Kritiker av skolans värld anklagas ofta för att vara
oinsatta eller rentav okunniga om vad de uttalar sig om. De som säger detta
hänvisar till sin egen erfarenhet som lärare och har inget mycket till övers
för de utomståendes synpunkter. Givetvis görs undantag när åsikterna är
positiva, vilket ju egentligen är märkligt
Det här är ju i sig en intressant fråga: Blir man bättre på
att bedöma en verklighet som man själv är en daglig del av? Har man en korrekt
bild av helheten genom att mycket väl känna till en liten del? Dessa frågor är
verkligen värda att ställa och har stor relevans i många viktiga
samhällsfrågor.
Jag handledde en gång några studenter som skrev om ekonomers
förutsägelser. Ekonomerna kom antingen från fackföreningsvärlden eller från
arbetsgivarsidan. Överlag fanns en stor samstämmighet mellan ekonomerna på ömse
sidor. Men förutsägelserna var olika och stämde väl med den egna ideologiska kompassen. Den
kunskap man hade om området användes alltså för att, mer eller mindre medvetet,
styra prognoserna i enlighet med den rådande normen..
Jag tror samma gäller yrkesverksamma lärare. De har
investerat tid, pengar och intresse i en utbildning och i ett yrke som de
blivit alltmer ett med. De erfarenheter man får som enskild lärare är ganska
inskränkta i tid och rum och ger inte utrymme för övergripande slutsatser om
hela skolfältet. De hörsägner man får ta del av från kolleger inpassas enkelt i
det egna tankemönstret i enligt med den mänskliga naturens sätt att förvalta
information. En allmän yrkesgemenskap växer fram trots att det mesta av
vardagen egentligen delas med ganska få kolleger.
För en utomstående kan det på vissa sätt vara lättare att
smälta samman en mängd information från olika håll till en helhet, eftersom man
då inte är så emotionellt involverad.
Låt oss därför inte beskylla någon för bristande kunskaper
eller insikt utan att ha belägg eller utan att argumentera för åsikten. Att
kalla allmän kritik av lärare för påhopp och lärarförakt är i sig föraktfullt
och avvisande och visar just upp den benhårda kårandan i hela sin glans. Genom
att kasta ut ordet lärarförakt efter kritiker av skolans värld så har man
egentligen tagit ställning för att kritiken är utan tyngd och kan negligeras.
Det är inte så väl formulerat av en yrkeskår som förmodas lära ut kritiskt
tänkande till det växande släktet.
