Vi ska vara lyckliga som lever i en demokrati, sägs det alltsomoftast. Ordet demokrati och dess sammansättningar utgör s.k. honnörsord, som tas till i de mest skiftande sammanhang. Ibland kan en åsikt anses vara odemokratisk, ibland ett parti. Sedan något väl avfärdats som odemokratiskt kan vidare diskussion upphöra i demokratin Sverige..
Hitler kom till den direkta makten genom aktioner inom den parlamentariska demokratins ram. I t.ex. Algeriet försköts val till parlamentet och myndigheter och militär har försvårat för och utestängt segrande islamska partier, med svåra oroligheter som följd.
Begreppet demokrati ifrågasätts aldrig, och som honnörsord finner det alltid sin plats i både hyllande och, omvänt,pejorativa sammanhang. Spotta inte på demokratin, då får du bara dess hullingar i ansiktet! Partiernas kandidater till riksdagsval utses vanligen mycket slutet inom partierna. Merparten av dem som blir riksdagsmän efter ett val var det även före valet. En stor del av riksdagsledamöterna har som yrke av vara just representanter för folket. Blott i och med detta faktum är de inte representativa för folket. Begreppet folkvald blir genast litet solkigt.
I riksdagsvalen kan man i vart och ett av de tre valen bara rösta på ett parti, vilket innebär att man lägger sin röst för eller emot ett helt batteri av frågeställningar.
Den röst man avger kan efter valet tas till intäkt för att man stöder uppgörelser som innebär kompromisser av förslag man röstat på eller t.o.m. att vissa vallöften slopas. Talet om att varje röst är viktig, som ofta stolt deklareras i valtider, är minst sagt tveksamt.
Man skulle kunna hävda att den parlamentariska demokratin är en slags modell som ligger mellan herremannavälde och demokrati. Om vi till dagens politiska fält även lägger hela det ekonomiska så finner vi att där knappast existerar något folkstyre alls. utan där betyder pengar allt. Tillsammans med den kärna av riksdagspolitiker som nästan prenumererar på riksdagsmandaten utgör utgör de ekonomiska makthavarna en hopklibbad kärna av tyngande makt.
Fortfarande anses kungen stå högst i rang i vårt land. T.o.m. socialdemokraterna svävar på målet. Om kungen representerar något är det just denna nerklibbande maktkärna, inte folket i gemen.
Till sist är det så att riksdagsmännens utbildning lämnar mycket i övrigt att önska. Akademisk utbildning är visserligen inte allt men nog skulle man önska att fler riksdagsmän hade antingen studerat något ämne akdemiskt eller åtminstone varit i arbetslivet ett antal år innan de hamnar för gott i politiken.
Att sedan vara representant för andra under den största delen av livet
låter dessutom inte som ett representativt liv precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar