VETENSKAPENS SPRÅK OCH LEKTORER I SVENSKA SKOLOR

I den engelska sammanfattningen till en svensk licentiatavhandling i pedagogik kan följande läsas:

”The empirical results show how the way of experiencing a specific task plays a decisive roll for the type of manifested critical thinking, made possible in relation to the specific task. A more complex way of experiencing the task can be linked to a more complex manifestation of critical thinking in relation to the task. A less complex way of experiencing the task can be linked to a less complex manifestation of critical thinking in relation to the task. The study also suggests how these empirical results can be used in a pedagogical situation in order to enhance students manifested critical thinking in civics. Concerning the more overarching aim the study strongly points to a further use of the phenomenographic perspective when conducting research on students manifested critical thinking.”

Var och en får tolka orden på sitt sätt. Avhandlingen kan ses som typisk för sitt område på flera sätt. För det första är det den här typen av avhandlingar som ska utgöra examinationsbasen för framtida lektorer i gymnasieskolan. Frågan som uppstår är då om den typ av förfinade, begränsade kunskaper, som framkommer ur dessa slags arbeten, kan vara till någon hjälp för verksamma lärare. Dessutom kommer avhandlingar av detta slag oftast från en tradition, som står den postmoderna idéströmningen nära, vilket innebär att det inte skulle finns några allmänna sanningar alls, bara lokala eller tidsbundna tolkningar av något slag. Detta är en kuriositet i sig.

Ska lärare i skolan forska och ska någon forskning om skolvärlden utföras måste den nog utformas på ett mer stringent och problemorienterat sätt och gärna besvara en angelägen frågeställning från lärarhåll. Dessutom bör inte metoderna avgränsas till de enbart kvalitativa, där mer eller mindre fria tolkningar av resultaten kan göras, alldeles oavsett vilka fina namn metoderna har.

De statistiska metoder som ofta kan ge stadga och förklaringsvärde åt resultaten undviks gärna i avhandlingar inom pedagogik och didaktik. Jag tror att det har att göra med två saker:
En oförståelse inför statistik, och därför ett lätt förakt för och bristande kunskaper i ämnet.

När lektorat i gymnasieskolan i framtiden ska inrättas bör de ges till disputerade forskare, som bedrivit mer handfast, och därmed mindre esoterisk forskning.