Det är klart att den svenska sjukvården inte är problemfri. Om man som jag tillbringat tid på flera stora sjukhus blir man lite nyfiken på vissa förhållanden, som verkar oförklarliga men kanske inte är det.
En företeelse är mycket intressant på många sätt och det är hur luftigt det verkar vara kring provtagningar/undersökningar, som man förs till liggande i sin sjukhussäng. Ofta är det ingen patient före, ingen efter, men flera stycken i personalen är praktiska taget sysslolösa under provtagningen. Senast jag var inne för en större provtagning var det fyra personer i undersökningsrummet, läkaren kom bara in när själva provet skulle tas. Allt var förberett av en sköterska som tvättade, en annan som ställde ordning apparaturen, en som närmast höll i handen och en som försökte få in någon bra station på FM. Eftersom något liknande inträffade åtminstone sex gånger av tio, misstänker jag att fler än jag råkat ut för denna långsamhetskultur, som förefaller sitta i väggarna.
Vad säger ni? Känner ni igen er?
En annan mystisk företeelse som det tog ett tag för mig att lista ut orsaken till, är varför personalen ofta aldrig dyker upp i sjuksalen, fast de själva lovat det. Det senare beror, gissar jag, på att man i varje stund tänker på och hjälper någon patient. Innan man började hjälpa denna patient, hade man lovat ett antal andra patienter att komma strax. När man ställdes inför den vänliga frågan varför man aldrig kom, blev svaret nästan alltid: ”Jo, jag hade ju andra att ta hand om”.
Alltså var upplevelsen för den enskilda personalen att hon/han ständigt hjälpte någon, men de som glömdes förblev glömda. Låter kanske märkligt men så var det.
Hierarkin inom sjukvården märks mycket tydligt. Läkarna är ofta helt osynliga, förutom snabba blixtbesök. Den gamla tidens rond, då läkarna gick omkring bland patienterna på salarna och talade och t.o.m. rörde vid dem, har ersatts med sittningar i slutna rum med journaler och informella samtal där patienterna är helt utestängda.
Fyra gånger senast gången lovade olika läkare ringa hem till mig. Vad tror ni hände?
Vad har ni själva för erfarenheter av vården på sjukhus?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar