fredag 7 september 2012

Är lärare felfria ?

 En EU-rapport slå fast vissa fakta om skolan. Sverige tillhör de fåtal länder där läsförmågan försämrats mellan 2006 och 2009. Man menar också att de försämrade resultaten inte har med invandringen att göra utan att merparten av dem med dåliga läsförmåga är vanliga elever födda i landet. Man vill också ha fler män i lärarkåren.

De enda som är helt utan all skuld till allt detta är som vanligt lärarna...



http://www.svt.se/nyheter/sverige/var-femte-15-aring-har-svart-att-lasa?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-

22 kommentarer:

  1. Diskussionen om invandringen är närmast tabubelagd. Det verkar inte finnas några som helst problem med den massinvandring som Sverige och medparten av Europas länder är utsatta för. Hur kan man ens tro att nyanlända människor från exempelvis Somalia ska kunna klara godkänt i svenska efter några få år i landet? Naturligtvis har invandringen en avgörande betydelse för de generella resultaten! Invandring är inte bara multikulturellt myspys med utbyte av matrecept utan en stor del består av konflikter, språkförbistring och missförstånd. Skolor som får ta emot många flyktingar knäar. Jag påstår att lärare betalar ett mycket högt pris för Sveriges invandrings/flyktingpolitik. Det är väl dags att ta bladet ur munnen om vi verkligen vill lösa Sveriges skolproblem.


    Jan Forsman

    SvaraRadera
  2. Lärare har också tröttnat på att tilldelas arbetsuppgifter som tar minst 60 timmar i veckan att utföra men "ska" utföras på de 45 timmarna som avtal anger. När läraren påpekar problemet uppåt är svaret ofta att läraren prioriterar fel. Däremot är det ingen som vill hjälpa till att prioritera "rätt". Arbetsuppgifter får nämligen bara prioriteras uppåt på delad förstaplats på listan, aldrig neråt. Därför har många som är försedda med kapacitet, insett att de vill göra annat än att bekämpa väderkvarnar och således skaffat sig ett annat liv istället. Sverige har exakt de lärare som svenskarna och deras attityder mot läraryrket förtjänar. Vill man ändra det ena, så måste man ändra det andra.

    SvaraRadera

  3. Det kanske är de som inte klarar av kraven som lämnar läraryrket.
    Har du tänkt på det?

    SvaraRadera
  4. Ja, i så fall finns det tydligen inte tillräckligt många som klarar kravprofilen för dagens läraryrke. Inte lär de bli fler av ständigt höra att de inte duger. Så vad ska vi göra? Hoppas att det går att trolla fram dem? Jag tror att en mer framgångsrik väg är att fundera över vad som kan göras så att fler kan fungera i yrket. Människor får nämligen inga superkrafter bara för att det vore enklare så.

    SvaraRadera

  5. I skoldebatten hyllar de flesta lärarna (främst de egna, förstås). Men jag tror att lärarna lever så avskilda från samhället i sina jobb så att all insyn och kritik tas mycket illa upp.
    Jag vill också att fler ska kunna fungera i yrket. Det bästa är att ställa högre krav vid intag till lärarutbildningen och bredda och fördjupa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan bara hälsa dig välkommen till verkligheten Bertil! Ring till första bästa skola i ditt närområde och erbjud dina kunskaper och djupa insikter. För du verkar vara av det rätta virket och tycks sjuda av iver att förmedla kunskap åt den kommande generationen. Varför inte rigga upp en kamera i klassrummet så att vi jubelidioter kan följa Dig i realtid. Jag ser fram emot denna fortbildning!

      Jan Forsman

      Radera
    2. Nej, man ska inte imitera andra. Där tar du helt fel, Jan. Man ska själv komma fram till en egen god lärarroll.

      Radera
    3. Äh! Försök inte slingra dig nu. Du menar att din egen lärargärning har varit förgäves då det inte går att lära sig något av någon annan? Anmärkningsvärt!

      Radera
    4. Nej,jag har inspirerats av andra och sedan varit mig själv så mycket som möjligt i min lärarroll. Har du varit en imitatör?

