De apdjur som står oss mycket nära rent evolutionsmässigt lever ofta i grupper, som är strikt hierarkiska. Det finns efter kraftmätningar en stark hanne kvar, som helt behärskar födan, honorna och sina konkurrenter. Det är visat att nya ledarhannar får förändringar i balansen i hjärnans transmittorsubstanssystem, just som en konsekvens av sin upphöjelse. Den nye ledaren brukar gå runt till sina undersåtar och blänga dem i ögonen och meningen är då att dessa ska visa sin underdåninghet genom att visa sina tänder i vad som skulle kunna uppfattas som ett förläget leende.
Den mycket tidiga Homo Sapiens levde också länge i grupper, som säkerligen hade sin strikta över- och underordning. Förmodlingen var det av stor betydelse för överlevnaden att hierarkierna bibehölls. Inre strider inom en grupp gjorde den till ett lättare byte för fiender och rovdjur. Än i dag så upprätthåller människor en mycket strikt rangordning i kriser och krig.
Vi ser mycket tydliga spår av detta i vår värld. Känslan för över/underordning väcks gradvis under barn- och ungdomsår för att blomma ut runt myndighetsåldern. Ungdomar får då en aning om livets realiteter, och det är då de flesta s.k. sociala fobier debuterar. Med sociala fobier avses en mer eller mindre uttalad oförmåga (med åtföljande ångest och förlägenhet) att stå ut med andras blickar på t.ex. tunnelbanan eller vid måltider med många församlade. Detta anses av forskare (t.ex. psykologiprofessor em. Arne Öhman, Uppsala universitet) vara en genetisk rest från vår tidiga hierarkiska tid (jämför apdjurens undersåtars förlägna leende ovan).
Men man kan väl säga att samhället i stort har gått från ett hierarkiskt ideal mot ett mer jämlikt samhälle. Hövdingarnas och de maktfullkomliga kungarnas tid är förbi, men vi ser fortfarande tecken på ett kvardröjande hierarkiskt, elitistiskt tänkande i vår tid. Våra överbetalda pampar inom olika samhällssfärer utgör en grav överskattning av betydelsen av att vara herre på täppan. Ledarskapskurser florerar, där man tävlar om att ge råd till både blivande och nuvarande ledare. Sällan ser man liknande råd till medarbetare. När ett företag eller en organisation råkar ut för en
skandal av något slag så får ofta chefen bära hundhuvudet. Han får bära hela ansvaret. Allt detta kan ses som en primitiv rest från vårt förflutna hierarkiska tänkande, där all makt fanns i toppen.
Ett annat symboliskt fenomen framstår också i all sin anakronism; kungadömet. Vad är det annat än ytterligare en rest av ett i stora drag
övervunnet skede i historien. Vi anser oss leva i en demokrati men
finner oss i att den ledande gestalten måste vara kommen av rätt blod. En blodsmystik och ett hierakisk arv som tidens tand håller på att nöta sönder.
OBS! Läs debatten om Gustav Vasa och monarkin på Morricas blogg:
http://curiousheathen.wordpress.com/2011/06/06/gustav-vasa-pa-gott-och-ont/
Den mycket tidiga Homo Sapiens levde också länge i grupper, som säkerligen hade sin strikta över- och underordning. Förmodlingen var det av stor betydelse för överlevnaden att hierarkierna bibehölls. Inre strider inom en grupp gjorde den till ett lättare byte för fiender och rovdjur. Än i dag så upprätthåller människor en mycket strikt rangordning i kriser och krig.
Vi ser mycket tydliga spår av detta i vår värld. Känslan för över/underordning väcks gradvis under barn- och ungdomsår för att blomma ut runt myndighetsåldern. Ungdomar får då en aning om livets realiteter, och det är då de flesta s.k. sociala fobier debuterar. Med sociala fobier avses en mer eller mindre uttalad oförmåga (med åtföljande ångest och förlägenhet) att stå ut med andras blickar på t.ex. tunnelbanan eller vid måltider med många församlade. Detta anses av forskare (t.ex. psykologiprofessor em. Arne Öhman, Uppsala universitet) vara en genetisk rest från vår tidiga hierarkiska tid (jämför apdjurens undersåtars förlägna leende ovan).
Men man kan väl säga att samhället i stort har gått från ett hierarkiskt ideal mot ett mer jämlikt samhälle. Hövdingarnas och de maktfullkomliga kungarnas tid är förbi, men vi ser fortfarande tecken på ett kvardröjande hierarkiskt, elitistiskt tänkande i vår tid. Våra överbetalda pampar inom olika samhällssfärer utgör en grav överskattning av betydelsen av att vara herre på täppan. Ledarskapskurser florerar, där man tävlar om att ge råd till både blivande och nuvarande ledare. Sällan ser man liknande råd till medarbetare. När ett företag eller en organisation råkar ut för en
skandal av något slag så får ofta chefen bära hundhuvudet. Han får bära hela ansvaret. Allt detta kan ses som en primitiv rest från vårt förflutna hierarkiska tänkande, där all makt fanns i toppen.
Ett annat symboliskt fenomen framstår också i all sin anakronism; kungadömet. Vad är det annat än ytterligare en rest av ett i stora drag
övervunnet skede i historien. Vi anser oss leva i en demokrati men
finner oss i att den ledande gestalten måste vara kommen av rätt blod. En blodsmystik och ett hierakisk arv som tidens tand håller på att nöta sönder.
OBS! Läs debatten om Gustav Vasa och monarkin på Morricas blogg:
http://curiousheathen.wordpress.com/2011/06/06/gustav-vasa-pa-gott-och-ont/
Hmmm, jämlikhet nu, chefen får bära hundhuvudet, ... jag undrar om du inte är lite väl optimistisk om förändringarna i vår värld. Det känns ganska tydligt som att chefen seglar iväg med en fällskärm medan medarbetarna utsätts för stålbadet som har mindre mysiga konsekvenser för dem. När en dokussåpakändis får uttala sig om skolan och får mer genomslag än de flesta lärare så undrar om det inte bara är en förflyttning av makt det handlar om. Är inte anakronismen monarki bara en kvarvarande påminnelse om att maktstruktrukturer fortfarande finns trots att de ser annorlunda ut.
SvaraRaderaJag ställer frågan om vi inte ska acceptera att ministrar har mer makt än vem som helst och att det finns maktskillnader och istället fokusera på om exempelvis alllmänt kunnande och erfarenhet, är bra grunder för att ge någon mer makt medan såpaerfarenheter och fotbollskunnande är mindre bra kriterier.
Jag förstår vad du menar men vidhåller likväl att dagens klistriga upptagenhet med ledarskap och pyramider är ett arv som vi bör göra oss av med.
SvaraRaderaDet är möjligt att jag är för optimistisk, men det gäller i så fall rent tidsmässigt. Men att kungen är en anakronism håller du väl med om?
Och att blotta faktum att han finns kvar borgar för en mer borgerlig värld.