Vårt känsloliv är viktigt. Varje dag har vi starka eller svaga upplevelser av emotioner. Ibland är upplevelserna så blandade att vi inte själva vet om summan av intrycken är positiv eller positiv, ibland är riktningen entydigt i en riktning. Vissa av känslorna brukar benämnas passioner. Dessa känslor är så starka och betvingande att vi tycker oss vara dess fångar eller inte längre oss själva. Vi säger att vi är ”utom oss av ilska, ”kär och galen” eller ”förblindad av svartsjuka” Vissa länders lagstiftning har tagit hänsyn till dessa passioners inverkan vid straffmätningen i samband med misshandelsbrott och mord, ´crime passionel´.
Ilska, eller vrede, är en vanligt förekommande känsla. Den finns i många skepnader, både i mildare och svårare grad, men efterföljs mycket sällan av aggressiva handlingar. Ilska kan betraktas som en moralisk emotion, i så måtto att den utlöses i samband med att man tycker att regler för beteenden eller andra sätt att vara har överträtts. Normbrott åtföljs sålunda ofta av ilska. De beteendenormer som överträds kan vara samhälleliga eller mer privata idéer om hur människor ska föra sig. Det förefaller som om subtilt visad ilska eller upprördhet i många fall återför den normbrytande in på den rätta vägen igen.
I en studie undersökte jag vad som provocerade pojkar och flickor (12, 15 och 18 år gamla) till ilska. Signifikanta skillnader observerades bara hos flickor. I allt mindre utsträckning var det specifika närstående vuxna som skapade ilska (syskon, föräldrar) hos dem, utan i stället lärare och människor i allmänhet. För pojkarna fanns liknande skillnader, men inte lika uttalade. Det verkar alltså inte oväntat som om flickor tidigare riktar sig ut mot omvärlden utanför hemmets väggar i sina relationer.
I de situationsbeskrivningar som pojkarna och flickorna gav av ilskeprovocerande händelser fanns en tydlig utvecklingstendens. I allt mindre grad satte de in sig själva som drabbade i situationerna. De blev så att säga mindre självupptagna och egocentriska och talade om upprördhet och ilska mer å andras vägnar och för principiella skäl.
En annan fråga rörde innehållet i de händelser som skapar ilska. Med en blandning av kvantitativa och kvalitativa tekniker fick jag fram följande typer av situationer som ger upphov till ilska:
Folk som vet bäst
Baktaleri, skvaller
Kränkningar
Tanklösa beteenden (här kunde man bli arg på sig själv!)
Hindras av andra människor att nå mål (frustration)
Tjat, gnäll, gnat
Fysiska trakasserier
Hindras av omständigheter att nå mål (frustration)
Ens tillhörigheter tas eller utnyttjas
En klassisk förklaring till aggressivt beteende och ilska har varit frustration. Här kommer den faktorn in i två typer av situationer. Med frustration avses här den psykologiska innebörden: ”att ha ett tydligt mål och hindras från att nå det”.