      Radera
    5. Då är väl bara att börja inspirera då! Är du rädd för att det kommer ut en massa törestadskopior på skolfronten? Det måste väl ändå vara en fjäder i hatten om så vore fallet. Ursäkta mig men jag tror att du försöker bara skyla över din ignorans med vanlig simpel arrogans. Lite beklämmande med tanke på att du utger dig för att vara fil. dr i psykologi. Så om du nu är seriös så lyder du min uppmaning att ta kontakt med närmaste skola och erbjuda dina insikter...:)

      Radera

    6. Om du träder ut ur anonymitetens skuggtillvaro och visar på vad du har åstadkommit så ska jag göra detsamma.

      Radera
    7. Har varit lärare tillräckligt länge för att skilja på de som kan och inte kan. Tyvärr har de som inte kan fått för stort inflytande över skoldebatten. Reaktionen när dessa "experter" pressas på konkreta exempel är alltid densamma. Du har ju tyckt till och häcklat lärarkåren under en tid så då kan det vara på sin plats att du kommer med några konkreta lösningar och goda exempel. Med andra ord borde du vara lite mera pedagogisk.

      Jan Forsman

      Radera
    8. En vanlig attityd bland lärare är just att de "kan". Det är faktiskt lärare som har det största inflytandet på skolans resultat. När elevernas resultat är undermåliga måste ju även lärare ifrågasättas. Du vill att vi ska vara konkreta? OK, tycker du att skolan är bra och att lärarna fungerar väl?
      När du svarat på den frågan ska jag svara. För övrigt finns svaret redan i alla mina blogginlägg. Läs dem i stället så för du utförligare svar.

      Radera
    9. Rimligtvis borde väl de som bedriver en verksamhet anse sig som kunniga inom sitt område. Vore ju märkligt om inte lärare kunde sitt eget område medan de som inte syns till på verkstadsgolvet på något förunderligt vis kan! Naturligtvis bör och ska lärare kunna vara utsatta för granskning och kritik men problemet är att det stora flertalet som kritiserar skolan gör det mer efter vad de tror och inte vad de faktiskt vet. Alltför ofta är det i svepande ordalag och kategoriskt. Ett exempel på det är din inledande mening " En vanlig attityd bland lärare är just de "kan" " Därefter blir du grötmyndig och nämner något som är en självklarhet för oss lärare. Ja, vi är övertygade om att vi faktiskt kan göra skillnad. Varför skulle vi annars vilja arbeta med barn och ungdomar om inte vi tror att vår närvaro har någon påverkan?

      Men i den bästa världar så har alla barn samma förutsättningar oavsett bakgrund, eller hur?. I den bästa världar så har alla barn lika rättigheter och i den allra bästa av alla världar så har alla lärare de allra bästa förutsättningarna att utföra sitt arbete, inte sant?

      Men om du lämnar elfenbenstornet med den vidunderliga utsikten och landar på marken så kommer du upptäcka att den faktiska verkligheten är så mycket gråare. Du kommer att upptäcka att det saknas både det ena och det andra. Du kommer på många skolor stöta på lärare som inte har examina, och har de det så kanske de undervisar i andra ämnen än de är utbildade för. Du kommer att upptäcka att på den obligatoriska europakartan så existerar fortfarande Sovjetunionen och vissa håll kan du fortfarande skriva på svarta tavlan som på den gamla goda tiden. Dessutom kommer du att upptäcka att på vissa skolor så har många elever uppenbara bekymmer att förstå vardagssvenska och därtill kommer du att upptäcka att en hel del barn har uppenbara problem med att visa vanligt hyfs.Lägg även till de som har fått olika diagnoser. När du har avstyrt bråk, agerat hobbyförälder, varit sjukvårdare och terapeut kan du äntligen ta itu med din verkliga uppgift, undervisning,men så ringer en upprörd förälder som vill veta ALLT. Då kanske klockan visar 22.30 och nästa dag så ska du hoppa upp och vara glad för att du får möta dessa underbara om än lite yviga barn.

      Men om du händelsevis råkar reagera sunt mot den fruktansvärda arbetsmiljö som råder på många skolor så får du veta att du prioriterar fel, att du inte kan handskas med elever och att det är ditt förbannade fel att inte alla elever når målen. Däremot är det aldrig elevens fel om han struntar i att göra läxorna eller om han aldrig kommer i tid till lektionerna eller om han har med sig basmaterialet för att kunna genomföra en lektion. Påtalar du detta för elevens föräldrar så kan du med stor sannolikhet vänta dig ett möte där det hela går ut på att DU har problem. Kommentarer i stil med att Du inte gör lektionerna tillräckligt intressanta eller Du är inte tillräckligt lyhörd för Kalles oanade begåvning kan du vänta dig. DU har med andra ord KRÄNKT Kalle till den milda grad att Du måste vara en OND människa. När äntligen kommer hem efter mötet med ännu ett åtgärdsprogram i väskan så slår du på teven och får ännu en gång veta hur usel DU och dina kollegor är för de har inte kan förhindra mobbning bland skolelever på deras fritid.

      Om Du Bertil har den ringaste aning om de förutsättningar som många lärare har för att utföra ett gott arbete så skulle du nog skämmas över den ignorans du uppvisar med dina inlägg. Återigen manar jag dig att råda bot på din okunskap genom att erbjuda dina tjänster. Varför inte prova på att hoppa in som vikarie? De behöver män av det rätta virket i havet av kvinnor. Lycka till!

      Med vänliga hälsningar

      Jan Forsman

      Radera
    10. Självklart Jan, är det lärare som jobbat i Eslöv eller Pajala
      (osv..) som är bäst på att veta hur det står till i Skolsverige.

      Radera
    11. Jag vet att vi vet bättre än gemene man. Precis som varje enskild polisman förmodligen vet mycket bättre om polisyrket än vi som inte är poliser. Är det så konstigt, eller är det? Men Du kanske kan det också?Varför har inte Utbildningsdepartementet knacka på hos dig?

      Radera
  6. Om lärarnas ansvar och attitydförändringar har jag/vi skrivit mycket om och det är bara att söka under olika rubriker.

    Om temat handlar om det som frågan indikerar, är svaret nej. Och detta nej är giltigt för samtliga yrkeskategorier (Bertil, du har väl bra insyn med tanke på din fd. lärarroll).

    Lärargruppen har de senaste fem åren blivit utsatt för både berättigad kritik och icke berättigad sådan, men att kvalificera denna grupp (som vi tillhör) som kritikneutraliserad är inte verklighetsförankrat.

    Alla dessa individer som lämnar läraryrket utgör ej en homogen grupp och det finns inte heller en orsak som dominerar deras beslut. En del avstår på grund av de många krav som ställs och inte de höga krav (som borde ställas), en del på grund av bristande karriärutsikter, en del på grund av en alldeles för sänkt visions- och ambitionsnivå, intressekonflikter, vardagliga kommunikationspåfrestningar osv.

    Med utgångspunkt i de förutsättningar som beskrivs i anonymens inlägg finner jag inte något paradoxalt med att någon bestämmer sig för att hoppa av. Men detta görs inte på grund av att han/hon inte klarar uppgifterna utan snarare på grund av uppgifternas rimlighetsgrad (i detta sammanhang).

    PS: Mer om lärarnas (och andra gruppers) ansvar, se. ”Är lärarna fantastiska? - Ansvar i skolan: Lärarnas, rektors eller SKL:s - När blir skolan bättre?

    konstantin meleounis

    SvaraRadera
  7. Men det förutsätter att fler högpresterande kan tänka sig läraryrket. Det är inte där vi är. Hur lärarutbildningen ser ut spelar ju ingen roll om de som skulle klara av kraven inte vill gå den. Där är attityderna till läraryrket ett problem. Det finns helt enkelt enklare och mer lukrativa yrken att ägna sig åt än läraryrket. Ju mer "skit" läraryrket får ta i medierna, desto mindre lockande ter det sig förstås att frivilligt försätta sig i situationen att drabbas av ett liknande drev för egen del, när man kan ägna sig åt annat. Därför blir det ett samhällsproblem när en yrkeskår som inte kan undvaras skrivs ner med generaliseringar över hela lärarkollektivet i det offentliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, du har delvis rätt. Det behövs en ordentlig omgörning av lärarutbildningen. Yrket är för viktigt för att man ska kunna släppa in svaga studenter. Breddningen bör ske genom att ämnesstudierna fördjupas, att metodtänkandet breddas och att det vetenskapliga tänkandet äntligen förs in i lärarutbildningen. Då skulle det nog locka fler studenter. Detta är naturligtvis ett arbete på längre sikt så under ett bra tag till för vi finna oss i att ha lågpresterande lärare ute i skolorna.

      Radera
    2. När jobbade du på lärarutbildningen Bertil. Jag söker i minnet och har gjort en längre tid, men jag har aldrig under mina 14 år på LHS och SU, hört talas om dig.

      På vilken institution befann du dig? På IOL, SKL eller UKL?
      Vem var rektor Eskil Franck eller Ingrid Carlgren?

      Det skulle hjälpa mig att förstå varifrån dina erfarenheter kommer? Det såg lite olika ut.

      Radera
    3. Jag har jobbat med blivande lärare i psykologi i närmare trettio år. Samarbetet med LHS (och senare SU:s lärarutbildning) har varit livligt mellan 1985 och 2007.
      Franck och Carlgren var rektorer under mesta tiden.

      Radera
    4. Jag talar om kunskap om skolan i Sverige i stort. Där känner läraren sin lilla detalj och blir alltmer insnärjd i det lokala. Känner du till ordet överblick?

      Radera