fredag 2 september 2011

Skolan och pedagogisk forskning

Pedagogisk forskning handlar i stor utsträckning om medvetenhet och förståelse av ting, upplevelser av företeelser och data samlas ofta in genom iakttagelser, intervjuer och i vissa fall enkäter. Sammanställningen av resultaten i en avhandling i pedagogik från i år ser ut så här:

Den typiske fysikläraren värdesätter utbildning och högaktar fysikvetenskapen. Han undervisar traditionellt genom en fysikbok, beskriver grundläggande fysikbegrepp och samband samt vägleder genom beräkningar. Den typiske fysikläraren framhåller visserligen allmänbildning och att fysikkunskaper ska sättas i sammanhang men undervisar inte så. En efterföljande klusteranalys resulterar i tre olika fysiklärartyper avseende synsätt, val av ämnesinnehåll och undervisningsstrategier. Typernas habitus rekonstrueras varvid förklaringar till undervisningsstrategier kan skönjas. Resultatet visar hur de konstruerade lärartypernas bakgrund och livsmönster spelar roll för undervisningsval. Avhandlingens slutsats är att lärare och blivande lärare bör reflektera över sin ”ryggsäck”; vad som finns med i form av erfarenheter och livsupplevelser som bidrar till ställningstaganden och strategier. Om man vördsamt värdesätter eller tryggt trotsar … fysiktraditionen.

Susanne Engström: ”Att vördsamt värdesätta eller tryggt trotsa; gymnasiefysiken, undervisningstraditioner och fysiklärares olika strategier för energiundervisning” Mälardalens högskola, 2011.

Den kvinnliga författaren förutsätter att fysikläraren är en man och det hon redovisar är nära nog självklarheter. Frågan är vad i dag aktiva fysiklärare kan lära sig av den blivande doktorns arbete. Indelningen i tre lärartyper är till förväxling likt de förenklande grupperingar som brukar göras av t.ex. ledartyper. Det är ju faktiskt så att dessa förenklingar en gång i tiden kom till för att verkligen pedagogiskt förenkla, nu används de som om de vore en sanning.
Författaren uppger tre handledare för arbetet på minst docentnivå.

När man tittar igenom vad avhandlingarna i pedagogik behandlar blir man besviken. För aktiva lärare finns inte mycket att hämta. Studierna är nästan aldrig hypotesprövande eller utvärderande utan visar bara på förståelseaspekter av lärandeprocessen. Pedagogik har blivit något inåtvänt som allt mer glider iväg från skolans värld. Det är svårt att förstå hur saker och ting har kunnat gå så snett. Jag tror att mycket hänger på den rikliga förekomsten av pedagogikprofessorer som inte vårdar sitt ämne. De har sin anställningstrygghet och har inte längre lust att utveckla sitt ämne eller att verklighetsanpassa det.

Pedagogikämnets kris är bara en del av det större problemträsk som svensk universitetsvärld är inne i. Jag ska upp detta mer omfattande ämne i kommande inlägg.




6 kommentarer:

  1. I ditt blogginlägg drar du långtgående slutsatser utifrån ett enda redovisat exempel. Möjligen har du fler, men det framgår inte.

    Om du redovisar en undersökning av ett större antal och kommer fram till samma resultat blir det intressant att diskutera det.

    Alla avhandlingar är naturligtvis inte mästerverk. De flesta inte och ofta handlar det om att bekräfta tidigare forskning.

    Har inte någon uppfattning av att pedagogikämnet är i kris. Men självklart beror det på hur man närmar sig det och också förmedlar om det till andra om man kan se det som kris eller inte. Pedagogik är ett alldeles för stort ämne med många olika perspektiv, för att kunna generaliseras vara i kris utifrån enstaka exempel.

    SvaraRadera
  2. Jag har förut recenserat avhandlingar och pedagogiska artiklar/avhandlingar på nätet och här på bloggen. Jag har satt mig in i frågan rätt rejält. Jag skulle vilja säga att denna avhandling inte tillhör de sämsta. Men jag hade ju inte möjlighet att ta med mer än ett exempel här. Det är ett felaktigt synsätt att pedagogik är ett stort ämne om man ser till avhandlingarna. Metoder och magra resultat talar snarare för ett smalt och ointressant ämne.

    SvaraRadera
  3. Om du menar avhandlingar som handlar enbart om undervisningen i klassrummet, kanske det är ett smalt ämne.

    Men didaktik är ju inte pedagogik och det ämnet innehåller pedagogisk sociologi, pedagogikhistoria, pedagogisk filosofi, samt pedagogisk psykologi. Utbildningsområdet innehåller utbildningsociologi, utbildningshistoria och så vidare.

    Lärande är inte heller något smalt område. Eftersom det inte endast handlar om en typ av lärande, dvs. det som sker i ett klassrum av ett speciellt kunskapsstoff.

    När du talar om pedagogik, vad är det du fokuserar på? Är det möjligen ämnesdidaktiken?

    SvaraRadera
  4. Det jag talar om är det som förekommer på pedagogiska institutioner. Där kan i och för det mesta ske, men det som syns i avhandlingarna är inte så rikt.

    SvaraRadera
  5. Okey, jag tror dig. Men vad är det du förväntar dig skall komma ur de avhandlingar som skrivs på pedagogiska institutioner? Revolutionära upptäckter, bekräftande av tidigare forskning eller forskning som bekräftar praktiken och forskar om det som den anser är viktig forskning? Eller är det själva sättet att forska på - att den inte följer det traditionella sättet?

    Intressant diskussion det här!

    Få mig att förstå varför det efterlyses en speciell typ av forskning och att all annan inte anses tillföra något som helst av värde?! Få mig att förstå varför det skall vara så snävt.

    SvaraRadera
  6. Lite handfasta resultat som kan ge tips åt yrkesverksamma lärare. Utvärderingar av metodval, etc. Lika illa här som inom socialt arbete, ingen
    önskan att vara riktigt praktikernära.

    SvaraRadera