De apdjur som står oss mycket nära rent evolutionsmässigt lever ofta i grupper, som är strikt hierarkiska. Det finns efter kraftmätningar en stark hanne kvar, som helt behärskar födan, honorna och sina konkurrenter. Det är visat att nya ledarhannar får förändringar i balansen i hjärnans transmittorsubstanssystem, just som en konsekvens av sin upphöjelse. Den nye ledaren brukar gå runt till sina undersåtar och blänga dem i ögonen och meningen är då att dessa ska visa sin underdåninghet genom att visa sina tänder i vad som skulle kunna uppfattas som ett förläget leende.
Den mycket tidiga Homo Sapiens levde också länge i grupper, som säkerligen hade sin strikta över- och underordning. Förmodlingen var det av stor betydelse för överlevnaden att hierarkierna bibehölls. Inre strider inom en grupp gjorde den till ett lättare byte för fiender och rovdjur. Än i dag så upprätthåller människor en mycket strikt rangordning i kriser och krig.
Vi ser mycket tydliga spår av detta i vår värld. Känslan för över/underordning väcks gradvis under barn- och ungdomsår för att blomma ut runt myndighetsåldern. Ungdomar får då en aning om livets realiteter, och det är då de flesta s.k. sociala fobier debuterar. Med sociala fobier avses en mer eller mindre uttalad oförmåga (med åtföljande ångest och förlägenhet) att stå ut med andras blickar på t.ex. tunnelbanan eller vid måltider med många församlade. Detta anses av forskare (t.ex. psykologiprofessor em. Arne Öhman, Uppsala universitet) vara en genetisk rest från vår tidiga hierarkiska tid (jämför apdjurens undersåtars förlägna leende ovan).
Men man kan väl säga att samhället i stort har gått från ett hierarkiskt ideal mot ett mer jämlikt samhälle. Hövdingarnas och de maktfullkomliga kungarnas tid är förbi, men vi ser fortfarande tecken på ett kvardröjande hierarkiskt, elitistiskt tänkande i vår tid. Våra överbetalda pampar inom olika samhällssfärer utgör en grav överskattning av betydelsen av att vara herre på täppan. Ledarskapskurser florerar, där man tävlar om att ge råd till både blivande och nuvarande ledare. Sällan ser man liknande råd till medarbetare. När ett företag eller en organisation råkar ut för en
skandal av något slag så får ofta chefen bära hundhuvudet. Han får bära hela ansvaret. Allt detta kan ses som en primitiv rest från vårt förflutna hierarkiska tänkande, där all makt fanns i toppen.
Ett annat symboliskt fenomen framstår också i all sin anakronism; kungadömet. Vad är det annat än ytterligare en rest av ett i stora drag
övervunnet skede i historien. Vi anser oss leva i en demokrati men
finner oss i att den ledande gestalten måste vara kommen av rätt blod. En blodsmystik och ett hierakisk arv som tidens tand håller på att nöta sönder.
OBS! Läs debatten om Gustav Vasa och monarkin på Morricas blogg:
http://curiousheathen.wordpress.com/2011/06/06/gustav-vasa-pa-gott-och-ont/
Den mycket tidiga Homo Sapiens levde också länge i grupper, som säkerligen hade sin strikta över- och underordning. Förmodlingen var det av stor betydelse för överlevnaden att hierarkierna bibehölls. Inre strider inom en grupp gjorde den till ett lättare byte för fiender och rovdjur. Än i dag så upprätthåller människor en mycket strikt rangordning i kriser och krig.
Vi ser mycket tydliga spår av detta i vår värld. Känslan för över/underordning väcks gradvis under barn- och ungdomsår för att blomma ut runt myndighetsåldern. Ungdomar får då en aning om livets realiteter, och det är då de flesta s.k. sociala fobier debuterar. Med sociala fobier avses en mer eller mindre uttalad oförmåga (med åtföljande ångest och förlägenhet) att stå ut med andras blickar på t.ex. tunnelbanan eller vid måltider med många församlade. Detta anses av forskare (t.ex. psykologiprofessor em. Arne Öhman, Uppsala universitet) vara en genetisk rest från vår tidiga hierarkiska tid (jämför apdjurens undersåtars förlägna leende ovan).
Men man kan väl säga att samhället i stort har gått från ett hierarkiskt ideal mot ett mer jämlikt samhälle. Hövdingarnas och de maktfullkomliga kungarnas tid är förbi, men vi ser fortfarande tecken på ett kvardröjande hierarkiskt, elitistiskt tänkande i vår tid. Våra överbetalda pampar inom olika samhällssfärer utgör en grav överskattning av betydelsen av att vara herre på täppan. Ledarskapskurser florerar, där man tävlar om att ge råd till både blivande och nuvarande ledare. Sällan ser man liknande råd till medarbetare. När ett företag eller en organisation råkar ut för en
skandal av något slag så får ofta chefen bära hundhuvudet. Han får bära hela ansvaret. Allt detta kan ses som en primitiv rest från vårt förflutna hierarkiska tänkande, där all makt fanns i toppen.
Ett annat symboliskt fenomen framstår också i all sin anakronism; kungadömet. Vad är det annat än ytterligare en rest av ett i stora drag
övervunnet skede i historien. Vi anser oss leva i en demokrati men
finner oss i att den ledande gestalten måste vara kommen av rätt blod. En blodsmystik och ett hierakisk arv som tidens tand håller på att nöta sönder.
OBS! Läs debatten om Gustav Vasa och monarkin på Morricas blogg:
http://curiousheathen.wordpress.com/2011/06/06/gustav-vasa-pa-gott-och-ont/
