Lärarutbildning - inte mer än en inbillning!

Jag arbetade själv lite med ämnesdelen av lärutbildningen  för ett par åt sedan. Det är för väl att den ska förändras!
I Stockholm var utbildningen rena kaoset både vad gäller undervisning och administration. De elever vi fick till vår institution kunde ofta knappt skriva ordentligt eller stava. Läget var (och är alltjämt troligen) rent tragiskt och förskräckande. I tv-programmet om 9A kan man se lite av den problematik detta har lätt till.

Inställningen till problemen var hos de flesta lärarutbildare avståndstagande och man menade i stället att vi hade en av världens bästa skolor! Jag frågade en gång en lärare inom utbildningen hur han såg på att de blivande lärarna ofta inte kunde stava rätt. Han svarade att det väl inte var så viktigt...."det lär dom sig med åren...". När jag påpekade att även meningsbyggnaden allt för ofta var obegriplig, menade han att det väl inte var något  att fästa sig vid. Vid anklagelser om flum i utbildningen låtsades lärare inte förstå vad flum var, utan menade att det bästa för eleverna var att själva, i grupp, ta reda på det de behövde veta!

I Stockholm ledde detta till att Lärarhögskolan lades ner och gick upp i Stockholms universitet, vilket var myndigheternas svar på alla signaler om missförhållanden inom utbildningen.

De studenter som nu alltför lätt glider igenom lärarutbildningen kommer att få det svårt ute i skolvärlden - av flera skäl.
Kravnivån är så låg att många av dem kommer att kunna slås på fingrarna av kunniga gymmasieelever, vilket ju knappast är bra för någon och minst av allt för självkänslan eller lärarens ställning i klassrummet.

Jag önskar att alla de som i hyllande ton visar sin uppskattning av en svenska skolmodellen borde studera skolan lite närmare. Den är att betrakta som en ren och skär krisbransch.

Man tycker att allt detta borde ha framgått redan i press och media, men vissa människor är så ideologiskt förblindade att de inte vill se verkligheten i ögonen.