och finns i systemet,
    och dem bär vi med jämnmod. Andra är nya och kan förstöra systemet.
    T ex var inte sjukförsäkringssystemet rustat för den sjukskrivningsepidemi som härjade landet i början av 00-talet.
    Alltså försämrades förmånerna. Invandringen kostar idag minst
    3% av BNP. Hisnande.

    SvaraRadera
  11. Pär Engström8 april 2013 19:58

    Du har glömt den kategori jag tillhör, sökarna. Det var detta som ledde till att jag vid 45 års ålder bestämde mig för att bli forskare. Men den kunskap som forskning har om vårt nuvarande samhällstillstånd imponerar inte på mig, även om jag använder den när jag uttalar mig om t.ex. hållbar samhällsutveckling.

    Samtidigt tycker jag att allt är enkelt. Om vi tror på solidaritet, kan vi då avstå från en del av vår välfärd om det hjälper andra? När SAS räddades så gick de anställda med på lönesänkningar. Så visst kan det löna sig att tänka på andra och även att handla därefter.

    Jag förbluffas över att när jag för 25 år sedan reste i Indonesien, som då var betydligt fattigare än vad det är idag, att man på landsbygden gav mig mat, husrum etc etc. Varför gjorde man det? Har de inte läst postkoloniala teorier?

    Tilltro sägs vara kittet i ett samhälle, åtminstone i statsvetenskaplig och sociologisk forskning. Men hur utvecklas tilltro till medmänniskor, till samhällets insitutioner etc.?

    Ja, det vet vi men jag fortsätter i sökandet efter frågor och svar och ger mig inte förrän jag har fått svar på mina frågor. Och däremellan stannar jag upp och ser mina medmänniskor.

    SvaraRadera