När det bränner till hemma eller ute i världen så smyger svenskarna längs väggarna. Man vill vara med, men ändå inte. När libyer kämpar för bättre förhållanden i sitt land, hjälper Sverige till lite halvdant; svenska flygstyrkor över Libyen, ja; använda dem aktivt mot de mördande styrkorna, nej. Vi kan ju med våra dyra JAS-plan råka döda människor.. Vi håller oss alltså på en armslängds avstånd från kriget, om inte mer. Men med är vi. Humanitärt, som det då heter. Under tiden dör frihetskämpar.
Under andra världskriget skulle vi också skydda människor. Det gjorde vi genom att inte delta i stridshandlingarna, utan i stället hjälpte vi de mörka krafter som Hitlers anhang utgjorde. Vi släppte igenom stora tyska trupptransporter genom vårt järnvägsnät och bistod därmed aggressionen mot våra grannar. Neutrala var vi och alliansfria var vi och krigade gjorde vi inte. Men med var vi i alla fall, på något sätt. Vi överlevde men under tiden dog kamrater i våra grannländer.
När (s)-politikern Maj-Britt Theorin i dag åberopar vår kultur och vårt förflutna som ett land som inte varit i krig på snart 200 år, låter det som en prestation av vårt land att ha stått utanför. Tvärtom är det vårt sätt att aldrig göra något fullt ut, utan snarare låtsasmedverka som gör att vi nu sitter här med freden i vårt knä. Theorin sägare att Tyskland står utanför Libyenaktionen och därför borde Sverige också kunna göra det. Om alla resonerade så att andra ska göra det vi egentligen gemensamt skulle ha gjort – ja, då blir ingenting uträttat. Återigen stannar Sverige mitt i steget. Ingenting blir fullbordat.
Vi är inte med i NATO. Politikerna är oense om hur vi ska ställa oss till denna stora organisation. Men vi är en partner till NATO, samordnar våra stridskrafter på många sätt med organisationen. På så sätt är vi med, men samtidigt inte.
När prostitutionen ska bekämpas i landet gör man på likartade halvdana sätt. Man straffbelägger köp av sexuella tjänster men förklarar försäljning av desamma som straffria.
Vi stannar även här mitt i steget och i denna halvsnällistiska och ofullgångna insats blir insatsen till ett slag i luften! Bättre hade varit att låta bli att ge sig in på detta känsliga, ofta privata område och därmed skapa en svävande, oklar lagstiftning med obestämda ideologiska undertoner.
Vår behandling av invandrare fungerar på likartat sätt. Vi anser oss liberala i vår lagstiftning och minsta kritik av migrationspolitiken anses som kommen från Sverigedemokratiskt håll.
Vi utvisar folk som inte uppfyller de kriterier riksdagen har beslutat om, men när dessa i strid med myndighetsbeslut gömmer sig i landet erbjuder vi dem officiellt sjukvård och skolgång.
Återigen har snällismen och obenägenheten att agera konsekvent och logiskt fullt ut åter segrat.
Tydligare kan inte vår otydlighet bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar