Jag arbetade själv lite med ämnesdelen av lärutbildningen för ett par åt sedan. Det är för väl att den ska förändras!
I Stockholm var utbildningen rena kaoset både vad gäller undervisning och administration. De elever vi fick till vår institution kunde ofta knappt skriva ordentligt eller stava. Läget var (och är alltjämt troligen) rent tragiskt och förskräckande. I tv-programmet om 9A kan man se lite av den problematik detta har lätt till.
Inställningen till problemen var hos de flesta lärarutbildare avståndstagande och man menade i stället att vi hade en av världens bästa skolor! Jag frågade en gång en lärare inom utbildningen hur han såg på att de blivande lärarna ofta inte kunde stava rätt. Han svarade att det väl inte var så viktigt...."det lär dom sig med åren...". När jag påpekade att även meningsbyggnaden allt för ofta var obegriplig, menade han att det väl inte var något att fästa sig vid. Vid anklagelser om flum i utbildningen låtsades lärare inte förstå vad flum var, utan menade att det bästa för eleverna var att själva, i grupp, ta reda på det de behövde veta!
I Stockholm ledde detta till att Lärarhögskolan lades ner och gick upp i Stockholms universitet, vilket var myndigheternas svar på alla signaler om missförhållanden inom utbildningen.
De studenter som nu alltför lätt glider igenom lärarutbildningen kommer att få det svårt ute i skolvärlden - av flera skäl.
Kravnivån är så låg att många av dem kommer att kunna slås på fingrarna av kunniga gymmasieelever, vilket ju knappast är bra för någon och minst av allt för självkänslan eller lärarens ställning i klassrummet.
Jag önskar att alla de som i hyllande ton visar sin uppskattning av en svenska skolmodellen borde studera skolan lite närmare. Den är att betrakta som en ren och skär krisbransch.
Man tycker att allt detta borde ha framgått redan i press och media, men vissa människor är så ideologiskt förblindade att de inte vill se verkligheten i ögonen.
måndag 28 mars 2011
Också dessa jurister igen...!
I en åsiktsrik artikel i DN Debatt (19/3, 2011) skriver Claes Sandgren att nämndemännen urholkar förtroendet för rättsskipningen. Han inleder med fyra mål som exempel på detta. Vid närmare analys finner man att i inte mindre av tre av dessa fyra har nämndemän och domare tillsammans erövrat majoriteten i domstolen. Den eventuella kritik som skulle drabba nämndemännen bör här därför delas med de utbildade juristdomarna. Just dessa domar anförs dock av Sandgren som indikationer på hur nyckfullt det juridiska systemet är pga nämndemännens medverkan!
I sin artikel berör Sandgren också den intressanta aspekten att domare i högre instanser ingalunda är bättre på bevisvärdering än tingsrätterna. Om detta skulle vara sant innebär detta faktum i sig ett reellt undergrävande av allmänhetens förtroende för rättsystemets tillämpning. Detta har dock inte mycket med nämndemän att göra.
Syftet med nämndemannainstitutionen är att skapa insyn och ge vardagsmänniskans perspektiv på dömandet. Sandgren menar att detta numer sker genom medierna. Den insyn han menar gäller då uppenbarligen de yttre ofta dramatiserade skeendena kring uppmärksammade rättsprocesser som främst pressen excellerar i. De flesta domar tillkommer under rättens enskilda överläggning, där endast nämndemännen, domaren och en tingsnotarie medverkar. Tystnadsplikt vidlåder det som här sägs och ingen som helst insyn av något slag kan alltså ske. Det enda möjligheten till transparens utanför juristernas led är här nämndemännen.
Ska då nämndemännen avskaffas? Jag tycker inte det. Däremot skulle en hel del
kunna göras för att få bättre rättegångar till stånd. Som Sandgren själv föreslår kan vanliga felkällor till felaktiga domar avhjälpas genom att domarna fick bättre utbildning i psykologi för att bättre förstå allmänmänskliga svagheter när det t.ex. gäller att korrekt bedöma människors tillförlighet. Alltför mycket svepande och fördomsfulla omvärldssyner möter man ofta vid rättens slutna överläggningar, både från nämndemän och jurister.
Men har inte nämndemän några brister? Jo, det har de. Den förnämsta bristen är att det ofta saknas civilkurage att gå emot en alltför ofta auktoritär domare. Det är nämligen inte ovanligt att nämndemännen bara sitter som tysta vittnen till domarens uppvisning under det enskilda rådslaget inför domen. Och det är väl inte meningen? Men det är väl så det blir om Sandgren får som han vill?
I sin artikel berör Sandgren också den intressanta aspekten att domare i högre instanser ingalunda är bättre på bevisvärdering än tingsrätterna. Om detta skulle vara sant innebär detta faktum i sig ett reellt undergrävande av allmänhetens förtroende för rättsystemets tillämpning. Detta har dock inte mycket med nämndemän att göra.
Syftet med nämndemannainstitutionen är att skapa insyn och ge vardagsmänniskans perspektiv på dömandet. Sandgren menar att detta numer sker genom medierna. Den insyn han menar gäller då uppenbarligen de yttre ofta dramatiserade skeendena kring uppmärksammade rättsprocesser som främst pressen excellerar i. De flesta domar tillkommer under rättens enskilda överläggning, där endast nämndemännen, domaren och en tingsnotarie medverkar. Tystnadsplikt vidlåder det som här sägs och ingen som helst insyn av något slag kan alltså ske. Det enda möjligheten till transparens utanför juristernas led är här nämndemännen.
Ska då nämndemännen avskaffas? Jag tycker inte det. Däremot skulle en hel del
kunna göras för att få bättre rättegångar till stånd. Som Sandgren själv föreslår kan vanliga felkällor till felaktiga domar avhjälpas genom att domarna fick bättre utbildning i psykologi för att bättre förstå allmänmänskliga svagheter när det t.ex. gäller att korrekt bedöma människors tillförlighet. Alltför mycket svepande och fördomsfulla omvärldssyner möter man ofta vid rättens slutna överläggningar, både från nämndemän och jurister.
Men har inte nämndemän några brister? Jo, det har de. Den förnämsta bristen är att det ofta saknas civilkurage att gå emot en alltför ofta auktoritär domare. Det är nämligen inte ovanligt att nämndemännen bara sitter som tysta vittnen till domarens uppvisning under det enskilda rådslaget inför domen. Och det är väl inte meningen? Men det är väl så det blir om Sandgren får som han vill?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)