Vårt känsloliv är viktigt. Varje dag har vi starka eller svaga upplevelser av emotioner. Ibland är upplevelserna så blandade att vi inte själva vet om summan av intrycken är positiv eller positiv, ibland är riktningen entydigt i en riktning. Vissa av känslorna brukar benämnas passioner. Dessa känslor är så starka och betvingande att vi tycker oss vara dess fångar eller inte längre oss själva. Vi säger att vi är ”utom oss av ilska, ”kär och galen” eller ”förblindad av svartsjuka” Vissa länders lagstiftning har tagit hänsyn till dessa passioners inverkan vid straffmätningen i samband med misshandelsbrott och mord, ´crime passionel´.
Ilska, eller vrede, är en vanligt förekommande känsla. Den finns i många skepnader, både i mildare och svårare grad, men efterföljs mycket sällan av aggressiva handlingar. Ilska kan betraktas som en moralisk emotion, i så måtto att den utlöses i samband med att man tycker att regler för beteenden eller andra sätt att vara har överträtts. Normbrott åtföljs sålunda ofta av ilska. De beteendenormer som överträds kan vara samhälleliga eller mer privata idéer om hur människor ska föra sig. Det förefaller som om subtilt visad ilska eller upprördhet i många fall återför den normbrytande in på den rätta vägen igen.
I en studie undersökte jag vad som provocerade pojkar och flickor (12, 15 och 18 år gamla) till ilska. Signifikanta skillnader observerades bara hos flickor. I allt mindre utsträckning var det specifika närstående vuxna som skapade ilska (syskon, föräldrar) hos dem, utan i stället lärare och människor i allmänhet. För pojkarna fanns liknande skillnader, men inte lika uttalade. Det verkar alltså inte oväntat som om flickor tidigare riktar sig ut mot omvärlden utanför hemmets väggar i sina relationer.
I de situationsbeskrivningar som pojkarna och flickorna gav av ilskeprovocerande händelser fanns en tydlig utvecklingstendens. I allt mindre grad satte de in sig själva som drabbade i situationerna. De blev så att säga mindre självupptagna och egocentriska och talade om upprördhet och ilska mer å andras vägnar och för principiella skäl.
En annan fråga rörde innehållet i de händelser som skapar ilska. Med en blandning av kvantitativa och kvalitativa tekniker fick jag fram följande typer av situationer som ger upphov till ilska:
Folk som vet bäst
Baktaleri, skvaller
Kränkningar
Tanklösa beteenden (här kunde man bli arg på sig själv!)
Hindras av andra människor att nå mål (frustration)
Tjat, gnäll, gnat
Fysiska trakasserier
Hindras av omständigheter att nå mål (frustration)
Ens tillhörigheter tas eller utnyttjas
En klassisk förklaring till aggressivt beteende och ilska har varit frustration. Här kommer den faktorn in i två typer av situationer. Med frustration avses här den psykologiska innebörden: ”att ha ett tydligt mål och hindras från att nå det”.
Tack för ett intressant inlägg. Ser möjligheter att göra ett lektionsinnehåll av det. :)
SvaraRaderaJag instämmer med Helena.
SvaraRaderaMen snälla rara, skulle du kunna tänka dig att sluta upp med att skrika ut (dvs skriva med versaler som ger en slags visuell skrikeffekt) dina rubriker? Jag vill alls inte uppfostra dig, men effekten av versalerna blir att jag hoppar högt varje gång dina inlägg dyker upp i min feed =/
Vad intressant Bertil. Jag tycker mig märka tre typer av beteenden vid frustration. Det mer aggressiva utåtagerande, det tysta inåtvända och offermentaliteten.
SvaraRaderaOfta ses sådana beteenden som besvärliga i allmänhet och i skolvärlden i synnerhet.Sällan tar man på allvar reda på varför eleven känner frustration alternativt tar elevens berättelse på allvar. Det här är också intressant med tanke på diskussionen om mobbning och härskartekniker av olika slag. Vem är egentligen offer och vem är förövare?
Jag var på ett föredrag om barns mognad och empatiutveckling, där den bärande tanken var att barns utveckling innebar att värderingar förankrades i en större och större grupp. föräldrar - familj - barngrupp - skolklass - svenskar - världen. En reflektion var förstås att inte alla går hela den här vägen utan vissa nöjer sig med att passa in i en mindre grupp (Hells Angels, ..). Aggressivitet är förstås en viktig ingrediens i att stärka något vare sig det är en värdering eller en egendom. Det finns kanske en positiv möjlighet i att förankringen går mot större och större grupper, kan samhället också genomgå en empatiutveckling och fokusera på bästa möjliga för fler och fler individer?
SvaraRaderaAggressivitet och makt är kraftigt negativt laddade uttryck men de borde inte betraktas som vare sig positiva eller negativa. Det handlar väl mycket mer om till vad makt och aggressivitet används. En stark lärare med mycket makt i sin kunskapsställning kan och brukar använda detta på ett för eleverna viktigt och bra sätt.