Det klagas på den svenska ungdomsskolan och mycket är inte bra i dagens skola. Det är väl nu uppenbart för de flesta att lärarutbildningarna har haft brister under ett antal år. Själv har jag erfarenheter av flera års arbete med ämnesdelen för blivande lärare och deras utbildare.
Jag har mött strålande lärarstudenter, som trivts och väl lyckats höja sig till en mer än acceptabel allmän kunskapsnivå för sitt yrke. Men en förskräckande stor del har, när de går ut som lärare, en mycket dålig allmänbildning och alltför låga kringkunskaper i ämnen de ska undervisa i. För den typen av lärare hjälper det vare sig dem eller samhället föga att en tid efter sin examen få ut en statligt sanktionerad legitimation som lärare.
En dyster reflektion kan göras: I dagens lärarrum sitter tyvärr alltför många olämpliga lärare. Den allmänna kompetensnivån dras obönhörligen ner av de halvdant utbildade, som ofta dessutom har svårigheter med stavning och meningsbyggnad på sitt eget språk.
Ett sätt att gjuta liv i lärarkollektivet vore att ge möjligheter till avancemang för särskilt framstående pedagoger och ämneskunniga. Hur man värderar pedagogisk skicklighet är knepigt men ämneskunskaper är lättare att isolera och uppskatta. Man skulle t.ex. kunna återinföra lektorer åtminstone på gymnasiet (vilka gärna besöker högstadiet också) dvs. lärare som avlagt doktorsexamen. Att ha avlagt denna examen innebär en tämligen god garanti för fördjupade och övergripande kunskaper i ett ämne. Genom att sådana lektorer kommer in i lärarkretsen skulle förhoppningsvis detta inspirera elever och övriga lärare till ökad önskan om djupare kunskaper, och dessutom bidra till ett kritiskt förhållningssätt till omvärlden hos fler.
I den allmänna debatten verkar ofta pedagogik ses som viktigare än ämnesspecifika kunskaper. Om ovanstående förslag genomfördes skulle kanske balansen mellan de olika kompetenserna bli mer realistisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar